Forskarna: Nationella proven måste omarbetas

Digitala nationella prov som anonymt bedöms av en eller flera lärare som inte är elevens undervisande lärare ska leda till mer likvärdig bedömning och trovärdigare betygsättning. Forskare som Skolvärlden talat med är positiva till den tekniska utvecklingen av proven. Men samtidigt menar de att själva innehållet i proven inte alltid meriterar det höga värde politiker vill ge dem vid betygsättning av elever.

– Läsproven i svenska kan inte tillförlitligt skilja på elever i olika betygssteg. Vill man enbart testa vilka som tar sig över E-nivå fungerar det bra, men efter det ska vi differentiera mellan A till D och där brister det, säger Michael Tengberg, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.

Anna Lind Pantzare är forskare och projektledare för teamet vid Umeå universitet som tar fram de nationella proven i matematik för gymnasiets högre kurser. Hon menar att vi måste se över provens utformning. De skapades inte från början för att vara ett betygsunderlag, och om de nu ska vara det så kan det betyda att vissa förändringar bör göras.

– Jag som jobbar med de nationella proven ser med lite förskräckelse på idén att proven ska vara mer examinerande än de är idag. Jag tror inte på den idén, jag har svårt att se att det är mer rättvist att ett enda tillfälle ska avgöra vad man får för betyg i slutändan. Det finns många kända faktorer som dagsform och hur man presterar under press som påverkar enskilda elevers resultat, säger hon.

En annan kritik mot de nationella proven som ett ankare i betygsättningen är att de varierar i svårighetsgrad från år till år. Ska de ligga till grund för betyg är det något som behöver förändras.

– Det stämmer att svårighetsgraden har skiftat, och det har provkonstruktörerna känt till. De har inte haft till uppgift att konstruera dem på något annat sätt. Men ska man göra sig fri från Pisa-oket som hänger över oss eftersom det är ett av de få mått vi har på elevernas kunskapsutveckling över tid så behöver vi ändra på det. Det vore ju fint att ha mått som är knutna till de svenska styrdokumenten snarare än till ett internationellt test. Svenska lärare jobbar ju inte mot de målsättningar som finns i Pisa utan de som finns i de svenska läroplanerna. Även om de såklart överlappar, säger Michael Tengberg.

Kan man tänka sig ett system som garanterar att det är helt lika från år till år?

– Nej inte till hundra procent. Under ett prov som tar fyra timmar så kan vi inte pröva allting. I slutändan kommer det att bli så att gränsen kommer kunna hamna lite olika, säger Anna Lind Pantzare.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén är inne på samma linje. Att i takt med att politiken ändrar syftet med de nationella proven behöver man se till att proven också uppfyller det man efterfrågar.

– Om man tittar på de nationella proven idag är det lite oklart vad syftet är, och frågar man olika personer så har de lite olika bild av det. Ska de bli riktigt användbara behöver man förtydliga syftet. Jag tycker att det vore bra om proven kunde fungera som betygsankare, men då måste vi titta på proven och se om de är lämpliga, säger hon.

I dagsläget är det inte definierat hur rättningen av de digitala nationella proven ska se ut. I debatten används ofta begreppet ”central rättning”, vilket antyder att man skickar iväg proven till någon myndighet där en odefinierad grupp tjänstemän rättar dem. Men mer sannolikt är att det kommer landa i någon form av så kallad ”extern rättning”. Det kan innebära att lärare framöver kommer att rätta lika många prov som tidigare, men via ett digitalt system som anonymiserar eleven. Kanske är rent av varje nytt svar från en ny elev.

Tekniskt finns inga hinder mot att låta en mängd olika lärare från hela landet vara medbedömare av samma prov, och det är något Michael Tengberg ser som en positiv möjlighet.

– Om du har en enda medbedömare och denne är strängare än du är, så kanske du tänker att ”jag borde nog bli strängare”. Men det kanske råkar vara den strängaste läraren i hela landet och du anpassar dig till en orimlig nivå Har man istället fler medbedömare kan det utvecklas en bättre bedömningsgemenskap. I teorin är det fint. Sen hur Skolverket tänker använda den möjligheten det är en annan sak, säger han.