Forskningsprogram ska skapa tryggare skolmiljö och mindre stress för lärare

Under 2018 inledde Uppsala kommun och Uppsala universitet ett nytt samverkansprojekt där fokus ligger på att implementera och utvärdera ett program med målet att utveckla inkluderande och positiva lärmiljöer i skolan. Totalt deltar tjugo grundskolor i Uppsala i forskningsprogrammet.

Programmet, som går under namnet IBIS (Inkluderande Beteendestöd I Skolan), utgörs av en anpassad variant av det amerikanska programmet SW-PBIS (School-Wide Positive Behavioral Intervention and Support) och är en direktöversatt variant av norska PALS (Positiv atferd, støttende læringsmiljø og samhandling) som har fortgått i över 15 år.

IBIS-projektet går kortfattat ut på att erbjuda kommunens grundskolelärare ett evidensbaserat program för att öka trygghet, arbetsro och inkludering samt att förbättra elevernas skolprestationer.

Martin Karlberg – universitetslektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet – projektleder IBIS-programmet i Sverige.

– Både i Norge och USA har man nått framgångar med programmet. Där har man sett att metoden leder till mindre stress hos lärare, ökad trygghet och trivsel hos elever och förbättrade skolprestationer. De här effekterna håller i sig över lång tid och når många elever.

– I det här programmet ligger fokus på att arbeta förebyggande med förutsättningar för elever att kunna prestera och bete sig i enighet med skolans förväntningar. IBIS är till 100 procent kompatibelt med formuleringarna i styrdokumenten, säger Martin Karlberg.

Projektet finansieras av både Uppsala kommun och Uppsala universitet. I dag har projektet fyra specialpedagoger som är utbildade IBIS-instruktörer som kommer att utbilda personal på de tjugo skolorna i Uppsala. Nio skolor har redan fått utbildning och handledning i ett år och övriga skolor har precis påbörjat sitt arbete.

– Uppsala kommun är nöjd med IBIS och vill fortsätta. För närvarande för vi samtal om hur den fortsatta satsningen ska se ut.

I förhållande till skolans befintliga elevhälsoarbete – varför behövs det ett IBIS-program på en skola?

– IBIS ersätter inte elevhälsans arbete, IBIS organiseras inom ramen för elevhälsan. De som jobbar i IBIS-teamet på skolan består av rektor och övriga i elevhälsan. Sedan kompletteras de oftast av representanter för arbetslagen och olika personalkategorier, säger Martin Karlberg och fortsätter:

– Det som skiljer elevhälsoteam som jobbar med IBIS-team med ett vanligt elevhälsoteam är att vi säkerställer att teamet som jobbar inom ramen för IBIS arbetar datadrivet. Det vill säga att man ser till hela tiden att arbeta med kartläggningar av nuläget och utvärderingar av olika insatser.

På samtliga IBIS-nivåer sker insamling av data för att skolan ska kunna bedriva ett datadrivet beslutsfattande. Under det andra året kommer man inom ramen för IBIS i Uppsala dessutom att börja utveckla mätinstrumenten, som syftar till att utvärdera insatsen.

Vad ser du för fördelar med att systematiskt utvärdera insatserna?

– Det är att man får uthållighet i sitt arbete. Jag tror att många gånger så gör lärare, elevhälsa och skolledning rätt. Men när de inte mäter så finns det en risk att de, efter några veckor, säger att insatsen inte fungerar eftersom det exempelvis fortfarande är bråkigt på skolgården. I själva verket kanske insatsen fungerar och bråket har minskat med 30 procent, men då man inte mäter omfattningen så ser man inte att insatsen fungerar. Då finns ju en hyfsat stor risk att skolan byter strategi till något annat, som kanske inte är lika effektivt.

Martin Karlberg menar att en av de stora nyttorna med IBIS-programmet är att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kommer att vinna mycket på metoden.

– För jobbar man relationsskapande, strukturerat och förutsägbart så gynnas elever med NPF. Risken om man inte jobbar med att skapa bättre relationer och tydlighet det är att NPF-eleverna får en skolmiljö där de inte vet vad som förväntas av dem och de blir vilsna i skolan.

Det finns ingenting som slår relationer och rutiner i skolan, det är centralt för en lyckad skolgång, menar han.

– Både elever med autistiska drag eller ADHD är i stort behov av goda relationer och att få hjälp med navigering i tid och rum, man måste därför vara noggrann med rutiner och förutsägbarhet.

Fokus i IBIS ligger på ledarskap, att skapa rutiner, tydlighet och goda relationer mellan elever och lärare. Är det något som svenska lärare behöver bli bättre på tycker du?

– Ja, det skulle jag säga. Generellt sett så tycker jag att den svenska lärarkåren är betydligt duktigare än vad man kan tro om man läser media och lyssnar på debatten om skolan. Men på många håll behövs det en fortbildning i hur man bedriver ledarskap och hur man utvecklar sin undervisning, säger han och tillägger:

– Det är det som är bra med upplägget med IBIS är att även om det finns ramar och innehåll som man måste följa så finns det även stort utrymme för lokal anpassning. Det är styrkan med det här projektet. En annan styrka med det är att det bidrar det med samsyn på skolan.

Martin Karlberg vidhåller att IBIS inte kommer att fungera som ett trollspö som automatiskt kommer att ge bättre prestationer, utan det tar några år innan den här typen av insatser börjar avspegla sig i skolresultaten.

– IBIS kommer att ha olika effekt på olika skolor och jag är fullständigt övertygad om att det inom en 15–20 årsperiod kommer att finnas andra program som är lika framgångsrika. Men just nu verkar IBIS vara det bästa man kan göra på sin skola om det finns ett behov av att utveckla undervisning och ledarskap. Finns det inte ett behov ska man inte hålla på med IBIS.