Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Efter coronapandemin blir en stark facklig lärarorganisation viktigare än kanske någonsin.

Välkommen till nyhetsmagasinet Läraren. Ny tidning, nytt format och mer digitalt innehåll. Vi förändrar Lärarförbundets tidningsutgivning för att leverera ett ännu större läsarvärde. Förändringarna är en del av en större förändringsresa som pågått under flera år, där medlemsdialog varit den röda tråden för att vässa Lärarförbundet som facklig organisation.

Förändringsresan kommer att fortsätta. Inte minst för att världen på andra sidan ­coronakrisen inte kommer vara densamma som före. Vi ser redan en kraftig ekonomisk nedgång och en ökad arbetslöshet.

Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.

Det innebär förstås problem, men också möjligheter.

Problem – för att dragkampen om resurser ökar. Redan före pandemin satte besparingar sin prägel på skola och utbildning. Och det i en situation där många medlemmar redan upplevt hur arbetsbelastningen ökat under senare år.

Möjligheter – för att utbildning kommer att vara en nyckel till att hantera många av de samhällsproblem som tornar upp sig. Vi lärare är samhällsbärare av rang. Något som illustreras så tydligt under coronakrisen. Skolor och förskolor är funktioner i samhället som inte får sättas ur spel.

Ändå talar den samhällsekonomiska situationen för att vi nu mer än kanske någonsin kommer att behöva mobilisera den fackliga styrka som gör att lärare får känna den trygghet och arbetsglädje som är så viktig för att kunna göra ett bra jobb. För det är ju bara när vi lärare får rätt förutsättningar som utbildningssystemet kan leverera hög kvalitet, vilket i sin tur är helt avgörande för att utveckla vårt samhälle.

Samtidigt ska vi vara medvetna om att det finns krafter som vill försvaga de fackliga organisationerna. Redan före krisen sattes arbetsrätten under stark politisk press. I Sveriges riksdag finns politiska partier som ifrågasätter skyddsombudens roll. Vi har sett hur lärarprofessionens friutrymme att göra egna bedömningar pressats tillbaka och hur lärares möjlighet att själva förfoga över arbetstiden steg för steg minskat. För att möta motståndet behöver lärarkåren vara stark, målinriktad och ha en hög facklig organiseringsgrad.

I dag är lärarkåren splittrad i två separata lärarorganisationer. Det skulle öka den fackliga kraften om lärarna samlade sina fackliga resurser. Just av det skälet diskuterar Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund om det går att finna en väg för att ena Sveriges lärare.

Även om det ändå inte skulle bli så, behöver vi som fackförbund fortsätta att förändras för att växa. Vår fackliga styrka är beroende av hur många vi är. Så sätt nya magasinet Läraren i händerna på en kollega och ställ frågan: Är du medlem i Lärarförbundet?