Lärarna hyllar tvålärarskapet – trots mer undervisningstid

När Maria Risthammar tillträdde som rektor på Ekkälleskolan 2017 införde hon tvålärarskap på lågstadiet utifrån sina tidigare erfarenheter. Med tiden insåg både lärarna och Maria Risthammar, som nominerats till Årets rektor, vinsterna med upplägget.

Efter en omorganisation i fjol kunde det införas även på mellanstadiet och när försteläraren Olivia Edinius klass började sexan fick hon Henrik Laag vid sin sida. Till hösten väntar nya utmaningar med en årskurs 3.

– Såvitt jag vet är vi den enda skolan i Linköping som har tvålärarskap ända upp till årskurs 6. Det vanliga är att man gör den satsningen på lågstadiet. Men jag tror att de flesta skolor skulle kunna ha det här arbetssättet, säger Olivia Edinius.

Föll sig naturligt

Inför skolstarten diskuterade hon och kollegan Henrik Laag hur man skulle lägga upp undervisningen. Det föll sig ganska naturligt att dela upp ansvaret utifrån respektive behörigheter. Henrik Laag är behörig i SO och Olivia Edinius i NO.

På skolan jobbar lärarna enligt modellen huvudlärare och medlärare. Huvudläraren ansvarar för planeringen i sina ämnen, men gemensam planering uppmuntras och elevernas prov och inlämningsuppgifter sambedöms.

– När jag är huvudlärare håller jag i lektionen och dirigerar ut en hel del till medläraren: ”Sitt med de eleverna, eller den eleven som har lite svårt, ta en extrainstruktion vid det bordet”. Under genomgångar kompletterar vi varandra och en svår fråga kan leda till roliga diskussioner. Ibland delar vi in klassen i två grupper eller flera mindre, berättar Henrik Laag.

Emellanåt sitter en av lärarna vid sidan av för att observera.

– Då kan jag ställa de där frågorna Henrik kanske inte riktigt tänker på i stunden och vice versa. Tvålärarskap är ett samspel, ett kollegialt lärande där du utvecklas. Efter lektionerna kan vi prata om vad vi kan göra bättre till nästa gång.

– När jag tidigare arbetade på egen hand kunde jag reflektera när något inte fungerat som jag tänkt mig. Men vad som händer när man är två är att du reflekterar mer frekvent och även när det fungerat ganska bra, säger Olivia Edinius.

Skapar vi-känsla

Ekkälleskolan arbetar också med fadderklasser mellan låg- och mellanstadiet, där lärarparen i exempelvis årskurs 2 och 5 är medlärare på varandras lektioner i vissa ämnen.

– Vi gör det för att skapa en ”vi-känsla” på skolan och en lättare övergång mellan de olika stadierna. Det blir även kunskapsmässigt lönsamt eftersom lärarna får större inblick i hur saker fungerar på låg- och mellanstadiet.

För att tvålärarskapet skulle bli schematekniskt möjligt fick samtliga lärare gå upp i arbetstid. I dag arbetar lärarna på Ekkälleskolan, som har 270 elever, 1 160 undervisningsminuter i veckan.

– Ledningen har lyckats optimera personalresurserna. Det är inte heller ovanligt i dag med tvålärarskap på andra skolor. Här fungerar systemet väldigt väl och det har varit kanonbra. Jag har lärt mig hur mycket som helst, säger hon.

Farhågor fanns

Vidare noterar båda en dramatisk minskning av arbetsbelastningen i form av dokumentation och bedömning, och nämner hur mycket enklare det blivit att fånga upp elever, inte minst på morgnarna. Tvålärarskap underlättar också när någon blir sjuk eftersom läraren inte behöver planera åt sin vikarie.

– Alla trivs och vi har inga kollegor som vill sluta. När vi presenterade tvålärarskapet fanns vissa farhågor men de utvärderingar vi gjort visar att man ser alla fördelar. ”Det är roligare på jobbet, ”eleverna mår bra av det”, ”stressen minskar markant”, och ”vi höjer kvaliteten på allt som görs i klassrummet”, är några citat från enkäterna, säger Olivia Edinius.

Finns det inga nackdelar alls med upplägget?

– Just nu ser jag bara fördelar. Nackdelen skulle väl vara om man är ensamvarg och vill jobba på egen hand. Då skulle man kanske inte trivas i tvålärarskap.

40-timmarsskola

LR:s lokalombud på Ekkälleskolan, Johnny Wretman, ingår själv i tvålärarteamet och undervisar i parallellklassen. Liksom sina kollegor stortrivs han. När han ombeds kommentera arbetssättet genom fackliga glasögon svarar han:

– I början var jag lite tveksam med tanke på att vi har fått utökad undervisningstid, och att det här är en 40-timmarsskola. Vi lärare måste vara på plats 40 i stället för 35 timmar. Men när jag tidigare jobbade ensam hade jag ansvaret för alla SO-och NO-ämnen så det känns faktiskt som att jag har kortare arbetstid nu.

I nuläget ser han bara fördelar med arbetssättet och säger att han så länge det är ekonomiskt hållbart kommer att försvara det.

– Våra enkäter visar 98–99 procents nöjdhet. Men det är viktigt att fortsätta med utvärderingarna. Är en eller två missnöjda är det viktigt att analysera vad det i så fall kan bero på.

Stor ökning

Sett till elevernas måluppfyllelse ser han tvålärarskapet som ”det bästa som hänt”.

– I min klass har måluppfyllelsen ökat otroligt. Du har en lärare som kan lägga handen på en orolig elev, och inte har ansvaret för alla ämnen. Du får mer tid med varje elev. Förr när jag hade ett svårt matematik-avsnitt att gå igenom med 25 elever var det många händer i luften, och många fick vänta. Har några elever svårt nu kan jag samla en liten grupp medan övriga jobbar på med stöttning av min kollega.

Johnny Wretman konstaterar att skolan lägger mycket resurser på elever som inte når målen. Han ser det som en självklarhet, men att det samtidigt kan bli på bekostnad av de elever som behöver stimulans och svårare uppgifter för att utvecklas.

– Med två lärare kan vi fokusera på samtliga elever, säger han.