Wiman: Jag ser inte ett uns flum i svensk skola

Jag funderar ohälsosamt ofta på det här med flum. Om man slår upp ordet flum i en synonymordbok får man fram förslag som suddighet, rörighet, luddighet, strunt och svammel. Om jag bildgooglar på ordet dyker det upp allehanda skäggiga farbröder med dimmig blick. Detta förvirrar mig en smula, i synnerhet eftersom ordet flum så ofta sätts ihop med ordet skola. Flumskola är ju ett ord som det slängs med i skoldebatten titt som tätt. Alltid som ett skällsord. Ofta i motsats till det maffiga ordet kunskapsskola. I en polariserad värld där det ofta tycks gå en knivskarp gräns mellan rätt och fel tycks det alltså finnas två motsatta åsikter om hur undervisningen i svenska klassrum bedrivs - antingen darrar den högtidligt av bildning, fostran och kunskap. Eller så präglas den av oskärpa, slöhet och ja, flum. Åtminstone om man ska tro debatten.

MEN DET ÄR HÄR jag blir förvirrad. Jag har nämligen jobbat hyfsat många år som lärare på olika skolor och i olika klasser med ett stort gäng kollegor som har kommit och gått. Och hör och häpna – jag ser baske mig aldrig någon suddig luddighet och förvånansvärt få av de jag pratar med är skäggiga farbröder med lummig uppsyn.

Tvärtom tycks vi lärare vara skapta av ovanligt segt kött. Varje lektion varje dag år ut och år in sliter vi vårt hår för att få till välplanerade lektioner med struktur och röd tråd och utrymme för både utvärdering och omvärdering. Få saker är så hjärtskärande som att skåda en lärare som kommer till fikarummet efter en misslyckad lektion. Då rannsakar vi nämligen oss själva värre än Sankte Per. Vad gjorde jag för fel? Varför nådde jag inte fram? Sedan gör vi om och gör rätt. Jag tror nämligen att jag talar för oss alla när jag säger att vi lärare inte står ut med flum. Utbildningen är alltför helig. Den är ju det viktigaste vi har.

Kunskapsskola för mig är inte nödvändigtvis ett klassrum med barn i raka led och vattenkammat hår. Det är inte heller nödvändigtvis en lärare bakom kateder med bekymmersrynka och pekpinne. Kunskapsskola för mig är en skola med genomtänkta lektioner, sprudlande idéer, omväxlande arbetssätt, dynamik och liv. Inte ett uns flum någonstans.

Jag tänker att ordet flum säkert går utmärkt att använda när vi pratar om Woodstock, feberdrömmar eller Barbapapa. Men när det kommer till svensk skola ser jag inget flum alls. Inget strunt och inget svammel. Ingenstans faktiskt.