Eva är spindeln i VFU-nätet

Teori i all ära, men att få applicera det man har lärt sig under utbildningen och komma ut i verkligheten är något extra.

– För alla studenter jag möter är VFU den mest spännande och roliga delen. Det är den de längtar till och den som de inte vill lämna, säger Eva Mellblom.

Och Eva Mellblom borde onekligen veta. Förutom att ha handlett ett stort antal elever i sin roll som lågstadielärare på Glumslövs skola är hon i dag VFU-ansvarig och träffar handledare, ser över mottagningsrutiner och utvärderar VFU:n på skolan. Därtill verkar hon som VFU-samordnare för Landskrona kommun, vilket innebär att alla placeringar går genom henne.

Det är hon som håller kontakt med alla handledare och högskolan, samt håller i introduktionsdagen för VFU-studenterna och ordnar seminarier under VFU:n. Som om inte det vore nog examinerar hon studenter i sin roll som VFU-lärare på Malmö universitet.

– Jag har brunnit för det här hela tiden. Det är i VFU:n som man får möta en lärare, inte som elev, utan som en blivande kollega. Man får lära sig förhållningssätt gentemot föräldrar och elever och hur man hanterar dilemman i sociala situationer, planerings- och bedömningssituationer. Det är då man får se hela yrket och får känna att det är det här som jag vill ägna en stor del av mitt liv åt.

Under den första VFU-perioden handlar mycket om att hitta rollen som vuxen i förhållande till eleverna.

– En del av studenterna är ganska unga själva. Då gäller det att inse att man är någon som eleverna ser upp till och att man kommer ses som lärare under förutsättning att man beter sig som en auktoritet.

Vilket ansvar kan man förväntas ta som student?

– Som alldeles ny förväntar vi oss att man tar kontakt med sin handledare i god tid inför VFU-perioden, att man håller tider och att man försöker pröva sina vingar så mycket man vågar.

Till en början kan det handla om att hålla i uppropet eller någon av de mer praktiska sakerna som man har sett handledaren göra.

– När vi har samtal mellan studenter som kommit längre i sin utbildning och de som är helt nya, betonar de som har gjort flera VFU-perioder just att man ska försöka hålla i så mycket som möjligt. Det gör inget om det skulle bli fel, för det är misslyckanden som leder en mest framåt.

Under kommande VFU-perioder märker Eva Mellblom hur studenterna går från att trevande pröva sig fram till att successivt ta allt större ansvar. Så småningom kanske man gör en spegellektion och håller samma lektion som handledaren gjort fast i en annan klass. Hon märker hur studenterna börjar tänka kring syftet med ett moment och hur undervisningen går att koppla till styrdokumenten.

– När man når den sista VFU:n ska handledaren i princip bara vara en observatör eller så kan den helt lämna klassrummet. Även om den såklart alltid är ansvarig för verksamheten, så är det viktigt att studenten får pröva att stå på egna ben.

Under varje VFU-period åker Eva Mellblom ut och besöker studenten, som då håller i någon typ av aktivitet eller undervisning som hon observerar. Därefter har hon, handledaren och studenten ett trepartssamtal där de tittar på var studenten befinner sig.

– Många är nervösa för det här besöket, men det man ska komma ihåg är att det är formativt. Det blir ett underlag för studenten att gå tillbaka och titta på. Vad är det jag behöver jobba med? Vad var det vi sa om min utveckling?

Före VFU:n skriver studenten ett måldokument kring vad den hoppas uppnå och i slutet lämnas ytterligare en text in där studenten beskriver sin egen progression. Detta, tillsammans med handledarens bedömningsunderlag, Evas besök och ett seminarium ihop med övriga studenter, utgör grunden för examinationen.

– Om man inte skulle bli godkänd handlar det ibland om kvantitativa skäl, att man inte har tillräcklig närvaro. Är det i stället kvalitativa skäl, att man inte klarat lärandemålen, har vi ofta haft flera samtal under VFU:n. Handledaren ska slå larm tidigt så att jag som VFU-lärare kan komma ut tidigare och stötta studenten. Ofta handlar det om man behöver tydliggöra var bristerna ligger. När studenten förstår det är de ofta lättare att jobba med.

När man når den sista VFU:n ska handledaren i princip bara vara en observatör eller så kan den helt lämna klass­rummet.

– När man kommer ut på VFU:n är det viktigt att man visar ödmjukhet inför handledarens kompetens och möjligheten att utvecklas. Ibland när studenter har varit ute och vikarierat jättemycket blir det krockar för att de tycker att de redan kan allt. Som student måste man förstå att man aldrig blir färdig som lärare, utan det är viktigt att hela tiden ha för ögonen att man ska förbättras.

Och utvecklingen gäller även handledaren.

När du har en student så utmanar du dig själv. Du måste sätta ord på vad det är du gör och varför du gör det. Därför ger VFU-studenterna en stor kompetenshöjning för lärarna. Dessutom innebär det såklart att man som handledare får en extra kollega i klassrummet.

Viktigt är dock att rollen som handledare ryms inom det befintliga läraruppdraget, och där måste skolledningen ta ansvar, menar Eva Mellblom.

– Du ska inte vara handledare genom att jobba övertid. I stället ska det här in i planeringen på årsbasis och alla på skolan ska vara ansvariga för studenterna. Jag ska kunna säga till min kollega att min student vill se fritidsverksamheten någon eftermiddag eller följa med skolsköterskan under en dag.

Allra bäst tror Eva Mellblom att det blir om skolan tar emot ett stort antal studenter.

– Då får frågorna ett annat fokus och det höjer kvaliteten, dels på VFU:n, dels på undervisningen i stort. När alla träffar studenter måste de skärpa sig lite och tänka på varför de gör som de gör.

Hennes egen skola, Glumslövs skola, arbetar så. Just nu befinner sig både fritidslärarstudenter, grundlärarstudenter och studenter med inriktning åk 7–9 här på VFU.

En av dem är Josefin Olofsson som gör sin femte och sista period innan det är dags att ge sig ut i arbetslivet.

– Det är otroligt roligt att komma ut och träffa eleverna och sina kollegor. Jag känner att jag har vuxit in i lärarrollen och att jag har lärt mig väldigt mycket längs vägen. Man inser att det finns mycket mer att tänka på när man gör saker praktiskt. Ta en sådan liten grej som städning vilket kanske tar fem minuter, det tänker man inte på när man planerar en lektion teoretiskt, säger hon.

Den här dagen träffar hon och några av de andra VFU-studenterna Eva Mellblom för en utvärdering, men Josefin Olofsson har inte mycket hon skulle vilja ändra på.

– Är det något jag hade önskat så är det mer tid. Framför­allt under de första VFU-perioderna kändes det som att man precis hade kommit in i arbetet när det var dags att sluta.

För att maxa tiden betonar hon vikten av att förbereda sig inför VFU:n.

– Hör av dig till din handledare i så god tid som möjligt och fråga vad de ska arbeta med under veckorna du är där. Om de till exempel håller på med religion så kan man fråga vad man kan förbereda inför det.

Väl på plats är ett annat tips att våga ta för sig.

– Kanske märker du att en person har lite svårt med matte, då tycker jag att du ska våga fråga om du kan få sätta dig enskilt med eleven och gå genom omvandling till exempel. Och ställ hela tiden frågor till handledaren. ”När du gjorde så här – hur tänkte du då? Hur har du planerat det här?” Ta tillvara på erfarenheten, du är där för att lära dig.

Själv tar hon framförallt med sig ledarskapet in i den kommande lärarrollen.

– Nu när jag har varit ute och sett hur lärare leder sina klasser så har jag fått mycket inspiration kring hur jag själv skulle vilja göra.

Känner du att VFU:n gjort dig redo för din kommande lärarroll?

– Jag känner mig förberedd. Sedan vet jag ju om att det alltid kommer komma nya utmaningar i läraryrket, men det kommer det komma oavsett om jag har arbetat i 20 år eller är helt ny.