Kommunerna ska kunna säga stopp – hård kritik från friskolorna

Mitt i en debattstorm om ersättning och urval till friskolor, har remissvaren på Lars Stjernkvists utredning ”Gemensamt ansvar – en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning” trillat in till utbildningsdepartementet.

LÄS: MANNERHEIM: SKA VI LÄRARE TA HAND OM DET HÄR OCKSÅ?

Precis som i Björn Åstrands utredning om likvärdighet i skolan innehåller gymnasieutredningen förslag som på olika sätt minskar friskolornas spelutrymme.

LÄS: KRITIK OCH GLÄDJE ÖVER GYMNASIEFÖRSLAG

Kritiken från friskolorna

Friskolornas Riksförbund är kritiskt till utredningens förslag om att staten ska planera och dimensionera gymnasieutbildningar.

– Vi tolkar det som att dimensioneringen ska vara ett beslut som gäller tre år. Det är en väldigt kort planeringshorisont. Det kommer att påverka investeringsviljan, blir mycket osäkrare att göra investeringar. Lägg därtill det faktum att Skolinspektionen ska bestämma maxantalet platser på de program som friskolan får erbjuda. Det påverkar förutsättningarna för att driva gymnasieskola dramatiskt, säger hon i ett mejlsvar till Läraren.se.

Kommunerna får veto

Ett annat av förslagen är att kommuner kan neka friskolor att etablera sig, om det innebär en kostnadsökning för kommunen.

– Det riskerar att leda till ett minskat intresse från friskolor för att söka starta verksamhet i en kommun som inte vill se friskolor där. Något som i sin tur påverkar elevernas valmöjligheter. Det kommer att påverka intresset för att utveckla gymnasieprogram. Kort sagt riskerar det att leda till att gymnasieverksamheten inte utvecklas, skriver Ulla Hamilton.

Skillnader mellan friskolor

Idéburen skola, den andra intresseorganisationen för friskolor, tycker att vetot är en självklarhet.

­– Kommunerna måste kunna säga nej. Och Skolinspektionen måste följa det. Idag får skolorna tillstånd ändå, och kommunens ansvar för att både styra och forma utbudet måste förstärkas. Med det behöver det komma ett ansvar för att samverka med fristående aktörer, inte bara säga nej, säger Håkan Wiclander.

Däremot oroar han sig för ökad statlig inblandning i planeringen.

– Vi är misstänksamma mot det stora plansystemet. Att bygga upp en ny pyramid av beslutsnivåer, vi tror inte att det kommer att gagna den lilla, fristående skolan, säger Håkan Wiclander.

Syftet med utredningen är bland annat att bromsa kostnadsökningen – 8 miljarder kronor sedan friskolereformen infördes (kostnads- och löneökningar borträknat). Men också att bättre matcha utbudet mot arbetsmarknadens behov.

Hur stor del av kostnadsökningen står kommuner respektive friskolor för?

– Det är nästan omöjligt att säga. Men valfrihet i kombination med etableringsfrihet gör att vi får väldigt många skolor och relativt få elever per klass. Konkurrensen gör att finns ett överutbud av skolor och klasser och det bidrar till att driva kostnaderna. Det handlar inte bara om fristående skolor. Även kommunerna konkurrerar med varandra om attraktiva utbildningar, säger Lars Stjernkvist.

Om man har en skola ingen vill gå på så går den under? Vad spelar etableringsfriheten för roll?

– Idag lever friskolorna sitt eget liv vid sidan av samhällets planering. Kommunerna försöker planera sin verksamhet och har ramar för vad som ska finnas och hur resurserna ska fördelas. Sen kan de fristående skolorna rycka till sig resurser från den gemensamma kakan och behöver inte anpassa sig efter fördelningen av utbildningar som kommunen bestämt. Jag föreslår att de ska ingå i samma planeringsram och inom samma ram för vilka utbildningar som ska finnas, säger han.

”Leder inte till jobb”

Friskolornas Riksförbund är kritiska till att utredningen inte tar tillräcklig hänsyn till elevernas önskemål om gymnasieskola. Men Lars Stjernkvist säger att han vill se en "klassisk svensk kompromiss", där elevintresse och arbetsmarknadens intressen väger lika tungt.

– Jag visar i min utredning att många attraktiva utbildningar inte leder till jobb, säger Lars Stjernkvist.

Vill säkra facket

Johanna Jaara Åstrand är på det hela taget positiv till utredningen, förutom förslaget om att kommuner ska samverka under treårsperioder.

– Vi är såklart positiva till samarbete, men det här ger inte stabilitet och de förutsättningar som behövs. Vi vill se statlig styrning via regionala skolmyndigheter, som både ska föreslå vilka utbildningar som behövs men också avgöra hur många utbildningsplatser som krävs. Det borgar också för det fackliga inflytandet, vilket annars skulle kunna bli svårt. Den modell som föreslås ger inga garantier för hur det fackliga inflytandet ska säkras, säger Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande.