Historien bakom lärarfackens utveckling

Demokratiska processer är långsamma och inte smärtfria. Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén lotsar sina medlemmar mot en ny organisering.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Eva-Lis Sirén, före detta ordförande för Lärarförbundet, är mycket nöjd med att en nydaning av de två fackförbunden åter är på tapeten.

I hennes ögon handlar fördröjningen mindre om en bristande relation mellan henne och LR:s tidigare ordförande Metta Fjelkner, och mer om en utomstående maktfaktor.

– Ingen politiker borde ha fått komma mellan lärarna, för det förlorar lärarna på. Vi var väldigt nära i samarbetet 2005. Men Jan Björklund lyckades komma emellan, och valde Lärarnas Riksförbund i många sammanhang, vilket gjorde att politiken gled isär, säger Eva-Lis Sirén.

Jan Björklund verkar fast besluten om att maxa dåvarande Folkpartiets image som lärarparti när han kliver in som utbildningsminister i den borgerliga regeringen 2006.

Han driver ordning- och redapolitik, med betyg från årskurs sex och så småningom ordningsomdömen och förstelärarreformen, som ska öka lärarnas status.

Sören Holm, tidigare kanslichef på Lärarförbundet:

– Jan Björklund spelade ut oss mot varandra … han valde det förbund som passade i stunden.

– Han var också skicklig på att spela på förbundens olikheter för att få sin vilja fram. ’Jag har lärarna med mig’, kunde han säga bara han hade den ena organisationen med sig, oberoende vilken, säger Sören Holm.

Betyg från årskurs 6 var en kontroversiell fråga, där LR var för och Lärarförbundet mot.

– Jag genomförde vår politik. Men det är klart att det var lättare när ett fackförbund stödde politiken. I många frågor tyckte de olika. Det blev en hård konflikt om betygen. Och det är ingen hemlighet att LR i sin syn på skolan har legat mycket närmare ett borgerligt perspektiv, medan Lärarförbundet legat mycket närmre Socialdemokraterna, säger Jan Björklund.

Vad hade ett enat förbund inneburit för dig?

– Reformerna hade blivit likadana men det hade blivit tyngre motstånd. Lärarförbundets åsikter hade dominerat, eftersom de är fler medlemmar, säger Jan Björklund.

Lärarförbundets tidigare förhandlingschef Gunilla Runnquist vill höja blicken från den före detta ministern.

– Finns det två organisationer bjuder de upp till en sådan dans. Det är ett skäl till att man inte ska ha två organisationer, säger Gunilla Runnquist.

I den stora berättelsen om de två fackförbunden presenteras Lärarförbundet som en ivrig friare och Lärarnas Riksförbund som en sval akademiker, mån om att behålla sin image.

– Det har funnits en rädsla för förändring, och den har funnits i båda organisationerna. Man vet vad man har men inte vad man får. Den organisation som idag heter Lärarförbundet är en produkt av många olika samgåenden där man samlat många olika lärarkategorier i en organisation. Det har inte varit smärtfritt heller, säger Gunilla Runnquist.

Christer Romilson, tidigare Lärarförbundet, berättar att det tog 17 års arbete för att ena de Svenska Facklärarförbundet och Svenska Lärarförbundet.

– De demokratiska processerna kan vara långdragna, och man vet vad man har och inte vad man får. Men de tveksamheter som funnits försvann rätt snabbt när den nya organisationen var på plats, och det tror jag att det skulle göra i en ny organisering också, säger han.

I dag talas det inte om samgående, eller organisation. Johanna Jaara Åstrand och Åsa Fahlén talar om en organisering.

– Det är ju fjantigt. Det är inget riktigt ord. Jag har funderat jättemycket på varför det är så känsligt. Det måste man våga lyfta på. Hur mycket är fördomar? Vilka är fördomarna? Och kanske är de så få och så små att de rejäla likheterna är större – då är frågan avdramatiserad, säger Lars Hallenberg.

Senare i vår röstar kongressdeltagarna om uppföljaren. Blir det ett skarpt förslag eller inte?

– De måste göra ett ordentligt grovjobb först, och se om vi har förutsättningarna. Kan vi nå varandra? Kan vi inte jämka oss, kommer man bara använda kraften till att bekämpa varandra internt. Det går inte bara att vara stor och att vara många, säger Lars Hallenberg.

En rejäl hemläxa, och sedan en ny organisering?

– Inför framtiden så ser jag bara en väg och det är att skapa en ny gemensam organisation. Dagens läge är på alla vis kontraproduktivt, ekonomiskt, maktmässigt, skolmässigt. Därför måste det gå. Jag håller alla tummar jag kan för att det ska lyckas, säger Sören Holm.

Ytterligare ett tecken i tiden är en artikel på DN debatt den 26 februari. Debattartikeln är undertecknad av Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet, och Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, och handlar om hur de segregerande effekterna vid skolval bör minskas.