Fyra hinder för en ny organisering – så löstes de

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

Det är inte första gången som lärarfacken närmat sig varandra – även om de aldrig varit så nära som nu. Dock har det funnits hinder i vägen.

  1. Rektorsfrågan. Lärarförbundet organiserar i dag rektorer, och Lärarförbundet ville länge organisera både lärare och skolledare inom samma förbund. Men eftersom LR-motståndet mot rektorer i ett lärarförbund varit massivt, samtidigt som Skolledarna velat ha ett suveränt fackförbund, är förslaget på lösning i stället två förbund som samarbetar genom den gemensamma föreningen Facken inom utbildning.
  2. Centralorganisation. Innan Saco sa ja till Lärarförbundet i november 2021 har de två förbunden varit splittrade på två centralorganisationer. LR i Saco och Lärarförbundet i TCO. Historiskt beror det på att Lärarförbundet bildats inom folkskolan, och LR inom det som kom att bli gymnasieskolan. Två parallella skolformer med olika utbildningskrav på lärarna. 
  3. Kommunaliseringen. Inför kommunaliseringen 1989 accepterade Lärarförbundet regeringens förslag, och fick en rejäl löneförhöjning som tack. Lärarnas Riksförbund var mycket negativt och man strejkade mot kommunaliseringen som till slut ändå blev verklighet. Skilda vägval som legat till grund för en lång svekdebatt.
  4. Bolognadirektivet. Höjd kvalitet var målet när EU samlade utbildningsrepresentanter i italienska Bologna 1999. I förslagen fanns två nivåer av akademiska studier. LR ansåg att förskollärare, lärare i fritidshem och grundskolans tidiga år kunde förläggas inom de grundläggande studierna. Något som Lärarförbundet motsatte sig. Ett tag drev förbunden frågan om att lärarutbildningarna skulle stå utanför de kvalitetshöjande anpassningarna i Bolognadirektivet, innan Lärarförbundet landade i att alla lärarutbildningar håller samma akademiska nivå. Ytterligare en splittring var ett faktum.