”Tvålärarskapet kan ta svensk skola ur krisen”

Medias bild av den svenska skolan är ofta mörk i sin rapportering och budskapet är tydligt: lärarkåren har det motigt.

Under många år har det saknats behöriga lärare i större delen av landet och samtidigt är intresset att söka sig till yrket svagt.

En som vill nyansera bilden av yrket och ingjuta hopp till att vända utvecklingen är läraren och frilansskribenten Anders Tidström. I hans nya bok ”Tvålärarskap – lokalproducerat och hållbart” har han vridit och vänt på tvålärarskapet som fenomen.

I boken undersöker han den knappa forskning som hittills har genomförts gällande metoden och han presenterar en undersökning där lärare och skolledare, vid åtta skolor som tillämpar tvålärarskap, intervjuas.

– Syftet med boken är att ge spridning åt idén med tvålärarskapet och uppmärksamma det faktiska arbete som bedrivs i Sverige med denna relativt nyväckta arbetsmetod, säger Anders Tidström.

Tvålärar-skapet är inte svaret på allt.

Tvålärarskapet kan kortfattat beskrivas som att två lärare arbetar tillsammans i klassrummet. De planerar, undervisar och samarbetar och har gemensamt ansvar i och utanför klassrummet. Ett exempel kan vara att en lärare undervisar medan den andra observerar eleverna. På en del skolor delar man in klassen i två delar som var sin lärare tar ansvar för. Andra undervisar alla elever i en klass tillsammans. Det vanligaste är att två behöriga ämneslärare finns i klassrummet samtidigt och tar gemensamt ansvar för klassens elever.

– Man vinner så otroligt mycket på det här systemet, även om det kostar. En lärarduo tycks kunna uppfylla skolans uppdrag bättre än den ensamma läraren och många saker tyder på att tvålärarskapet har kommit för att stanna. De lärare som jag har talat med, och som praktiserar tvålärarskapet, upplever bättre skolprestationer, arbetsmiljö och andra fördelar de inte vill släppa, säger Anders Tidström.

Utveckla gärna. Varför är tvålärarskapet bättre än det traditionella upplägget?

– Tendensen är att lärare samarbetar i högre utsträckning, men det sker inte i klassrummet. Konkret leder tvålärarskapet till bättre betygssättning. När det gäller bedömningar har man märkt att det är mer rättssäkert åt alla håll att man gör gemensamma bedömningar. Sedan stärker metoden framför allt lärarrollen.

Var finns det pengar till det här systemet när man knappt har råd med en lärare per klass?

– Precis den frågan du ställer ställde min redaktör till mig när jag var halvvägs i skrivandet av boken. Jag har ett kapitel i boken där jag belyser en skola i Örebro som har använt tvålärarskapet länge och där grillar jag rektorn på skolan gällande hur han vågade nyanställa tio ämneslärare för att sätta upp det här tvålärarsystemet, säger han.

– Men rektorn ansåg att det fanns en sådan styrka inom tvålärarskapet att det var värt det till varje pris. Han nollade vikariekontot, han strök den biträdande rektorn på skolan, speciallärare bantades, han drog ner på vaktmästartjänster och fler saker plockades bort. Han fick det att gå ihop den vägen.

Men trots den ekonomiska uppförsbacken har han en vision om att fler skolor ska satsa på detta.

– De skolor som har infört tvålärarsystemet, och har gjort det framgångsrikt, har gjort det utifrån den situationen som var rådande på skolan – en problematisk sådan. Tvålärarskapet är inte svaret på allt, men jag tror det på sikt kan ta svensk skola ur krisen.

Lärarna som deltagit i undersökningen visar att man väldigt ogärna släpper tvålärarskapet när man väl har kommit in i det. Han tror att de flesta skolorna i landet har ekonomiska förutsättningar för att införa modellen.

– De skolor som har kört med systemet i fyra, fem år har gjort så utan problem. Men jag kan förstå att det slår gnistor ibland och att arbetsbördan blir ansträngd för lärarna eftersom speciallärarna försvann – det är ju tufft. Synar man det här systemet i sömmarna är det klart att det finns faror, men i det stora hela är det ett fantastiskt system.

Du skriver själv att forskningen kring tvålärarskapet är begränsad. Borde det inte forskas mer på området innan tvålärarskapet införs på fler håll?

– Jo, absolut. Det behövs mer forskning och det är ett mål med boken också.

En ny lärarroll kräver både tid, inflytande och eftertanke.

Anders Tidström har själv aldrig arbetat i ett tvålärarsystem under sin tid som lärare, enbart vid fåtaliga tillfällen när han exempelvis har gått in som en resurs åt en kollega.

– Det var otroligt givande, minns jag, några av mina bästa stunder i läraryrket faktiskt.

En läsarkommentar som man ofta ser i sammanhanget gällande tvålärarsystemet är: varför inte bara halvera klasserna i stället?

– Man kan ha en liten eller stor klass – men problemen kan ändå finnas där. Det är inte klasstorleken det hänger på, det är ett förenklat synssätt. Det man vinner med två lärare är den förstärkta lärarrollen.

Att jobba i par i klassrummet är effektivt och ökar kunskapen hos eleverna, framhåller du, men det finns också en del utmaningar med tvålärarsystem. Vilka är dessa, upplever du?

– Det är viktigt att lärare som ska jobba samman har inflytande över parbildningen. Man behöver förstås inte vara lika, just olikhet kan faktiskt vara en styrka. Däremot måste man gilla att jobba med den aktuella kollegan och kunna göra avkall på personlig prestige när det krävs. Det har visat sig framgångsrikt att inte forcera processen när ensamvargen ska socialiseras. En ny lärarroll kräver både tid, inflytande och eftertanke.

Vad måste till för att tvålärarskapet ska bli mer norm och mer utbrett?

– Vi har under flera år varit med om reformer och beslut som luckrat upp kunskapssynen i Sverige. Jag är en stark vän av att man på första plats sätter kunskapen. Där brister det i dag. Så länge man inte ser att skolans främsta uppdrag är kunskapsuppdraget, har vi kanske det största hindret på vägen att stärka lärarrollen.