Emma Frans: Lär eleverna källtillit – inte bara källkritik

Det är en numera en vanlig fråga från elever: Vem kan jag egentligen lita på? Frågan är om vi blivit överdrivet skeptiska. En som ser en tydlig fara med att inte lita på något alls är Emma Frans. Epidemiologen som under pandemin har blivit en av de experter vi sett och hört mest av. 

Så hur tycker hon att du kan svara en elev om vad som går att lita på? Det beror så klart på vilket området är men handlar det om pandemin och smittspridning lyfter hon fram Världshälsoorganisationen och Folkhälsomyndigheten.

– Världshälsoorganisationen arbetar till exempel hårt med att förklara på ett lättbegripligt sätt det forskningen kommer fram till och att dementera falska rykten. Ett exempel är hur de visar studier kring att en malariamedicin inte är verkningsfull mot corona och i stället kan vara direkt farlig. 

Problemet är att när felaktiga uppgifter väl fått spridning har vi så svårt för att ändra uppfattning. 

– Och det här är inte bara ett informationsproblem, det gäller att fundera över var man själv är. Vi är ju inte så rationella som vi tror. Är du medveten om den så kallade bekräftelsebiasen stärker det dig.

Är du medveten om den så kallade bekräftelsebiasen stärker det dig.

Detta handlar om att våra grundläggande drivkrafter.

– Vi har en naturlig tendens att bara lägga märke till det som bekräftar det vi redan vet. Detta ställer till det för oss i dagens digitala värld. Också gruppen vi tillhör påverkar oss, säger epidemiologen Emma Frans.

Det här behöver vi förklara tydligt för eleverna. Emma Frans menar att det vetenskapliga förhållningssättet, hela det vetenskapliga tankesättet och metoderna borde lyftas in i skolan.

"Kombination av ifrågasättande och tillit"

– Det handlar om att ifrågasätta, att aktivt söka information med ett öppet sinne men samtidigt lita på de vetenskapliga förklaringar som finns i dag. Utmaningen är att parallellt vara medveten om att det tillkommer ny forskning och ibland sker paradigmskiften. Så det är en kombination av ifrågasättande och tillit skulle man kunna säga. Det blir ett samspel.

Hon tror att skolan kan ge en grundläggande kunskap kring detta och det behöver inte vara krångligt.

– Som att förstå skillnaden på vad min lärare säger, kompisens storebror eller något du ser på nätet.

Självkritik och självtilllit hänger ständigt samman.

– Det är inte så enkelt att lära sig sålla men det finns vissa enkla tumregler som du kan komma långt med, säger hon och listar fem stycken:

Det här med ett vetenskapligt förhållningssätt kan alltså betyda flera saker. Och det ställer krav på oss själva att stanna upp när vi läser, fundera över trovärdighet, vilken är källan egentligen? Ett bra sätt att illustrera vad som sker på nätet är att leka viskleken, den illustrerar hur ett påstående förändras allt längre vi kommer från ursprungskällan. 

När det handlar om att bedöma källans trovärdighet är det viktigt att se om det finns ekonomiska eller politiska intressen bakom, som exempelvis med influencers som har stort inflytande. 

Hon är tydligt medveten om hur problematiken har förstärkts under pandemin:

– Frågan har blivit ännu bredare och angelägnare. Under pandemin blev också infodemin tydlig och det visade sig att det inte är så enkelt som sant och falskt, säger Emma Frans.

Pandemin har påverkat på många plan även när det gäller forskningen. Rekordsnabbt har många forskningsrapporter kommit ut därför att forskare lägger ut dem på olika databaser utan granskningsprocesser. Det är positivt, menar Emma Frans, att forskare snabbt kan dela data med varandra. Problemet, som hon ser det, är när resultaten når ut till media eller allmänhet. Därför är det viktigare än någonsin att förstå att dessa preliminära resultat är just preliminära.

Emma Frans har i dag minskat tiden hon lägger på sin egen forskning till förmån för att sprida vetenskap genom bland annat föreläsningar.

– Det handlar om vad jag gör som känns mest meningsfullt. Jag gjorde en risk/nytta-kalkyl. 

Hon är även demokratiambassadör, utsedd av regeringen.

– Jag har i den rollen tänkt mycket på hur desinformation fungerar i en demokrati där vi alla blir måltavlor för desinformation. Det går inte att förbjuda den helt så vi måste stärka medborgarna och ge dem ett förhållningssätt att kunna stå emot den.

Det bor en pedagog i denna forskare och det visar sig att hon har undervisat, i vetenskaplig metodik. Att vara epidemiolog handlar annars om läran om sjukdomars utbredning men även om vetenskapliga metoders styrkor och svagheter.

Sociala mediers påverkan

För ungefär tio år sedan gick hon själv in i sociala medier och märkte hur många falska rykten som spreds.

– De duktiga forskarna fanns då inte där, de hade andra plattformar. I stället kunde till exempel vaccinmotståndare snabbt etablera sig och sprida felaktigheter. Det uppstod en skevhet. 

Hon kände själv att vetenskapen behövde en röst och därför började hon först blogga och sedan twittra. 

– Jag strävade efter att skriva humoristiskt om vetenskap och sticka håll på myter. 

Hon fick uppdrag att skriva för tidningen Svenska Dagbladet om vetenskap och fick 2017 Stora Journalistpriset ”För att hon så underhållande tar striden mot faktaresistensen och med vetenskaplig skärpa avslöjar nätets seglivade myter”.

Hon har haft en hel del kontakt med lärare men framför allt med skolbibliotekarier.

– Skolbibliotekarierna har en spännande roll och mycket av arbetet med källkritik har hamnat på dem. Hur ska de förhålla sig till censur och ska de förbjuda en del böcker?  

Hon har inte svaret men råder i alla fall lärare att inte bara tala enbart om källkritik utan i kombination med källtillit. 

Hur ser du på utvecklingen i skolan, vi har gått från ”korvstoppning” och där lärares auktoritet och kunskaper aldrig fick ifrågasättas till ytterligheten, att allt ska ifrågasättas?

– Jag har funderat på det. När jag talar med min mormor har hon så mycket faktakunskaper och kan citera många men samtidigt saknas ifrågasättandet lite. Den generationen har stor tillit till tidningar och lärare. Jag känner också till en undersökning som visar att de som delar mest på Facebook är 65+. 

Vad gör man när experterna har fel ­eller inte är eniga?

Ibland överdriver kanske media konflikterna, det ingår i dramaturgin, menar Emma Frans. Ibland handlar det om skillnader i hur stark evidens man anser sig behöva innan man vill ge en rekommendation, eller att olika risker står mot varandra:

– Dessutom kan ingen se in i framtiden – inte ens experter, säger Emma Frans och återigen talar hon om att förklara för eleverna hur en vetenskaplig process fungerar.

I sin bok ”Larmrapporten” skriver hon att ”Vetenskap är som att lägga ett pussel”. Det kan vara en bra illustration, för de som vet hur ett pussel fungerar.