Lärarförbundets enda medlem i EU-parlamentet

Foto: Bengt Rolfö

För att ta reda på det bestämmer vi träff över en frukostfika på EU-parlamentet i Strasbourg. Det visar sig snabbt att identiteten som lärare sitter djupt rotad i Heléne Fritzon.

– Jag bestämde mig redan i lågstadiet för att jag skulle bli ”fröken i skolan”. Jag var äldst av kusinerna och på alla släktträffar skulle vi leka skola och självklart skulle jag vara fröken. Den där drömmen höll i sig hela vägen. Trots den resa jag gjort inom politiken och i dag som fembarnsmamma och med några barnbarn är skolan väldigt viktig för mig, säger hon.

Heléne Fritzon utbildade sig till lågstadielärare på slutet av 1980-talet, men så mycket till lärartjänstgöring blev det aldrig. Politiken kom i vägen redan i unga år.

På alla släktträffar skulle vi leka skola och självklart skulle jag vara fröken.

– Jag blev tidigt invald i skolstyrelsen i Kristianstads kommun och 1991 blev jag kommunalråd. Jag bedömde att jag som huvudman för skolan inte skulle arbeta i den egna verksamheten. Därför valde jag att bara hoppa in som vikarie några terminer. Det är alltså väldigt kort tid som jag har utövat läraryrket.

Lärarförbundet har hon dock varit med i under hela resan.

– Jag gick med redan under studietiden. Tyckte det var viktigt att engagera sig fackligt redan som student.

Än i dag – mer än 30 år senare – är hon fortfarande kvar i förbundet. Man kan fråga sig varför.

– För mig är det självklart att vara med i en facklig organisation. Även om mitt yrkesutövande har varit begränsat så har det gett mig två saker. Dels att jag har en yrkesidentitet, jag vet vad mitt yrke handlar om och kan stå upp för det. Det andra – och det ska man inte underskatta – är att som politiker ska man vinna förtroende vart fjärde år och då kan det hända saker. Det har varit viktigt för mig att ha en trygghet i att inte vara beroende av politiken utan att ha ett yrke jag kan gå tillbaka till.

Skulle du kunna tänka dig att göra det?

– Det är klart att skolan har förändrats mycket under de här åren. Man ska inte vara naiv. Jag har respekt för att läraryrket har utvecklats och jag skulle nog känna mig väldigt nervös för att göra det i dag, men det är ändå en trygghet att ha ett yrke.

Men låt oss vända på frågan. I dag är Heléne Fritzon alltså Lärarförbundets enda röst i Europaparlamentet. Vad har lärarna för glädje av det?

– Det vi gör här är att bygga det nya starkare samhället. Det handlar mycket om klimatet och utbildning. Väldigt mycket i klimatfrågan handlar om kunskap och där tror jag att skolan kan ta större plats än den faktiskt gör. Sedan finns det annat i EU:s politik som till exempel forskningsprogrammet Horizon som vi gärna vill satsa på.

Det vi gör här är att bygga det nya starkare samhället. Det handlar mycket om klimatet och utbildning.

Men Heléne Fritzon har ytterligare en sak ”på sitt samvete”. Innan hon blev statsråd och EU-parlamentariker var hon ordförande i dåvarande SKL:s förhandlingsdelegation och alltså motpart till Lärarförbundet i förhandlingarna. Ändå sitter hon här och sjunger lärarnas lovsång …

– Nja, det var ju inte så att när jag engagerade mig i SSU så var det för att jag ville bli arbetsgivare, säger hon och skrattar gott.

Och tillägger snabbt, allvarlig igen:

– Ibland är det så inom politiken att man får svåra uppdrag. Men efter att ha varit delaktig i mer än ett läraravtal tycker jag att de är väldigt konstruktiva. Vi har ett gemensamt uppdrag att faktiskt lyfta skolan och se till att barnen får en god utbildning. När vi kan presentera ett nytt avtal är båda sidor stolta över det vi har gjort tillsammans. Att hitta lösningar och kompromisser är det som bär människor framåt. Det är så jag jobbar här också.