”Så ska lärarna möta ångesten”

Andreas Magnusson tyckte det var svårt och han kände sig ensam på sin skola med sitt starka miljöengagemang:

– Det är mina lärare och andra vuxna inom skolväsendet som uppmuntrat mitt engagemang allra mest. För det var svårt att vara engagerad i klimatfrågor på landsbygden. Det kändes som om det bara var jag, det var många som inte gillade mig, säger han, som nu har hunnit fylla 16 år.

Han gick i grundskolan i Mockfjärd i Dalarna, sista året i Djurås. I slutet av sommaren flyttade han ensam till Stockholm och började på Globala gymnasiet, som har hållbarhetsprofil och nationellt intag. I hans klass går även Greta Thunberg.

Hur tycker du att lärare ska möta elever som är rädda?

– Jag vill att lärare på ett opartiskt sätt ska berätta vilken kris vi är i. Det är med lärarna det börjar, särskilt på grundskolenivå.

Jag vill att lärare på ett opartiskt sätt ska berätta vilken kris vi är i. Det är med lärarna det börjar.

Han menar att det går att tala om klimatkrisen utan att skrämmas och att kunskapen blir något elever tar med sig upp i åldrarna.

– Men jag tror att lärarna behöver tydligt stöd i hur de ska undervisa i det här, det borde stå i läroplanen. Jag menar, det är ju forskningskonsensus om hur klimatet mår.

Lärare kan också dra igång konkreta projekt som att bygga bikupor för att barn ska förstå sammanhanget.

– Men när oro väcks ska alla delar av skolan dras in, även skolhälsan. Det var något jag saknade i Dalarna.

Han tycker också att ett bra sätt att närma sig klimatfrågan är att visa på konkreta saker som görs för att minska utsläppen.

– Det är viktigt att visa att det finns hopp även om det är litet.

Våren 2019 föreläste han själv för en mellanstadieklass om de globala målen.

– Det var min prao och jag fick hjälp av kommunen. Det skulle jag gärna göra igen.

Vilka råd skulle du ge lärare?

– Om du möter ett barn som säger att det är oroligt är det otroligt viktigt att låta barnet prata och bli lyssnad till och sedan göra något av detta. Titta på vad Fridays for Future gjort med ungdomar som engagerat sig, hur det lättat deras ångest.

Hans eget miljöengagemang startade med att lärare i skolan nämnde växthuseffekten. Då började han läsa på och insåg att detta var stort. Han var med på Miljötinget, en miljökonferens för unga i Dalarna och Gävleborg, när han gick i åttan. Året därpå var han själv med och arbetade med konferensen.

– När så Greta startade sin skolstrejk i augusti 2018 tänkte jag att ”okej, det här vill jag också satsa på”. Det kändes så viktigt.

Han kom överens med familjen, de hade krav på att han i första hand skulle engagera sig utanför skoltid, förutom globala aktioner.

Det blev alltmer jobb för Fridays for Future och han var med i planeringen av den aktionen i mars 2019. Han var också en av 60 ungdomar från 30 länder som var inbjudna till Europaparlamentet i Strasbourg.

I och med detta blev det på allvar.

– Vi var inte längre en liten organisation i Sverige.

Manifestationen på våren 2019 samlade över 1,5 miljoner personer världen över. Själv åkte Andreas Magnusson ner på sportlovet för att kunna planera.

– Då var jag oftast den enda som inte kom från Stockholm. Nu kan jag skolstrejka mer, det är enklare när jag bor i Stockholm men också svårare, det är närmare till allt med jag måste hålla koll på CSN.

Den hittills största manifestationen skedde i september 2019 där olika bedömare har uppskattat att mellan sju och elva miljoner människor deltog världen över.

Vad har ni åstadkommit?

– Egentligen ingenting. Men vi har bildat opinion. Nu skriver till och med media om klimatkris och inte klimatförändring.

Han såg att det allmänna medvetandet ökade men att pandemin nu bromsat det.

Paradoxalt är det få svenska ungdomar som vill engagera sig alls.

– Jag tror att vi har haft det för bra så länge. Unga i till exempel Tyskland är mycket mer engagerade.

Han berättar att många lokala manifestationer för Fridays for Future i Sverige, ute i landet, anordnas av vuxna.

– De är välkomna så länge de gör som vi vill.

Hinner du med någon fritid?

– Jo, jag gillar att forspaddla när jag är hemma i Dalarna. Och att sjunga. Jag är med i en ungdomskör i Björkhagen.

Snart kommer också en duett där Andreas Magnusson sjunger med Anna Vild:

– Den heter ”Skogen” och handlar om människans girighet och jämför hur vi behandlade kloka gummor och läke­kvinnor i historien och vad vi nu gör med miljön, säger han.