Läraren kunde inte hjälpa sitt barn med läxan: ”Granska läromedlen”

När ämnesläraren Nicklas Mörk skulle hjälpa ett av sina barn med studierna inför ett prov blev de båda allt mer frustrerade av ett svåranvänt och oöverblickbart digitalt läromedel. Till slut orkade de inte längre – i stället kopierade han ett trettiotal delkapitel, klistrade in dem i ett nytt dokument och skrev sedan ut det på papper.

– Det är alldeles för lite granskning av läromedelsinköpen, i synnerhet de digitala. Digitala läromedel ser väldigt olika ut men i just det här fallet var den spretiga strukturen ett stort problem. Man är tvungen att klicka fram och tillbaka överallt, scrolla genom text som ideligen avbryts av bilder, och man får ingen överblick över texten, säger han.

Skrev en debattartikel

Som lärare i matematik och SO-ämnen har han diskuterat läromedel i snart 20 år, men den här episoden öppnade hans ögon för föräldraperspektivet på ett nytt sätt. Det fick honom att skriva en debattartikel i Göteborgsposten med rubriken ”När jag som lärare har svårt att hjälpa sonen med läxan är något fel”.

– Jag frågar mig vad som händer i de familjer där en lärarpappa eller andra resursstarka föräldrar inte kan hjälpa till på samma sätt, säger han.

Nicklas Mörk är tydlig med att han inte riktar någon kritik mot lärare, som ju har att använda de läromedel som står till buds. Däremot behöver huvudmännen lägga både mer pengar och mer omsorg på de inköp av läromedel som görs, menar han.

– Ofta köper kommunen in ett heltäckande digitalt läromedel som ska täcka flera, eller alla, ämnen. Så skulle man aldrig tänka med skolböcker. Om jag föreslog att skolan skulle köpa in alla böcker från samma förlag, det hade ju ingen förvaltning gått med på. Men när det är digitalt så ska det plötsligt bara in, säger han.

Beslut långt från klassrum

Medan inköp av läroböcker fortfarande sköts av lärarna själva, är urvalsprocessen för de stora digitala lösningarna ofta mer av ett samarbete mellan ett mindre antal lärare och förvaltningen.

– Beslutet fattas för långt från klassrummet. Säg att det är ett gäng språklärare som tycker att ett visst läromedel är jättebra i språk, medan det inte är så bra i SO men helt okej i NO. Då väljer förvaltningen att köpa in det och så får man ”kompromissa”.

Nicklas Mörk menar också att det finns det en mer grundläggande skillnad mellan tryckta böcker och digitala publikationer, som går utanför diskussioner om struktur eller kvalitet, och som ibland förbises i skolan.

– Vi behöver läsa i böcker. Forskningen visar att det blir en djupare läsning av texten, med mer eftertanke. Medan den digitala läsningen blir mer att man letar efter saker, man skumläser och hoppar runt. Ska man läsa en text i ett NO-ämne exempelvis, där man ska ta till sig ett innehåll, behöver man ju läsa grundligt, stryka under och sammanfatta för sig själv. Jag såg ingen möjlighet till det i fallet med min sons läromedel.

Rikta pengar till läromedel

Hur ska man komma till rätta med situationen?

– Gustav Fridolin gjorde ju läromedelsutredningen och där finns många förslag. Men det behöver upp på bordet att man behöver en kritisk granskning av de läromedel man väljer, att det måste komma närmare lärarna, och att man måste rikta pengar till läromedel.

– Det finns ju förslag på det nu från nuvarande regeringen men det är alldeles för lite, säger Nicklas Mörk.

• Den här texten publiceras även i Läraren. Vill du veta mer om din nya fackliga tidskrift, läs här.