Det här saknar eleverna i sin sexualundervisning

Syftet med forskningen är att undersöka övergången från tonåring till ung vuxen, samt ungdomars behov av kunskap och stöd relaterad till sexualitet och relationer. Resultatet visar att skolans sexualundervisning lämnar mer att önska.

– Utöver frågor kring sexualitet saknar eleverna stöd när det kommer till relationer. Många tycker att mer av undervisningstiden bör ägnas åt frågor och diskussioner kring hur man tar kontakt, startar en relation, gör slut och hanterar destruktiva relationer, säger Brian Unis, fil.dr, och universitetsadjunkt vid Karlstads universitet.

Men sin forskning visar han att nödvändiga insatser och undervisning måste anpassas efter elevers ålder och mognad för att främja sexuell hälsa.

– Undervisningen måste anpassas efter elevernas behov. Den måste följa med i elevernas utveckling och anpassa frågorna därefter. Ungdomarna säger att många gånger tas det upp saker som de redan vet eller som borde ha tagits upp tidigare. En del elever har redan erfarenhet av sex.

Avhandlingen bygger på intervjuer och enkäter och presenterar en rad faktorer som bidrar till att eleverna anser att sexualundervisningen i skolan inte är anpassad efter deras behov och intressen.

– Utifrån elevers perspektiv präglas undervisningen av det negativa. Många anser att det är för mycket fokus på sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter, säger Brian Unis.

Andra faktorer är att sexualundervisningen börjar för sent, att lärare behöver mer kunskap om hur ungas verklighet och att det, enligt eleverna, saknas tid för samtal och reflektion.

– Ungdomarna själva skulle vilja ha mycket mer diskussioner. Frågor om hur man har sex, samtycke, pornografi, hbtq- och identitetsfrågor får enligt dem alldeles för lite plats i undervisningen. Många måste istället vända sig till vänner och internet för att få svar.

Direktiven om att integrera sexualundervisning i flera ämnen har med andra ord inte fungerar särskilt bra, enligt eleverna.

– Tanken var god men det verkar inte ha fungerat optimalt. Många elever beskriver har de knappt har märkt av någon förändring, utan tycker att undervisningen fortfarande är väldigt traditionell, säger Brian Unis.

Förhoppningen är att avhandlingens resultat kan bidra till förändring. Inte minst eftersom den kan vara intressant för alla som jobbar med ungas sexuella hälsa.

– De som arbetar inom skolhälsovården upplever eleverna som trovärdiga, kunniga och vana att prata med ungdomar om känsliga ämnen. Många elever har också en relation med skolsköterskan genom hälsosamtal och besök hos skolsköterskan. Det finns alltså mycket att vinna på att samverka mellan skolhälsovården och ungdomsmottagningen.