Forskarna dömer ut trender i skolan: ”Bygger på myter”

LÄS MER: Forskarnas teori: Därför bygger skolan på trender

I en nyligen publicerad artikel i Skola och Samhälle förklarar de tre kognitionsexperterna, Agneta Gulz, Magnus Haake och Björn Sjödén varför många av undervisningstrenderna i skolan är vetenskapligt undermåliga och i flera fall skadliga för inlärningen.

De har utgått från begreppet Learning science eller “lärandevetenskap”, ett tvärvetenskapligt forskningsområde som syftar till att förstå och förbättra lärande. Detta omfattar studier av hur människor lär sig, vilka faktorer som påverkar lärandet, och hur lärande kan förbättras genom olika pedagogiska metoder och tekniker. Det är ett område som kombinerar insikter från bland annat psykologi, pedagogik, datavetenskap, neurovetenskap för att skapa en djupare förståelse för lärande i alla dess former.

– Jag och många med mig är frustrerade över att en del personer, som själva har stora luckor vad gäller vetenskapligt baserad kunskap om lärande och undervising och ibland även förnekar att sådan kunskap alls finns, har så stort inflytande över utformningen av skolan liksom av lärarutbildning.

Trions slutsatser är obönhörliga. Här är några av dagens ledande trender inom undervisning som saknar vetenskaplig grund, enligt Agneta Gulz.

• Digitaliseringen:

– Digitaliseringen är ett sorgebarn, säger Agneta Gulz. Under många år talade jag endast om möjligheterna att stärka lärande med hjälp av digitala lärresurser – och de finns – men i takt med att jag såg hur digitaliseringen iscensattes i svensk skola, börjadejag av både vetenskapliga och etiska skäl, att tala mer om digitaliseringens negativa effekter för elevers möjligheter att lära.

– Det finns plats för digitala lärresurser i skolan men inte i kvantitativ mening utan som väl valda inslag. Vetenskapen pekar tydligt på att infrastrukturen för lärande för barn och unga bör vara analog. Då få det de bästa förutsättningarna att lära sig det som är allra viktigast: kunna fokusera, ha uthållighet, relatera till andra människor, läsa, skriva, förstå grundläggande matematik, kommunicera muntligt. Med det i bagaget har de sedan utmärkta möjligheter för ett livslångt lärande, inklusive allt som rör det digitala.

– Sveriges elever och lärare har allt att vinna på om digitaliseringen av skolan backas i kvantitativ mening.

• Individualiseringsansatsen och nedtoningen av grupporienterad undervisning.

– Differentierad undervisning är ett exempel på en metod som idag lyfts fram på bred front i svensk skola, trots att den saknar vetenskapligt stöd. Tvärtom. När lärare gör individuella anpassningar av lektionsinnehåll och upplägg för att möta var elevs intressen, förmågor och förkunskaper försämras oftast möjligheterna till lärande, säger Agneta Gulz.

– Däremot har motsatsen mycket starkt vetenskapligt stöd – lärarledda lektioner med stora inslag av gemensamt arbete, där man till exempel läser samma text, har gemensam högläsning, gör samma övningar och har gemensamma diskussioner. Men den pseudovetenskapliga idén att elever gynnas om undervisningen anpassas till deras olika ’lärstilar’ – nu omdöpt till ’differentierad undervisning’ – är likväl seglivad i svenskt skolväsende.

• Nedtoningen av utbildning om ’läs-och-skriv-undervisning’ i lärarprogram. 

– För ungefär 30 procent av alla elever är det en rejäl utmaning att lära sig läsa, men med evidensbaserad undervisning och stöd och tillräcklig träning kan nästan alla klara det. Hos några få procent, kring 2–4, kan man räkna med att svårigheterna kommer kvarstå. Men idag lämnar över 20 procent av eleverna grundskolan som funktionella analfabeter, vilket i hög grad kan tillskrivas bristen på evidensbaserad undervisning och tillräckliga resurser för att genomföra detta. 

– De enda evidensbaserade metoderna för att hjälpa barn att lära sig läsa är så kallade Phonicsmetoder. De bygger på samtida vetenskap om hur läsförmåga utvecklas, vetenskapen om vilka metoder som är mer välfungerande än andra och varför. Något vi kan svara på bland annat tack vare det vi idag vet om den mänskliga hjärnan. Men många svenska F-3-lärarstudenter får överhuvudtaget inte ta del av kunskapen om Phonics, och en del får till sig stoff om den metoden tillsammans med ett antal andra metoder, som saknar vetenskapligt stöd, med en uppmaning om att själva välja bland dessa. I förlängningen drabbar detta eleverna, säger Agneta Gulz.

• Tanken att ”öronläsa” är likvärdigt med ”ögonläsa”.

– Att läsa text och lyssna på text är två helt olika processer. De är inte utbytbara, och särskilt behöver vi akta oss för att i grundskolan ersätta läsande med lyssnande. Det är också viktigt att hantera kombinationer av läsa och lyssna på adekvat sätt.

– Att lästräna med Daisy talböcker tillsammans med en speciallärare är förstås utmärkt – för där används lyssnandet som stödhjul, där syftet är att på sikt plockas bort – men inte att mer generellt ersätta lästräning med samtidigt läsande och lyssnande. Den som inte nått automatiserad avkodning och har ett flyt i läsandet blir inte bättre på att läsa genom att lyssna på en ljudbok och samtidigt ha texten framför sig. Det är krävande nog att lyssna, och talet går så pass snabbt att individen inte har en chans att hänga med i texten, säger Agneta Gulz.

– För den som redan är läskunnig är det en bonus att också kunna lyssna på ljudböcker. Det finns ju fördelar som att man kan göra det när man lagar mat, diskar, promenerar och på så sätt kan man ta del av fler böcker. Men inget slår läsning när det handlar om kunskapsinhämtning. Läsa kan man göra helt i sin egen takt, skumma partier, läsa om ett stycke, gå tillbaka i texten… Det gör man ytterst sällan när man lyssnar på en inspelad text, även i de fall då det är tekniskt möjligt.

– Det finns också enormt stark ömsesidig påverkan mellan att utveckla sina kunskaper och utveckla sin läsförmåga, lite som en självförstärkande uppåtgående spiral.

• Skiftet från undervisnings- till bedömningspraktiker.

– Det finns inget stöd för att formativ bedömning av elevernas arbeten med matriser härs och tvärs ökar inlärningen vilket borde vara det centrala med skolan; att man vid kursens slut förstår helheten och blir bedömd då, inte under arbetets gång. 

• Betygs- och kunskapskriterier som kan vara rimliga för vuxna, men som är orimlig för ett barn.

– LGR-22 är lite bättre än föregångaren vad gäller kunskapsmål och betygskriterier. Den kändes som en parodi. Det var närmast identiska skrivningar för mellanstadieelever som för universitetsstudier påmasternivå. Detta skapade osäkerhet och stress bland både lärare och elever, säger Agneta Gulz.

• Ett ”godkänt”-betyg (E) med krav som är omöjliga att nå för 10-15 procent av eleverna.

– Betyget E är omöjligt att nå upp till för kanske drygt tio procent av alla elever, de som ligger på gränsen för att kunna gå i anpassad grundskola. Hur mycket de än kämpar kommer de att misslyckas. Det är fruktansvärt och gör mig förtvivlad, säger Agneta Gulz.

LÄS MER:

Skolverkets svar på forskarnas trendkritik: ”Håller med”

Forskarnas teori: Därför bygger skolan på trender

Svar på kritiken: ”Forskarnas fel om differentierad undervisning”

Forskarna: ”Mirakelmetoderna klarar inte granskning”

”Därför är det viktigt att skilja på forskning med olika syften”

Agneta Gulz: Så skapar du motivation hos eleverna

Expertens bästa råd – när lärare ska beställa läromedel