”Yrkesstolt lärare kräver tydligt centralt kollektivavtal!”

Jag är en yrkesstolt lärare som under många år kombinerat mitt läraryrke med fackligt uppdrag som arbetsplatsombud och flera år som ordförande för Lärarförbundet i Huddinge. År 2013 tog Huddinge kommuns styrande politiker ett beslut som fått ödesdigra konsekvenser för Huddinges förskolor och skolor: Sänkt kommunalskatt. Sedan dess har jag bevittnat en regelrätt nedmontering av välfärden i Huddinge, där förskola och skola år efter år fått utstå en budgetuppräkning på 0 %. 

Under årens lopp har jag tagit många tillfällen i akt i min roll som facklig förtroendevald och skrivit ett antal yrkanden, protokollsanteckningar och debattartiklar för att försöka påverka Huddinges styrande politiker att fatta beslut som följer skollag och lockar lärare och skolledare att stanna och söka sig till Huddinge. Den politiska majoriteten har oftast bemött mina skrivningar med total tystnad och ignorans. Nedskärningarnas konsekvenser är tydliga: stor omsättning av tjänstemän på ledande befattningar inom barn- och utbildningsförvaltningen, lärar- och skolledarflykt till andra närliggande kommuner, bottennivå i landet gällande lärartäthet, högsta sjuktalen bland lärare i Stockholms län, kraftigt ökad skolsegregation och sjunkande kunskapsresultat i år 3, 6 och 9. Som lök på laxen driver den politiska majoriteten New public management till sin spets genom att som första och enda kommun i hela landet fatta beslut om att det är fritt fram att kunna avreglera förskolor och skolor som går back. Där fick jag nog. Även jag lämnade Huddinge till slut. En kommun där jag arbetat som lärare i sammanlagt 23 år. Jag arbetar nu 100% som speciallärare i Stockholms stad.

Under alla mina fackliga år i Huddinge var jag noggrann med att driva frågor med fakta som underlag. Fakta som tydligt visade på försämrad arbetsmiljö för lärare och skolledare, ökad skolsegregation och sjunkande kunskapsresultat. 

Tyvärr tror jag inte att Huddinge på något sätt är en unik kommun, utan bara något före i tid än många andra kommuner i liknande situation. Därför är konsekvenserna så tydliga just i Huddinge. Nedskärningar löper över hela landet och det är barnen, lärarna och skolledarna som framåt kommer få betala en stor del av nedskärningsräkningen. 

I takt med nedmonteringen av förskolor och skolor har de centrala kollektivavtalen för lärare urholkats till vackra ord om tillit och uppmaning till gemensamma lokala överenskommelser mellan arbetstagare och arbetsgivare. Vad hjälper vackra ord om varken pengar eller vilja finns? Lärarnas nuvarande centrala kollektivavtal, HÖK 18, är fyllt med fluffiga, flödande ord men saknar garantier och har gett ytterst blygsamma resultat gällande förbättrade löne- och arbetsvillkor. Snarare tvärtom. Lärarna står nu, liksom många andra på arbetsmarknaden, inför en avtalsrörelse. 

Efter många år av argumenterande och faktaleverans till en motpart som är totalt ointresserad av gemensamma överenskommelser som gynnar lärare, skolledare, barn och elever vill jag nu se ett centralt kollektivavtal där kommuner tvingas ta ansvar och säkrar en god arbetsmiljö och löneökningar för lärare och en skola för alla värd namnet. Annars är i alla fall jag beredd att gå ut i strejk.

Annika Karlsson Norrstad, speciallärare

DEBATT:

 ”NPM-styrningen är dödförklarad”

REPLIKJ: ”Underfinansierade skolan har redan kostat för mycket”