Rapport: Brist på speciallärare leder till sena insatser

Under torsdagen kom Skolverket med ny statistik som visar att andelen elever som får särskilt stöd är högst först i årskurs nio.

– Särskilt stöd är en rättighet för de elever som behöver det. Det är viktigt att uppmärksamma och möta elevens behov tidigt. Nu sätts stödet alltför ofta in först i slutet av grundskolan och då riskerar elevens behov av stöd bli större än om man hade sett behovet tidigare, säger Ulrica Dahlén, enhetschef på Skolverket.

Skolverkets nya siffror förstärker den mörka bild som målas upp i rapporten ”Specialpedagogik på undantag” som Lärarnas Riksförbund gjort.

Rapporten går hand i hand med den nya statistiken från Skolverket och i många fall fördjupar LR problematiken. Förbundet ser en mycket allvarlig brist på speciallärare i grundskolan; uppskattningsvis saknas 5 000 specialpedagoger.

LR slår också larm om att den personal som idag finns inte är fördelad efter behov. Exempelvis finns det färre speciallärare i den socioekonomiskt utsatta kommunen Botkyrka än i motsvarade starkare kommunen Danderyd.

LR framhåller de här undersökningsresultaten:

• Att specialpedagogiska insatser i alldeles för stor utsträckning sätts in i slutet av grundskolan, inte i början. Den största andelen elever med åtgärdsprogram med specialpedagogiska insatser finns därför i högstadiet, inte i lågstadiet.
• Om man tittar på det dryga tusental högstadieskolor som finns i Sverige ser vi att det på systemnivå endast finns marginella skillnader i tillgången på speciallärare- och pedagoger. Det innebär att skolor med tuffare elevmässiga förutsättningar har ungefär lika många elever per speciallärare som skolor med starkare elevmässiga förutsättningar.
• Elevsammansättning i form av föräldrars utbildningsnivå är en viktig parameter när det gäller att estimera sannolikhet för behov av specialpedagogiskt stöd. I undersökningen ser vi att friskolorna har en mer gynnsam elevsammansättning, vilket innebär att de kommunala skolorna, generellt sett, har större behov av specialpedagogiskt utbildad personal.
• 40 procent av rektorerna i den stora intervjuundersökningen uppger att det råder underskott på speciallärare. Om man endast tittar på skolor med gynnsam elevsammansättning, det vill säga där föräldrarna är högutbildade, ligger underskottssiffran på 24 procent. Det är alltså främst i skolor med större utmaningar som underskott på speciallärare råder.

Men rapporten är också framåtblickande. Här är de åtgärder som Lärarnas Riksförbund föreslår för att elever med särskilda behov ska få bättre stöd tidigt:

• En omfattande satsning behöver göras på utbildning och anställning av speciallärare, i första hand i lågstadiet, men behoven finns också i resten av grundskolan. Det måste bli attraktivt att genomgå en speciallärarutbildning, som är en påbyggnad för legitimerade lärare. Vi skattar att det finns ett behov av ytterligare 5 000 speciallärartjänster i grundskolan, med tonvikt på lågstadiet.
• Inför nyckeltal för speciallärare och specialpedagoger i grundskolan och låt dessa nyckeltal variera beroende på stadium och faktiska behov, det vill säga efter den socioekonomiska elevsammansättningen på skolan. Alla kommuner och skolor har inte samma behov.
• Inför nyckeltal för gruppstorlekar per stadium i grundskolan, då forskning visat att en sådan reglering/begränsning av grupperna har gynnsam långvarig effekt på pedagogiska resultat. Gruppstorlekarna kan variera beroende på elevsammansättning. Mindre klasser påverkar elevers engagemang och deltagande i undervisningen, då läraren får mer tid med varje enskild elev.
• Inrätta statlig finansiering av undervisningen i alla skolor, även friskolorna. Det kommunala och statliga ansvaret ska inte vara överlappande – det måste vara tydligt att undervisningen av alla elever är ett nationellt ansvar.