”Nej, att bli lärare i utsatt område är INTE ett sistahandsval – tvärtom”
Debatt Att vara lärare i ett utsatt område är inte någons sistahandsval som nyblivna lärare verkar tro. Det är ett förstahandsval för oss som vet vad vi ger oss in på, för att man står pall, skriver snart färdigbakade lärare Anna-Katarina Teig.
Jag läste reportaget om nybakade lärare som larmade om att det var omöjligt att få jobb och fastnade på "Maria".
”Nu har jag sökt jobb på andra sidan stan, i ett utsatt område. Jag skulle behöva åka halv fem på morgonen för att komma fram. Men inte ens där vill de ha mig, säger Maria.”
Jag läser orden igen. ”Men inte ens där vill de ha mig”
Först tänker jag att det låter som att vi som arbetar i de utsatta skolorna ska vara tacksamma att hon har bemödat sig med att söka. Att vi står längst ner på skalan. När inte ens vi vill ha henne ja då vet man att man kan ge upp.
Sen tänker jag att hon kanske är som min gamla gymnasielärare som enbart ville ha exceptionella elever på sina matematiklektioner och därför gick till rektor för att försöka byta bort de som han fann inte platsade.
Eller så är det mycket enklare. Kanske lever nybakade lärare fortfarande kvar i tron att komma till den där skolan där alla barn alltid räcker upp handen, säger ”ja fröken”, läser ”mor ror, far är rar” med rullande r och skriver fina snirkliga bokstäver efter bästa förmåga. Kanske är det så det ska vara.
Maria, du uttrycker att vi inte vill ha dig, att för dig är vi ett sistahandsval.
Vi är INTE någons sistahandsval. Vi är ett förstahandsval.
Vi är INTE några som ska vara tacksamma att en nybakad lärare bemödar sig med att söka ut till oss.
Vi är INTE tidningsrubriker om sönderslagna fönster, bomber i närområdet eller sabotage mot blåljuspersonal. Vi är INTE de som inte platsar någon annanstans.
Vi är de som lästränar, skrivtränar och lär barnen räkna, gör bildstöd och googlar hur man säger ”blåmes, demokrati och hållbar utveckling” på sju olika språk. Vi är de som åker till havet 4 km bort för att undersöka livet i havet eftersom våra elever aldrig har varit där.
LÄSTIPS Lärarna har fått nog av våldet – anmäler till Arbetsmiljöverket
Vi är de som alltid är där, alltid lyssnar, alltid stöttar. Vi är tryggheten i otryggheten.
Men vi är också de som står där med en öppen famn när verkligheten blir för rå för våra små. Vi är de som om och om igen tar samtalen att ”det spelar ingen roll hur arg du blir du får inte säga *** din mamma (oavsett språk), skriver orosanmälningar, pratar hedersvåld och lyssnar på traumatiska upplevelser från flykten till Sverige. Vi är de som tar hand om barnen som sett och upplevt saker som barn aldrig ska behöva se och uppleva. Vi är de som alltid är där, alltid lyssnar, alltid stöttar. Vi är tryggheten i otryggheten.
Man måste orka, något annat val finns inte. Man måste ha backning från skolledningen, något annat val finns inte. Är man inte beredd så blir man uppäten här ute. Kan man inte skärma av så går man sönder inombords. Då orkar man inte och när man inte orkar längre då måste man lämna.
Det här är inte någons sistahandsval. Vi är förstahandsvalet för att man vet vad man ger sig in på, för att man är beredd och redo. För att man orkar stå pall. För att man även de sämsta av dagar VET att ens insats gjorde skillnad.
Vi är vårt bästa.
För dem som förtjänar det bästa.
Anna-Katarina Teig, jurist, rättssociolog, (snart färdigbakad) lärare och verksam sedan 5 år
OM LÄRAREN DEBATT
Vill DU debattera hos oss? Gör så här!
Välkommen att göra din röst hörd i Läraren Debatt. Vi efterlyser debattinlägg om såväl skolpolitik som lärarnära professionsfrågor.
Skriv cirka 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort. Mejla till debatt@lararen.se
LÄS ÄVEN
Nybakade lärare larmar: ”Omöjligt att få jobb”
”Lärare ska inte behöva välja mellan tryckta och digitala läromedel”
