Lärarlöner för två miljarder har gått upp i rök

Vid den senaste mätningen fanns det 16 724 förstelärare och 152 lektorer tack vare statsbidragen i den omdiskuterade karriärstegsreformen som fyller tio år i år.

Men hur har det egentligen blivit?

Bortsett från kritiken mot att kraven för vilka som får bli förstelärare är vaga och att tjänsternas innehåll och tillsättningarna uppfattas som godtyckliga?

”Vad ... får jag för pengarna?”

Vi Lärare börjar jakten på ett svar på den frågan i Hässleholm; hos läraren, utvecklaren och skoldebattören Sara Bruun.

– Jag har aldrig sett en klumpsumma på vad förstelärarna kostat i kronor och ören. Och ingen utvärdering på om slutresultatet varit värd satsningen. Hade jag ansvarat för utbildningsdepartementet hade jag ställt mig samma fråga som Scaniadirektören Leif Östling gjorde om skatterna för egen del; ”Vad hum-hum får jag för pengarna?”, säger Sara Bruun.

* * *

Vi lämnar Sara Bruun tillfälligt och riktar oss mot Drottninggatan 6 i Stockholm för att få ett svar från utbildningsdepartementet.

För hur svårt kan det vara att få reda på vad förstelärarna kostat under de här tio åren och om skolminister Lotta Edholm anser att Sverige fått valuta för de pengarna?

Svårt, visar det sig.

Det är mycket att göra på utbildningsdepartementet. Rent av hektiskt. Och någon färdig sammanställning finns inte.

Pengarna hade behövts i skolan. Punkt slut.

Vi Lärare hänvisas till att titta i statsbudgetarna år för år för att se vad reformen kan tänkas ha kostat.

Kanske kan vi ha större lycka i Solna? På Skolverket.

Någon färdig sammanställning finns inte där heller och det är bråda dagar även på Skolverket när vi hör av oss, men ansvariga lovar att ta fram siffrorna.

* * *

Maria Nygren på handläggningsavdelningen för statsbidrag på Skolverket gör ett par dagar senare en körning åt Vi Lärare. Hon tar fram statsbudgeten år för år och ger oss också summan på de anslag som Skolverket beviljat sedan 2013.

Siffrorna är överraskande:

Från 2013 till 2022 har regeringen avsatt 13,3 miljarder i statsbidrag till förstelärare, men bara 11,3 miljarder har betalats ut till huvudmännen.

Siffrorna har till och med ökat

Det är alltså två miljarder öronmärkta lönekronor som inte kommit lärarna till gagn.

Eller 2 000 miljoner.

Det är sammanlagt 15 procent av statsbidraget som aldrig betalats ut, en procentsiffra som ökat efter att regeringen införde den extra potten till socioekonomiskt utsatta områden i den nya förordningen 2019 som bland annat innebär att en förstelärare där får 10 000 i månaden i lönetillägg i stället för 5 000 kronor.

Efter den ändringen är det 300 miljoner per år som fryser inne i stället för att gå till förstelärarlöner.

* * *

Sara Bruun studsar till när Vi Lärare berättar att två miljarder aldrig betalats ut.

– Det är inget annat än skandal. Vad händer med de pengarna?

De fryser inne och lämnar inte statskassan.

– Sådant här gör mig så arg! Man vill ju knappt tänka på hur många läroböcker vi hade kunnat köpa in i Sverige för två miljarder. Det känns som ett overkligt resursslöseri. Pengarna hade behövts i skolan. Punkt slut, säger Sara Bruun.

Rent teoretiskt skulle de två infrysta miljarderna räcka till att ge 23 530 lärare 5 000 kronor extra i månaden inklusive sociala avgifter i ett år om de använts till förstelärare. Kommentar?

– Jag häpnar …

* * *

Debatten om förstelärarna har mest handlat om problematiken mellan dem som är förstelärare och de som inte är det.

Riksrevisionen gav redan 2017 ut sin rapport om karriärstegsreformen och lärarlyftet med undertiteln ”Högre lön, men sämre sammanhållning”.

– Förstelärarskapet är verkligen på gott och ont. Det är så lätt att det uppstår avundsjuka och det är så onödigt. Förstelärarna fick från start ta emot så mycket kritik och avundsjuka från sina kollegor och det lever tyvärr kvar än i dag, säger Sara Bruun.

”Kommentarer sår split i onödan”

Är kritiken mer subtil nu än för tio år sedan?

– Inte alltid. Det finns kvar ett ganska öppet hån mot förstelärarna. Jag ser det mycket på sociala ­medier. Slängiga formuleringar om förstelärare hit och sistelärare dit som sår split i onödan. Här tror jag vi alla måste ta ett ansvar för hur vi formulerar oss.

Och kollegor emellan på skolan?

– Det är klart att det finns en jargong på många ställen med pikar som ”Du kan ju skriva protokoll du som är förstelärare – det har du extra betalt för”. Även där det inte är öppna bråk finns det en underton som sätter press på kamratskapet. Jag förstår att löneskillnaden kan sticka i ögonen. På en skola i ett socialt utsatt område har ju försteläraren inte bara
5 000 mer i lön utan 10 000, men det är inte ­kollegan som ska stå till svars, säger Sara Bruun.

Vem ska stå till svars?

– Det börjar ju faktiskt på regeringsnivå. Men när vi nu har ett system där det är en viss otydlighet och grogrund för godtycklighet över vilka som blir förstelärare måste förvaltningar och skolledningar agera genomtänkt och vara transparenta.

Hur då?

– Som jag ser det måste de helt enkelt berätta vilka förstelärare de söker, informera om varför en person blir tillsatt och vara tydliga med vilket mandat försteläraren har och vad den förväntas bidra med i skolans utveckling. Då blir allt enklare, säger Sara Bruun.

Blir mycket merjobb

Söker man på gamla artiklar går det ju att hitta rubriker om rektorn som gav sig själv förstelärartillägget i lön och en del andra tvivelaktigheter­. Lever den gamla bilden kvar?

– Säkert. Rädslan för en upplevd nidbild i kombination med framför allt otydlighet i uppdraget och i mandatet gör att risken ökar för att en del, inte alla, förstelärare helt enkelt tar på sig för många arbetsuppgifter för att rättfärdiga sin tjänst. Det kan bli så mycket merjobb för vissa individer att det faktiskt är farligt för hälsan, säger Sara Bruun.

* * *

Det finns flera rapporter som visar på positiva effekter av karriärlärartjänsterna. Och inte bara i den egna plånboken hos dem som fått lönetilläggen.

Forskarna Johan Alvehus, Sanna Eklund och Gustaf Kastberg Weischelberger visar exempelvis i boken ”Lärarkåren och förstelärarna” hur lärarnas självbestämmande och oberoende ökat – och hur professionen stärkt sin position i skolorganisationen.

Anna Thoresson är lektor i nationalekonomi på universitet i Reykjavik, men är också affilierad forskare på Institutet för arbetsmarknads– och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, i Uppsala.

Tillsammans med Erik Grönqvist och Lena Hensvik utvärderade hon 2020 knappt 3000 kommunala skolor.

– Vi fokuserade på karriärstegsreformens första år mellan 2013 och 2016 och jämförde skolor som infört förstelärartjänster med dem som ännu inte gjort det. Vi har haft en uppföljningsperiod på fyra år, säger Anna Thoresson.

”Karriär­stegsreformen kan höja kvaliteten i skolan.”

Om du sammanfattar era forskningsresultat i korthet?

– Sammantaget tyder resultaten på att karriärstegsreformen kan vara ett viktigt verktyg för att höja kvaliteten i skolan, säger Anna Thoresson.

Forskningsrapporten från IFAU visar också att lärare på skolor med förstelärare har lägre personalomsättning.

– Lärarna stannar längre. Inte bara på sin arbetsplats – utan också i yrket. Att personalomsättningen minskar gäller både förstelärarna och de lärare som inte befordras. Vi ser att lärare på skolor som inrättar karriärtjänster stannar kvar i högre utsträckning än på skolor utan förstelärare, säger Anna Thoresson.

”Höjer kvaliteten på lärarkollegiet”

Så förstelärare är bra för hela skolan?

– Sammantaget tyder våra resultat på att förste­lärartjänsterna bidrar till att göra yrket mer attraktivt. Sedan är det självklart positivt att lärare med rätt utbildning och erfarenhet stannar kvar. Det höjer kvaliteten på lärarkollegiet. Att dessa personer stannar kvar i yrket är också bra, säger Anna Thoresson.

Har jag förstått det rätt har förstelärarna haft en positiv inverkan på jämställdheten?

– Det där är med som ett kapitel i min doktorsavhandling. Vi har inte i sig studerat hur förstelärarna inverkat på jämställdhet. Förenklat ser vi att när löneskillnader inom par minskar så minskar även skillnader i VAB-uttag. Det är forskning vi aktivt jobbar vidare med i dagsläget, säger Anna Thoresson.

Omsättning på personal minskade

Tillbaka till forskningen bakom IFAU-rapporten; är det någon detalj du tycker är extra intressant?

– Ja, att förstelärartjänstens innehåll spelar roll. Vi såg att personalomsättningen minskar i högre utsträckning på skolor där förstelärarnas tjänster är mer inriktade på pedagogisk utveckling än på skolor där förstelärarna är mer coachande, säger Anna Thoresson.

* * *

Vi Lärare gör ett besök bortom siffror, forskning, rapporter, myndigheter och departement och landar mitt i verkligheten – på Centralskolan i skånska Perstorp.

Där hakade man tidigt på förstelärarreformen. Faktum är att den bedömdes vara så viktig att skolan utsåg fem förstelärare 2013.

Statsbidraget räckte till fyra tjänster och Centralskolan finansierade en extra ur den egna budgeten. De fem utvalda fick visstidsanställningar.

Men behovet av utveckling förändras ju hela tiden, inte minst på Centralskolan som omorganiserats. 2016–2017 bestämde sig huvudmannen för att i stället införa ettåriga förordnanden för nya förstelärare.

Olika villkor för olika förstelärare

Så rektor Andreas Mårtensson har sedan han tillträdde fått hantera att det inte bara finns förstelärare och vanliga lärare – det är dessutom olika villkor för olika förstelärare på skolan.

Hur fixar du det i praktiken?

– Det är bara tydlighet och kommunikation som gäller. Vi måste ju respektera ingångna avtal med dem som har försteläraruppdraget inskrivet i sina tjänster. Men jag är glad för att det är så oerhört bra kollegor på skolan som har förståelse för grundproblematiken och vilka utmaningar skolan står inför när det gäller utvecklingen. Jag vill ju använda förstelärarna där de behövs bäst.

Hur skulle du vilja beskriva förstelärarsituationen?

– Det är så komplext. Som gammal lärare tycker jag att intentionen att höja skickliga pedagogers löner är god, men som rektor kan jag känna att det blir lite för stelbent som villkoren för statsbidraget är utformat, säger Andreas Mårtensson.

Hur då?

– Vi kan ju bara ta det här med det ettåriga förordnandet som förstelärare. Jag kan ju upptäcka att ett utvecklingsbehov är tillgodosett efter åtta månader och att vi skulle behöva dra i gång med något nytt direkt. Men då måste jag ju vänta in att budgetåret är slut innan vi kan börja med det nya som kanske kräver en helt annan kompetens. Så i det läget finns det ingen jag kan delegera till. Antingen får jag försöka göra det själv eller också får jag vänta. Hur jag än väljer blir det en extra stress, säger Andreas Mårtensson.

”Det är komplext”

Samtidigt kanske tidsbegränsningen på ett år kan vara stressande för förstelärarna?

– Visst, det är som sagt komplext. Det kan kännas otryggt att veta att förstelärartillägget kan försvinna. Det riskerar att, tvärtemot forskningsresultaten, faktiskt leda till att en förstelärare väljer att röra på sig. Förstelärartjänsterna kan riskera bli lite av ett rekryteringsverktyg på olika skolor, säger Andreas Mårtensson.

Stefan Zetterström är förhandlingsombud och en av Sveriges Lärares två ordföranden i Perstorp – och språklärare och förstelärare på Centralskolan.

– Det är dubbla känslor. Att ha ett lönetillägg som mina kollegor inte har känns ju sådär. Samtidigt är det stimulerande att få bidra till att utveckla pedagogiken i skolan, säger han.

Hur upplever du skillnaden mellan det gamla och det nya förstelärarsystemet på skolan – och hur tas det emot bland medarbetarna?

– Att vi har fasta förstelärartjänster och ettåriga är inget problem alls. Det gamla systemet håller på att fasas ut. När det gäller spänningar mellan dem som är förstelärare och de som inte är det, så avtog skitsnacket för flera år sedan. Alla kan inte bli nöjda med det system vi har, men det finns en klar ambition hos ledningen att öka förståelsen för nuläget för att motverka missämja, säger Stefan Zetterström.

”Dumt att inte lyssna på facket”

Hur ser du på det här med förstelärare rent principiellt ur ett fackligt perspektiv?

– Lärarfacken har under många, många år velat göra det här annorlunda. Det finns stor förbättringspotential när det gäller lärarlöner och lärarkarriärer. Det vore väldigt dumt att inte lyssna mycket noga på Sveriges Lärare i arbetet med det nationella professionsprogrammet, säger Stefan Zetterström.

* * *

Vi har fått svaret på första delen av Sara Bruuns fråga i början:

Klumpsumman för kostnaden för förstelärare är 15,173 miljarder i riktat statsbidrag från 2013 till 2023 – varav sammanlagt 12,8 miljarder kommer ha plockats ut vid årsskiftet medan drygt 2,4 miljarder till förstelärarlöner kommer frysa inne.

Man ska inte blanda ihop äpplen och päron, men regeringen har i år exempelvis struntat i att söka ett öronmärkt EU-bidrag till frukt åt svenska skolbarn på cirka 35 miljoner kronor för att det är för administrativt krångligt.

Är det likadant med statsbidraget för karriärstegslöner? Är det för krångligt?

Ingen administrativ börda

Vi Lärare får ta del av ett preliminärt resultat av den utvärdering om statsbidraget som Skolverket ska vara klar med i december och det hänger inte på den administrativa bördan. Ett citat som lyfts upp om karriärstegslönerna är: ”Det statsbidrag som är enklast att söka.”

Men kanske kommer det fram skevheter runt statsbidraget till karriärstegslöner som kan rättas till och ge svaret på den andra delen av Sara Bruuns fråga; ”… och vad hum-hum får vi för pengarna?”

Svaren på frågan om förstelärarnas inverkan på skolan är värd de satsade miljarderna kommer kanske fram till regeringen från Skolverket och expertrådet – där Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson är ordförande – i arbetet med det Nationella professionsprogrammet som ska träda i kraft första januari 2025.

Systemet hinner fylla 18 år

Regeringen gör i propositionen bedömningen att ”ett antal år efter att meriteringssystemet trätt i kraft (till exempel fem år) bör karriärstegsreformen kopplas till meriteringssystemet på så sätt att det krävs att läraren har en viss meriteringsnivå för att huvudmannen ska utse hen till förstelärare”.

Det är inget konkret förslag ännu – men en fingervisning om att dagens förstelärarsystem förmodligen hinner fylla 18 år 2030 innan det gjorts om.

LÄS MER: Lärarmiljarder försvann: ”Anmärkningsvärt och ansvarslöst”