Högskoleministern duckar för löneskillnaderna

LÄSTIPS: Högskollärare tjänar miljoner på att byta arbetsgivare

I flera artiklar har Läraren berättat om de stora löneskillnaderna mellan kommunalt anställda lärare och statligt anställda lärare på lärosätenas lärarutbildningar.

Dekaner, prefekter, fackliga och lärare har berättat om svårigheterna att rekrytera lärare till lärarutbildningarna. Löneskillnaderna har blivit så stora under de senaste tio åren mellan kommunalt anställda lärare och lärare på lärosätena att de inte går att rätta vid vanliga löneförhandlingar utan skillnaderna bara växer från år till år. Adjunkter och lektorer från högskolorna kan tjäna 10 000-tals kronor i månaden på att ta en lärar- eller lektorstjänst i en kommun.

LÄSTIPS: Joakim höjde lönen med 14 500 kronor: "Jobbet räknades inte"

Ministern avböjde intervju

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand krävde i förra veckan att staten skulle sluta ducka för problemen och ta sitt ansvar för situationen på Sveriges lärarutbildningar.

Läraren har sedan i förra veckan begärt att få svar från högskoleminister Matilda Ernkrans om hon är beredd att hantera löneproblematiken som uppstått där nyexade lärare nu kan tjäna mer än sina lärare på lärarutbildningen direkt efter examen.

Matilda Ernkrans har avböjt intervju via sin pressekreterare men meddelade att Läraren kunde få skriftligt svar. I tisdags kväll kom ett skriftligt svar från ministern där hon betonade parternas eget ansvar men i övrigt svarade hon inte på den direkt ställda frågan:

Ministerns mejlade svar:

”Det är viktigt att betona att arbetsgivaransvaret ligger hos universitet och högskolor och det är arbetsgivaren som lokalt ansvarar för sin lönepolicy och för att sätta löner utifrån förtjänst och skicklighet. Det är ett viktigt ansvar att ta för att attrahera och behålla kompetent personal.”

”En nyckelfråga för lärarutbildningarna är forskarutbildad personal. Att det finns skickliga högskolelärare som undervisar våra studenter är helt centralt för kvaliteten på högskoleutbildningarna. En majoritet av alla som går en forskarutbildning i Sverige i dag har anställning och lån. I många länder finns inte de förutsättningarna.”

”I den forsknings- och innovationspolitiska propositionen lägger vi fram förslag om att satsa på forskarskolor för lärarutbildare. Det innebär i många fall att personer som idag arbetar på lärosätena har möjlighet att gå en forskarutbildning inom ramen för sin tjänst. Det innebär i många fall ännu bättre villkor och förutsättningar att genomgå en forskarutbildning.”

”Dessutom presenterade regeringen en höjning av den s.k. basresursen från nuvarande 12 000 kronor per helårsstudent till 17 500 kronor per helårsstudent från 2021. Genom satsningar av detta slag betonar regeringen vilken viktig roll högskolans lärare har, och stärker lärosätenas möjligheter att genomföra sitt uppdrag.”

”En högskolelärare kan undervisa på flera olika program och kurser som inte bara omfattar lärarutbildningen. Dessutom har många lärarutbildare forskning i sin tjänst som ibland finansieras med externa forskningsmedel. Det betyder att lärare på lärarutbildningarna inte är att betrakta som en grupp med enhetliga förutsättningar och villkor.”

Läraren begärde då på nytt att få ett svar på frågan där ministern tydliggjorde ifall hon hänvisade ansvaret till arbetsmarknadens parter och i så fall hur hon motiverade det beslutet med tanke på det allvarliga läge som nu råder kring bristen på lärare i både kommuner och på lärarutbildningarna.

Läraren frågade också hur ministern tänker att Sverige ska tackla problemet med att adjunkter flyr lärarutbildningarna och många inte heller är beredda att gå vidare och doktorera för att det inte lönar sig ens på sikt?

LÄSTIPS: Konkurrensen om lärarna hårdnar

”Arbetsgivaren ansvarar lokalt”

Ministerns mejlsvar på onsdagskvällen var:

”Regeringen ökar resurserna till universitet och högskolor för forskning och utbildning på forskarnivå. I år ökas de direkta anslagen med 720 miljoner. Det är de direkta forskningsanslagen som möjliggör att svenska universitet och högskolor kan planera långsiktigt och anställa forskare samt finansiera forskarutbildning.”

”Men arbetsgivaransvaret ligger hos universitet och högskolor och det är arbetsgivaren som lokalt ansvarar för sin lönepolicy och för att sätta löner utifrån förtjänst och skicklighet. Det är ett viktigt ansvar att ta för att attrahera och behålla kompetent personal.”

”Försöker blanda bort korten”

Dekanen Åke Ingerman vid Lärarutbildningarna på Göteborgs universitet tolkar ministerns svar som ett nej på Lärarens ställda fråga och att hon i övrigt försöker ”blanda bort korten”. Han är inte intresserad av att hamna i konfrontation med ministern. Han är väl medveten om sitt och lärosätenas ansvar för lönerna men konstaterar också att staten ger förutsättningarna. Och han har svårt att blunda för att det blir allt svårare att få tag på lärare till lärarutbildningens olika inriktningar.

– Jag kan förstå att det finns en del goda skäl för ministern att inta en sådan här hållning, då det är komplicerat och potentiellt problematiskt att driva frågan från ministerhåll så specifikt. Flera saker som nämns i hennes svar är dock mer att blanda bort korten än relevant i sakfrågan, säger han.

En sådan sak menar han är ministerns svar att regeringen höjer basresurs för forskning (mätt i kr per helårsstudent).

– Dels berör detta endast de högskolor som har minst forskningsresurser och dels är detta inte något som skulle kunna användas för högre löner relativt undervisning inom lärarutbildning, då det är avsett för forskning.

– Den enda kran man kan vrida på från departementets sida som jag ser det, om man vill komma åt problemet, är att höja anslagen för undervisningen inom lärarutbildningen. Det skulle kunna användas för att höja lärarlönerna och även öka antalet undervisningstimmar inom utbildningarna, säger han.

LÄS ÄVEN

Jaara Åstrand kräver att staten tar ansvar för lärarlönerna