Ny rapport: Så blir ärftliga rasismen lärarnas problem
Skolattacken Lärare i områden med återkommande rasistiska mönster vänjer sig vid att leva med rasistiska uttryck. Det är innebörden i en kommande rapport från Segerstedtinstitutet.
LÄSTIPS: Debatt: Antisemitismen får inte ignoreras
I en ännu ej publicerad rapport som finansierats av Vetenskapsrådet har Christer Mattsson undersökt skolor i områden där det finns grupperingar med uttalade rasistiska och nynazistiska åsikter, och där rasismen är ett mönster över tid.
LÄSTIPS: ”Konfrontation kan befästa elevs intolerans”
– Vi har ett antal områden i Sverige att välja mellan där det här är ett mönster. Den här delen av Skåne är ett sådant, säger han.
Rapporten befinner sig under sakkunniggranskning, då andra forskare ser över den vetenskapliga kvaliteten.
Men utan att avslöja för mycket förklarar Christer Mattsson, lärare i grunden, föreståndare för Segerstedtinstitutet och docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, att de platser som hade en koncentration av nazisympatisörer under mellankrigs- och krigstiden visade samma tendenser under 1990-talets nynazistiska våg – och gör så än idag. Helt enkelt: rasism går i arv, både i tid och i rum.
Och det påverkar lärare i deras vardag.
LÄSTIPS: Ny rapport: Lärarna ensamma i antisemitism-krig
– Det vi ser som ett mönster är att man vänjer sig vid hur det är att leva med ständiga rasistiska uttryck. Så gör man en uppdelning mellan det som är icke-demokratiska värderingar under ytan och det som är rasistiskt beteende, förklarar han.
Vilket blir ett problem.
– Rasistiska uttryck hanterar man under skolans handlingsplan mot kränkning, som är lagreglerad. Då blir det massa anmälningar, vilket gör det väldigt individualiserat. Det blir ”den händelsen, den gången, den personen”. Men man ser inga mönster och det blir ingen förståelse och koppling mellan rasistiska värderingar och det rasistiska beteendet, säger Christer Mattsson.
Ett hinder för lärarna i studien är att det saknas material och metoder som är anpassade efter den situation där de arbetar. I stället är handledningar ofta upplagda efter en normkritisk modell, vilket inte hjälper lärare i områden med högerextrema subkulturer.
– När vi frågar så säger de att det är jättesvårt att hantera det.
an kommer inte så långt med normkritik i de grupper som är explicit rasistiska. De är rasister, de vet om att de är rasister, de säger rasistiska saker. Det första steget är att se till att det finns verktyg som är anpassade efter den typen av rasism som finns på skolan, säger han.
Hans perspektiv är akademiskt.
– Det finns ingen genväg till detta. Men det hjälper inte med en förmiddags fortbildning eller en inspirationsföreläsning. Utan det kräver att den erfarenhet man har och de utmaningar man står inför ges möjlighet att reflektera utifrån psykologiska, socialpsykologiska, sociologiska och pedagogiska perspektiv. Jag har gett ut en metodbok som säkert är bra och trevlig men det räcker inte att få den i handen. Du behöver den gedigna fortbildningen. Vi behöver ta lärares professionalitet på allvar, säger Christer Mattsson.
Han räknar med att de första publiceringarna av studien kommer våren 2022.
Detta krävs i det antirasistiska skolarbetet
Självförståelse: ”Mycket handlar om att få eleverna att förstå sig själva, det är en utgångspunkt för empati och en nyckel i det socialpsykologiska perspektivet.”
Navigering: ”Få eleverna att hantera den komplexa värld vi lever i. Det går inte att lösa alla problem. Att försöka skapa en konfliktfri värld lever till totalitära system. Eleverna behöver insikter i att hantera det som är svårt.”
Självuttryck: ”Den tredje delen är att hjälpa eleven att uttrycka sig själv som den blir förstådd. Att hjälpa eleven att bli trygg att uttrycka sig själv minskar konfliktytan.”
Struktur: ”Säkerställ att det finns en struktur för hur det antirasistiska arbetet ska skötas. Det går inte att hantera problemen på uppstuds så fort det sägs något.”
Progression:”Strukturen måste ha en progression. I matten finns det förståelse för progression. Det måste också finnas i det demokratiska uppdraget och vara anpassat efter den situation som finns på skolan”.
Källa: Christer Mattsson, Segerstedtinstitutet, Göteborgs universitet.
