”Kopieringsavtalet riskerar knäcka både lärarna och läromedelsföretagen”

Var och en av lärarna vid en bestämd skola kan göra sin egen kopia av en fristående lärarhandledning som skolan köpt in. Boken omfattar kanske 168 sidor och förlagets f-pris är måhända 280 kr. Kostnaden för de kopior som skolans lärare framställer uppgår per ”bok” sannolikt till ungefär 100 kr, det vill säga lite drygt 35 % av bokens förlagspris.

En lärare som har tillgång till några olika läroböcker i ett visst ämne kan via kopiatorn tillverka ”egna” läroböcker till sina elever för hela läsårets behov till en kostnad som motsvarar kanske 30-40 % av priset för ett reguljärt läromedel.

Konsekvensen blir att lärare ägnar flera timmar varje vecka åt att planera och genomföra kopiering av såväl läromedel som eget material. Timmar som skulle ha kunnat användas till handledning av elever, uppföljning av lektioner och planering av kommande verksamhet. Snålheten bedrar visheten.

Hur blev det så här? Jo, för ett antal decennier sedan kom de första kopieringsmaskinerna till vårt lands skolor. På den tiden hade merparten av eleverna tillgång till egna läroböcker, men någon gång ville läraren lyfta in några sidor från en annan lärobok i undervisningen och då kom kopieringsmaskinen väl till pass. Mot detta kunde invändningar knappast resas. Avtal tecknades mellan berörda parter, varav SKR, läromedelsföretagen och läromedelsförfattarna var givna; det så kallade skolkopieringsavtalet knäsattes.

Vad ingen då kunde förutse var att kopiatorerna skulle utvecklas i en rasande fart och att man med användning av dessa snart i högt tempo skulle kunna framställa trycksaker av nära nog lika god kvalitet som de tryckta böckerna.

”Ingen har kunskap om hur omfattande pirat- och fulkopierandet är”

Den ersättning till läromedelsföretagen och upphovsmännen som kopieringsavtalet stipulerar motsvarar endast runt 10-20 % av vad det skulle ha kostat skolorna att inköpa läroböcker i motsvarande utsträckning. Med andra ord ett uruselt avtal för producenter och upphovsmän.

Till detta kommer all så kallad pirat- eller fulkopiering. Ingen har kunskap om hur omfattande den är. Ett inte orimligt antagande är att den är lika stor som den beräknade avtalsenliga kopieringen.

Såväl lärarfacken som läromedelsföretagen och upphovsmännens organisationer borde förstås för länge sedan ha satt ner foten och stoppat denna utarmning av både läromedelsbranschen och lärarkåren. En utarmning som i hög grad bidrar till att hämma utvecklingen av nya kvalitativa läromedel och som påtagligt inkräktar på den tid som lärarna kan ägna åt sina egentliga arbetsuppgifter – att bedriva en meningsfull undervisning och främja elevernas lärande.

Skolans huvudmän bör skyndsamt sörja för att alla elever får fullgod och likvärdig tillgång till läromedel samt befria lärarna från okvalificerat kopieringsarbete och risken att bryta mot kopieringsavtalet och även lagen om upphovsrätt.   

 

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare och tidigare läromedelsförläggare

LÄS ÄVEN

Läraren: Vi måste vara motståndsrörelse mot de mörka krafterna

Veteranläraren om skolan: ”Allt var inte bättre förr”

Nybakade lärare larmar: ”Omöjligt att få jobb”