Förhandlingarna kring HÖK21: ”Måste leda till leverans”

Strax före jul sade lärarfacken upp det nuvarande avtalet på det kommunala området HÖK18 (Huvudöverenskommelse 2018) och lämnade samtidigt över sina nya yrkanden till motparten Sveriges kommuner och regioner (SKR).

HÖK18 går ut den sista mars i år och är tänkt att från den första april ersättas av HÖK21.

Om förhandlingarna går i lås vill säga, vilket inte är säkert.

– Jag kommenterar inte pågående förhandlingar. Det är viktigt att de bedrivs i ett väldigt strikt sammanhang, säger LR:s förhandlingschef Ingrid Lindholm.

Och numera även i en coronaanpassad miljö.

– Det innebär att vi inte träffas rent fysiskt, utan har digitala möten två gånger i veckan. Det har fungerat över förväntan.

Vad händer om ett nytt avtal inte är klart när det gamla löper ut?

– Det normala är att innevarande avtal förlängs samtidigt som man fortsätter att förhandla. Skulle vi hamna i ett läge där förhandlingarna går i stå, ska vi enligt lagstiftningen ta in medlare. Vårt fokus är att vi ska vara klara till den 31 mars.

Det innebär mer intensiva förhandlingar ju närmare deadline kommer.

Frågorna har inte prioriterats tillräckligt.

Många lärare och studie- och yrkesvägledare är mycket kritiska till hur HÖK18 har fungerat i praktiken. Lärarnas Riksförbunds utvärdering visar bland annat att löften om minskad arbetsbelastning, förbättrad arbetsmiljö och en lönestruktur som premierar erfarenhet och kontinuitet i stor utsträckning inte har infriats.

En central del i HÖK18 är att det lokalt, på varje skola som omfattas av avtalet, ska arbetas systematiskt med lärarnas arbetsmiljö, en slags skol-OSA (OSA = organisatorisk och social arbetsmiljö).

I höstas genomförde LR en enkätundersökning bland medlemmar och ombud inom kommunal sektor kring HÖK18.

• Drygt var fjärde svarande medlem uppgav att det på deras skola bedrevs ett systematiskt arbete kring arbetstid och arbetsbelastning i syfte att förbättra personalens arbetsmiljö.
• Enbart 14 procent av kommunombuden uppgav att skol-OSA-arbete bedrivs på samtliga eller nästan samtliga skolor i deras kommun. Ofta ”fastnar” arbetet på förvaltningsnivå.
• När arbetet väl bedrivs tycks det dock fungera. Medlemmar på skolor där ett skol-OSA-arbete bedrivs skattar sin arbetsbelastning betydligt lägre än de på skolor där ett arbete inte bedrivs.

En mycket klar majoritet av de svarande lärarna, oavsett om de arbetar i grund- eller gymnasieskolan, bedömer sin arbetsbelastning som alldeles för hög.

Enligt en enkätundersökning som Skolvärlden gjorde häromåret bland LR:s kommunombud levde en majoritet av kommunerna då inte upp till skrivningarna i avtalet.

Även om det är SKR som förhandlar med lärarfacken, är det respektive kommun som är arbetsgivare och som i realiteten bestämmer över lärarnas arbetsvillkor.

– Vad jag vet har det aldrig inträffat att en kommun inte antagit ett avtal som SKR har förhandlat fram. Det har heller aldrig hänt att en kommun hävdat att de inte är bundna till det centrala avtalet. Det har alltså inte varit problemet med HÖK18, säger Ingrid Lindholm.

Vad har varit problemet?

– Att frågorna inte har prioriterats tillräckligt. Anslaget kring kompetensförsörjning till exempel, var alldeles för brett och allmänt hållet vilket gjorde att det föll i prioriteringsordning. I år är vi mycket tydliga med att vi måste få till en avtalskonstruktion som verkligen leder till leverans.

– Vi trycker i förhandlingarna hårt på att det som lyfts fram i det centrala avtalet när det gäller exempelvis lön, arbetsbelastning och andra villkor verkligen ska genomföras ute i kommunerna.