Forskaren: ”Öppna rasismen toppen på isberget”

Han befarar att rasismen ökar i många svenska skolor.

– Skolan är inte en isolerad del av samhället. När vi har en samhällsdebatt som går ut på att det är ett stort problem att det har kommit hit människor från andra länder, och att det dessutom görs mer och mer politik med den inriktningen, är det naivt att tro att det inte skulle påverka vad som händer i skolan.

Men det görs väl en hel del insatser för att motverka bland annat rasism?

– Problemet när det gäller svenska skolor är sällan hur det ser ut på policynivå, utan hur planer och formuleringar omsätts i praktiken. Det är viktigt att det inte är frågan om tomtebloss som under en kort period brinner starkt och intensivt för att därefter slockna.

Martin Wolgast beskriver ett samhällstillstånd med dels en öppen och emellanåt även våldsam rasism, dels en dold och mer diskret.

– Den öppna rasismen är toppen på isberget. Under finns det mycket som inte är lika tydligt och explicit, men som ändå skapar skillnader mellan grupper och ett vi- och dom-tänkande.

– Det är viktigt att man tidigt i barnens liv etablerar sunda normer för hur vi bör förhålla oss till varandra, vad som är okej och vad som inte är okej, och att det är ett förhållningssätt som genomsyrar allt som görs i skolan.

”Skolan marginaliserar problemet”

Efter mer än tio år som skolpsykolog på grundskolor i Malmö började Sara Nilsson Mohammadi för ett par år sedan att doktorera vid Institutionen för skolutveckling och ledarskap vid Malmö universitet om rasism i skolan och hur den kan motverkas.
En del av hennes avhandlingsarbete består av samtal och intervjuer med lärare och elever.

– Skolan är den plats där barn löper störst risk att drabbas av rasism. Enligt forskning finns det dessutom en tendens till att marginalisera problemet, se det som något individuellt.

Sara Nilsson Mohammadi betonar vikten av att skolan tydligt uppmärksammar och agerar mot rasism.

– Elever som jag har intervjuat önskar att lärare agerade mer och det gör även lärarna själva. Men det gäller att agera på rätt sätt. Det finns ingen neutral hållning i den här frågan.

Varför inte?

– Att inte göra något innebär indirekt att man tillåter eller accepterar kränkningen, och det får skolan inte göra. Skolan är skyldig att agera, vilket tyvärr inte alltid sker.

– Elever som utsätts för rasism och samtidigt märker hur vuxna låter bli att agera, trots att de ser och hör vad som pågår, upplever en dubbel utsatthet. Först utsätts de för själva kränkningen. Därefter blir de kanske ifrågasatta eller inte trodda på. Kanske får de höra att de är lite ”känsliga”.

Lärarna måste ges rätt förutsättningar

Sara Nilsson Mohammadi betonar betydelsen av ett systematiskt arbete mot rasism och andra kränkningar.

Hur viktiga är skolledningarna i detta arbete?

– Avgörande. Om lärarna ska kunna visa för eleverna att det här är viktigt, behöver skolledningen visa för lärarna att det här är viktigt. Och så klart ge lärarna förutsättningar att göra ett bra jobb.

– För många barn är skoltiden fantastisk och fin, för andra är den väldigt dystopisk. Jag har träffat elever som är så pass utsatta att de inte förväntar sig något annat av livet. De säger att det här är livet.