Arbetsgivaren tillåts flytta fram sina positioner

Före jul skrev jag en debattartikel i Läraren om mina erfarenheter av Huddinge kommuns styrande politikers ovilja att satsa på förskola och skola. Jag skrev också om de tandlösa centrala kollektivavtal som underlättat för arbetsgivaren att steg för steg erövra allt större makt över redan hårt pressade lärare och skolledare.

Den 18 december offentliggjordes Lärarnas samverkansråds yrkanden och SKR:s mål och inriktning för det kommande centrala kollektivavtalet för kommunala medlemmar, HÖK 21. Jag läste och provocerades starkt av SKR:s formuleringar:

”De utmaningar svensk skola står inför kommer att ställa stora krav på arbetsorganisation, verksamhetsutveckling och effektivisering. Ett arbete som gynnas av en god lokal dialog och som centrala parter bör fortsätta att stödja.”

Fackliga företrädare på lokal nivå har i åratal haft dialoger med arbetsgivare samtidigt som kommuner skurit ned i verksamheterna. Politiker kallar det effektiviseringar, anpassningar eller liknande skönmålningar och omskrivningar när det i själva verket inneburit allt högre arbetsbelastning för medarbetare.

Det finns inget mer att effektivisera utan att ytterligare skada barn, elever lärare och skolledare. Brott mot skollagen och barnkonventionen sker runt om i landets förskolor och skolor varje dag på grund av bristande resurser till barn och elever i behov av stöd. Lärare och skolledare har länge signalerat att det är nog nu. Botten är nådd. De är sönderstressade. Arbetsvillkoren måste akut förbättras, inte försämras ytterligare. 

För att möta fortsatta nedskärningar från arbetsgivarsidan anser jag att det hade krävts yrkanden från Lärarnas samverkansråd med tydliga, fastställda centrala ramar om exempelvis planeringstid och lön. De fackliga företrädarna i varje kommun hade då kunnat få ökade maktbefogenheter att kräva balans mellan krav och resurser och en anständig löneutveckling för sina medlemmar. Centralt reglerade garantier saknas nu i Lärarnas samverkansråds yrkande. Istället hänvisas återigen till lokala parter att i dialog komma överens om förbättrade arbetsvillkor. Resultatet av det lokala arbetet ska visserligen följas upp och kontrolleras av centrala parter efter ett år men vilka sanktioner utlovas om arbetsgivaren lokalt inte skött sig? 

Min uppfattning och tolkning av lärarfackens yrkande är att arbetsgivaren ges möjlighet att flytta fram sina positioner när lärare och skolledare istället borde återerövra makten över sin arbetsmiljö genom rejält minskad arbetsbelastning. Jag är medveten om att ena parten i en förhandling inte kan få allt den vill men önskvärt hade varit att Lärarnas samverkansråd åtminstone ställt tydliga och förpliktigande krav som utgångspunkt när förhandlingar om ett nytt centralt kollektivavtal inleds.

Annika Karlsson Norrstad, speciallärare, Stockholm och f.d. ordförande, Lärarförbundet Huddinge

LÄS MER

”Lärarförbundet går starkt och samlat in i avtalsrörelsen”

Lärarförbundets krav – hela listan inför Hök21

Är 2021 året för den stora lärarstrejken?

”Yrkesstolt lärare kräver tydligt centralt kollektivavtal!”