Vill stärka statlig kontroll för likvärdighet

Foto: Kritsina Sahlén

Aida Hadzialics första resa tillbaka till Bosnien efter kriget blev en chock. Tillsammans med kusinerna tävlade hon om vem som kunde mest i matematik. Hon, som flytt till Sverige med sin familj som 5-åring och som var van vid att vara bäst i klassen, blev nu utklassad av släktingarna.

– De hade gått i en skola som var krigsdrabbad och ändå var de mycket duktigare än vad jag var, berättar Aida Hadzialic när vi ses på Wienercaféet i centrala Stockholm.

Hon använder anekdoten, som hon själv beskriver som lite nördig, i en nyligen publicerad debattartikel i Magasinet Tiden.

Jag tror inte begreppen likvärdighet och ­mångfald behöver stå emot varandra. Men vi måste garantera att skollagen och läroplanen följs över hela landet.

– När jag debatterar svensk skola så talar jag inte bara utifrån teorier och ett idémässigt engagemang, utan jag har själv gått i den här skolan som vi nu diskuterar, betonar Aida Hadzialic som hunnit bli 32 år gammal.

Svaga resultat i internationell jämförelse och dålig likvärdighet menar hon är två av den svenska skolans största problem. Hon återvänder än en gång till sin egen skolgång för att förklara vad hon menar.

– Jag och mina kamrater fick lära oss helt olika saker beroende på vilken skola vi gick i. När jag sedan började på IB (International Baccalaureate), som använder en internationell standardisering, blev det tydligt att mina kunskaper var lägre än den internationella standarden trots att jag hade högsta betyg i alla ämnen.

Aida Hadzialics slutsats är att det krävs ökad statlig styrning för att förbättra likvärdigheten och säkerställa att svenska elever lär sig rätt saker.

Hon väger sina ord noga när vi glider över i vad som är högaktuell svensk politik. Hon betonar att hon inte vill föregå den översyn av ett förstatligande som ingår i januariavtalet men utvecklar ändå sina tankar.

– Dels handlar det om resurstilldelningen. I dag är kommuner och skolor olika starka men Sverige behöver en likvärdig finansiering av skolan. Sedan handlar det om kunskapsuppföljning. Vi har Skolinspektionen och de nationella proven men systematiken brister och proven är inte tillräckligt effektfulla.

Finns det inte en risk att statlig styrning hotar mångfalden och valfriheten?

– Jag tror inte begreppen likvärdighet och mångfald behöver stå emot varandra. Men vi måste garantera att skollagen och läroplanen följs över hela landet och så är det inte i dag.

Aida Hadzialics karriär gick länge spikrakt uppåt. Höga betyg följdes av juridikstudier i Lund och en post som kommunalråd i Halmstad. Som 27-åring utsågs hon till gymnasie- och kunskapslyftsminister och blev därmed Sveriges yngsta minister genom tiderna.

Men den lysande politiska karriären fick ett abrupt slut, eller åtminstone en paus, i augusti 2016. Efter en konsertkväll i Köpenhamn blev Aida Hadzialic tagen av polis i Malmö med 0,2 promille alkohol i blodet. I Danmark var det lagligt men i Sverige precis över gränsen för rattfylleri. Hon avgick direkt.

– Jag var väldigt chockad när det hände. Det var mitt livs värsta misstag. Efteråt var jag tvungen att landa i det som hänt för att sedan börja tänka på vad jag skulle göra nu.

Svaret blev att bilda Nordic West Office, ett bolag som analyserar internationell politik och juridik.

– Jag visste sedan tidigare att jag gärna ville ta steget in i det privata näringslivet efter politiken. Jag tror det är en bra erfarenhet för varje politiker att se hur näringslivet och politiken hänger ihop.

Det kan handla om att fyra kommuner tillsammans anställer en lärare som sedan sänder undervisningen digitalt.

Många tippade annars att Aida Hadzialic skulle komma tillbaka som minister efter förra valet. Själv har hon inte någon brådska tillbaka.

– Jag trivs bra där jag är nu. Jag har bestämt mig för att bygga upp något nytt vid sidan av politiken och den erfarenheten tror jag är bra om jag en dag skulle vilja göra comeback.

I den politiska debatten är hon redan tillbaka. Och det är ofta skolpolitiken hon återkommer till. Skolan ligger henne varmt om hjärtat.

– När man inte har föräldrarnas nätverk och andra verktyg som kan hjälpa en blir skolan och ens betyg det enda man kan visa upp. Det blir din biljett in i samhället. Jag är väldigt tacksam för möjligheten som jag fick som flyktingbarn.

Enda gången under hela intervjun som Aida Hadzialic tvekar och tvingas börja om sitt svar flera gånger är när jag undrar hur det kom sig att hon så tidigt förstod skolans värde. Till slut brister hon ut i ett skratt.

– Ärligt talat, det var ju framför allt mina föräldrar som förstod det. De förklarade väldigt tidigt för mig att du måste anstränga dig, få bra betyg för då kommer du att få ett bättre liv.

Det är tydligt att du tidigt hade en plan för din framtid och arbetade väldigt målmedvetet. Har du en lika tydlig idé för de kommande åren?

– Jag har en lite mer avslappnad inställning nu. När jag lämnade politiken insåg jag att man inte kan kontrollera alla skeenden. Saker och ting händer och man kan tvingas byta kurs väldigt snabbt. Jag är ödmjuk inför vad som komma skall.