”Finns inga bevis” – experterna om skrivhaveriet

Utbildningsradions program Skrivglappet skildrar en verklighet där arbetsgivare tvingas tacka nej till sökande ungdomar. De kan helt enkelt inte skriva.

Efter dokumentären kommer debatten.

Karin Olsson, kulturchef på Expressen, talar om en ”generation av halvanalfabeter”, som reser sig ur en tid med ökad invandring och minskade antagningskrav på lärarutbildningen.

Från Umeå universitet twittrar lektorn i medie- och kommunikationsvetenskap Erik Lindenius i frågan.

Går inte att förstå vad studenterna skriver

– Vi har märkt att studenterna har svårt att skriva. Vi utbildar kommunikatörer och journalister, skrivande yrken. Rent konkret är det svårt att rätta vissa uppgifter, eftersom språket är så undermåligt att det inte går att förstå vad studenterna skriver, säger han till Läraren.se.

Men det gäller inte alla studenter, förklarar han.

Erik Lindelius tror att det har att göra med att det procentuellt är fler studenter som kommer in på högskola och universitet. Fler studenter innebär fler studenter med skrivsvårigheter.

Men han skyller också på glädjebetygen.

– Betygsinflationen gör att studenter inte får de signaler de borde få, att deras språk behöver arbetas med. De är inte förberedda för akademiskt skrivande, så vi får lägga tid och resurser på att studenter ska kunna saker som de borde kunna redan när de kommer hit, säger han.

Kritiken: Inte samma sak 

Aftonbladet invänder mot Expressens dystra samtidsbild

”Att vi ser fler stavfel betyder inte att folk stavar sämre”, skriver Kristoffer Bergström.

Och Erik Lindenius håller med.

– Vi vet inte att det har blivit sämre. Det finns inga riktigt bra studier över tid. Och även om det fanns det så skiljer det sig för mycket mellan nutid och dåtid. När tekniken utvecklas ökar andelen skrivna uppgifter, och det är svårt att veta om det är tecken på ett sämre skrivande eller att studenterna skriver mer och inte har tid att tänka igenom på samma sätt som förr, säger han.

Karin Forsling, lektor vid universitetet i Karlstad vill nyansera debatten. Hon förklarar att skrivpanik dyker upp i medierna med jämna mellanrum, sedan femtio år tillbaka.

En fråga för medierna

– Jag har jättesvårt för att säga att eleverna skriver sämre. I så fall måste vi fråga oss: sämre än vad? Jag vill hellre se på skillnaderna mellan läsande och skrivande, nu jämfört med tidigare, säger hon.

Senaste internationella Pirls-undersökningen (Progress in International Reading Literacy Study) från 2016 visar att svenska fjärdeklassare blir bättre i läsning. Det gäller alla grupper, även om flickor och barn från socioekonomiskt gynnade bakgrunder har bäst resultat. Här ligger Sverige i toppen.

I Pisa 2018 placerar sig Sverige över snittet för OECD, och har höjt resultatet något – även om resultatet står under OECD:s utredning.

Så var brister det?

– Något som inte har kommit upp i debatten är specialpedagogiska orsakssammanhang. Och som specialpedagog har jag mycket att säga om det, elever som kanske varit osedda i många år under grundskola och gymnasium. Det finns så många olika orsaker. Det kan handla om utbildningspolitik, hur måldokumenten är skrivna, och finansiering.

Vad skulle du säga till en orolig lärare?

– Gräv där du står. Du kan inte gå tillbaka och rädda barnen och eleverna. Den kollegiala samverkan är det som kanske kan förändra situationen för dig som lärare, idag, säger Karin Forsling.

Forskaren: Därför är det bra att skriva för hand