”Ja, underfinansierade skolan har redan kostat för mycket”

Det här är en replik på debatt-artikeln: ”NPM-styrningen är dödförklarad”

Ja, styrningen och finansieringen av den svenska skolan är undermålig och behöver därför förändras i grunden. Staten måste ta ett avgörande ansvar för skolan samtidigt som arbetsgivaransvaret måste förpliktiga till så mycket mer. Så länge inte det sker kommer vi inte tillrätta med bristande likvärdighet, undermåliga förutsättningar och en situation där elever inte får den undervisning eller det stöd de har rätt till.

Covid 19 har synliggjort skolans viktiga roll i samhället, men den har också visat vad nedskärningar i den kommunala ekonomin innebär i praktiken. Det är inte i första hand covid 19 som ligger bakom den ohållbara situationen i landets skolor och förskolor. Det är nedskärningar och ett antikompensatoriskt finansieringssystem som inte, i tillräcklig grad, tar hänsyn till faktiska kostnader och olika behov.

Det är därför som Lärarförbundet lagt förslag till ett nytt finansieringssystem för skolan på riksdagens bord. Det är ett robust system som hanterar många av de avarter som marknadifieringen och New Public Management av svensk skola hittills fört med sig.

Det är också därför vi kräver att staten kliver fram och tar huvudansvaret för finansiering, likvärdighet och kvalitet. Men det fråntar såklart inte ansvaret från nuvarande arbetsgivare, kommunala som fristående.  SKR är idag Sveriges största lärararbetsgivare och har med det ett nationellt ansvar att säkra såväl utbildningsuppdraget som kompetensförsörjningen.

Det är därför ett underbetyg när vi kan konstatera att varannan lärare är orolig över att själv bli sjukskriven i arbetsrelaterad stress p g a brister i arbetsmiljön och att 7 av tio känner oro för sina kollegor. Och det duger inte när lärarlönerna fortfarande inte står sig konkurrenskraftiga jämfört med andra yrken, trots lärarlönesatsningar.

I nuvarande avtal HÖK 18 blev parterna överens om vikten av att åstadkomma balans mellan krav och resurser på varje arbetsplats för varje lärare samt om behovet av satsningar på såväl lön som kompetensförsörjning i varje kommun. Vi kan nu gemensamt konstatera att det har hänt för lite, på för få ställen och för långsamt. I den avtalsrörelse som vi snart går in i kommer kraven vara tydliga, förväntningarna höga och SKR:s och kommunernas ansvar stort. De har i ansvar att säkra förutsättningar och villkor för en högutbildad lärarkår som är mer än beredd att ta sitt yrkesansvar, vilket även innefattar att tydliggöra vilka brister som avtalet måste ta om hand.

Vi behöver nu en samlad, stark lärarröst som enade får upp rätt saker på bordet och sätter tryck på Sveriges kommuner, SKR och staten så att de tar sin del av ansvaret:

• lärares löneutveckling måste prioriteras, det måste löna sig att bli, vara och utvecklas som lärare.
• Lärares arbetsbelastning måste minska, så att sjuktalen går ned och lärare får vara lärare.
• Lärares inflytande över tid och resurser måste öka, så att barns och elevers behov prioriteras.

Nu kräver vi ett samlat grepp om lärarnas situation, den underfinansierade skolan och ohållbara förutsättningar har redan kostat för mycket. 

 

DEBATT:

 ”NPM-styrningen är dödförklarad”

”Yrkesstolt lärare kräver tydligt centralt kollektivavtal!”