Forskning om särskilt begåvade elever – med lärarna i fokus

Under sin lärarutbildning funderade Elisabet Mellroth på varför hon inte fick lära sig något om de barn som behövde extra stimulans i skolan. Det var dock först tio år senare under en föreläsning kring matematikbegåvningar som hon förstod att det faktiskt fanns personer som engagerade sig i dessa barn. Elisabet Mellroth blev en av dem.

Nyligen disputerade hon med avhandlingen ”Harnessing teachers’ perspectives” som handlar om hur man upptäcker särskilt begåvade elever i matematik och hur man bäst undervisar dem i ett klassrum där alla elever ligger på olika nivå.

Att forskningen utgår från lärares erfarenheter är ovanligt.

– Tidigare forskning har ofta tagit sin utgångspunkt i eleverna, vilket har varit nödvändigt. Idag vet vi vilka de här eleverna är, hur vi kan uppmärksamma dem och vilka behov de har för att utveckla sin kunskap. Men slutsatsen har sedan ofta varit att läraren misslyckas med att stimulera de särskilt begåvade eleverna och att de behöver fortbildning, säger Elisabet Mellroth.

Lärare behöver kunna arbeta brett med kollegor från olika stadier.

Elisabet Mellroth har istället velat bygga vidare. Lärare har fått delta i ett skolutvecklingsprojekt där de har fått ta del av den forskning som finns kring vad eleverna behöver för att utvecklas. Hon har sedan analyserat de diskussioner som uppstått mellan de grundskolelärare som deltagit i projektet. På så sätt har lärarna vävt ihop sina praktiska erfarenheter med de teorier som finns på området.

– Tidigare forskning har ofta sagt att lärare inte klarar detta eller att lärare gör fel, men min forskning visar att lärare kan ta till sig de här teorierna och lyckas med att stimulera de särskilt begåvade eleverna.

Så vad behöver lärarna för att lyckas med det?

– De behöver kunna arbeta brett med kollegor från olika stadier. Det finns en risk att lärarnas ämneskompetens inte räcker till och där blir det tydligt att man behöver se hela elevens skoltid som en kedja där man arbetar över stadiegränserna. Därtill kan jag konstatera att man behöver få stöd av sin rektor.

Elisabet Mellroth lyfter också vikten av att arbeta med differentierad undervisning, där man kan differentiera alla delar i undervisningen – tempo, nivå, omfång och metod. Det kan till exempel innebära att några elever arbetar på en grundläggande och konkret nivå med ett innehåll, samtidigt som andra elever ges möjlighet att fördjupa sig och abstrahera samma innehåll.

– Det gäller allt från vilket innehåll du ger eleverna till vilket resultat eleverna presterar och att du accepterar elevernas olikhet som något positivt.

När det kommer till just matematik så framhåller Elisabet Mellroth värdet av välutvecklade matteuppgifter, som alla elever kan börja arbeta med men som också erbjuder en progression där elever med särskild begåvning i matematik utmanas.

– Sådana uppgifter har ofta så kallade ”öppna slut” där eleverna själva kan vidareutveckla uppgiften genom att ställa sig frågor i likhet med: Vad händer om förutsättningarna ändras?

Förutom att arbeta vid Karlstad Universitet är Elisabet Mellroth Sveriges representant i ECHA (European Council for High Ability) och WCGTC (World Council of Gifted and Talented Children). Hon har även drivit ett Erasmusprojekt i anknytning till skolutvecklingsprojektet i Karlstads kommun. Det gör att hon har en djup insikt i hur man arbetar med särskilt begåvade elever i andra länder.

– Man skulle kunna säga att man har kommit jättelångt i USA eftersom man har så kallade ”gifted classes” för de här eleverna. Men i den nordiska skolkulturen strävar vi ju inte efter ett sådant upplägg – vi strävar efter att kunna erbjuda en undervisning som utvecklar alla barn.

Istället för att kopiera ett helhetsupplägg från andra länder menar Elisabet Mellroth att Sverige kan plocka russinen ur kakan så att det passar den svenska skolan.

– Från USA kan vi lära oss mycket kring hur den inre världen fungerar för de här eleverna, från Holland kan vi lära oss om komplementlösningar och från Tyskland kan vi lära oss hur man ska organisera ledning och lärare för att undervisningen ska fungera optimalt. Men Skottland ser jag som särskilt intressant eftersom de arbetar mycket med ett inkluderande undervisningssätt som är väldigt likt vår svenska kontext, förklarar Elisabet Mellroth.

Men går det att undervisa en hur differentierad elevgrupp som helst?

– Med hjälp av kollegium runt eleverna så går det. Men det gäller att vara ödmjuk och inse att till och med hit räcker min profession, sedan får man hjälpas åt över stadiegränserna.