Finska modellen: Här får var fjärde elev särskilt stöd
Heidi Hellstrand är doktor i specialpedagogik och forskare vid Åbo Akademi i Vasa i Finland.
Inkludering
Ungefär var fjärde grundskoleelev i Finland får särskilt eller intensifierat stöd.
– Därutöver ges extra stöd i klassrummen, bland annat i samband med att speciallärare samundervisar med klass- eller ämneslärare, säger Heidi Hellstrand som är doktor i specialpedagogik och forskare vid Åbo Akademi i Vasa.
Hon arbetade tidigare som speciallärare på högstadiet och berättar att Finland har en lång tradition när det gäller att kartlägga och följa upp elevers kunskapsutveckling.
– Med start i förskoleklass görs det under barnens första år i skolan årliga klass- eller gruppscreeningar för att upptäcka elever med inlärningssvårigheter. När barnen blir lite äldre sker det mer sällan, ofta i årskurs fem och årskurs sju. Det kan dock variera mellan kommunerna.
Därutöver gör klasslärare – i senare årskurser ämneslärare – återkommande utvärderingar av hur eleverna ligger till.
– Vi har ett bra system och en bra struktur för att fånga upp elever som är i behov av det, framför allt när det gäller läsning, skrivning och matematik. Tester och kartläggningar uppfattas inte som något konstigt, utan som något som väldigt starkt hör till det finländska skolsystemet.
Elevstöd i tre delar
Elevstödet kan lite förenklat delas upp i tre delar: Allmänt stöd (som är det vanligaste och i huvudsak ges i klassrummet), intensifierat stöd och särskilt stöd.
– Vid behov samundervisar klass- och speciallärare. I de tidigaste årskurserna är det även vanligt med smågruppsundervisning. Elever som är i behov av exempelvis extra stöd i svenska kan få det under ett par lektioner i veckan. Målsättningen är att mycket av stödet ska sättas in i helgruppen.
Hur stor andel av eleverna får stöd?
– Det är svårt att säga. Det saknas statistik när det gäller det allmänna stödet, till exempel hur ofta speciallärare samundervisar med ordinarie lärare.
Enligt Statistikcentralen fick i fjol 15 procent av de finska grundskoleeleverna intensifierat stöd och 10,5 procent särskilt stöd. Andelen elever som fick intensifierat och särskilt stöd ökade med 1,7 procentenheter jämfört med året innan.
Inget diagnoskrav för stöd
Av de elever som fick intensifierat stöd var 61 procent pojkar och 39 procent flickor. Av dem som fick särskilt stöd var 69 procent pojkar och 31 procent flickor.
– En elev behöver inte ha fått en diagnos för att få särskilt stöd. Däremot görs det så kallade mångprofessionella utredningar innan särskilt stöd sätts in, säger Heidi Hellstrand.
– Andelen elever som i lägre årskurser får stöd i läsning och skrivning är betydligt större än andelen elever som får stöd i matematik, medan det i årskurserna 7, 8 och 9 är tvärtom. Det kan indikera att satsningar under de första skolåren på läs- och skrivfärdigheter är väldigt bra och har effekt.
Hur tycker du att det finska ”stödsystemet” fungerar?
– Det är mycket bra att speciallärarna är en naturlig del av kollegiet och att såväl kartläggningar som specialpedagogiskt stöd är något väldigt bekant och naturligt för elever och föräldrar.
– Det som inte är bra är att mycket i de högre årskurserna handlar om att släcka akuta bränder och se till att eleverna kommer igenom de just då aktuella avsnitten i stället för att satsa på riktade insatser.
Ökar andelen elever som behöver stöd?
– Andelen med svaga färdigheter i matematik, läsning och skrivning ökar. Varför det är så finns det nog flera förklaringar till.
Till skillnad från i Sverige kommer alla ungdomar i Finland in på gymnasiet eller motsvarande.
– Häromåret förlängdes dessutom vår läroplikt – vi har ingen skolplikt – och gäller nu fram till att man har fyllt 18 år. Det betyder att alla ungdomar har rätt till studieplats efter grundskolan.
LÄS MER:
”Resultaten av inkluderingen visar – det är dags att tänka om”
Hälften av Annas elever är i behov av anpassningar
”Det finns en gräns för hur mycket stöd en lärare kan ge”
Elever som får stöd – stor skillnad mellan kommuner
Skolministern om granskningen: ”Vi har ett inkluderingshaveri”