”Särskilt begåvade elever behöver också stöd”

Mona Liljedahl är legitimerad gymnasielärare i svenska och engelska och arbetar sedan många år som specialpedagog i grundskolan.

Hon är medförfattare till Skolverkets handledningsmaterial ”Särskilt begåvade elever” och har skrivit tre böcker i ämnet.

Hur bra är skolan på att stötta ­särskilt begåvade elever?

– Vi ligger långt efter de engelskspråkiga länderna när det gäller att ta hand om våra särskilt begåvade elever, men även efter länder i Afrika och Mellan­östern. Det handlar inte om människovärde utan om en kognitiv funktion – förmågan och viljan att lära sig mer.

– Det finns riktlinjer från Skolverket om särskilt begåvade elever men det räcker inte.

Hur upptäcker man en särskilt begåvad elev i klassen?

– Alla är olika. Tjejer döljer gärna att de är klipska och killar kan bli inåtvända eller tramsiga. En del kan ha diagnoser samtidigt och då ser vi bara svårigheter i stället för ”lättigheter”. Vi kartlägger ofta elever för att se om det finns elever som behöver extra resurser, men de som är särskilt begåvade behöver också stöd. 

– Skolsköterskor kan exempelvis hjäl­pa till att fånga upp ett särskilt begåvat barn i första hälsosamtalet i förskoleklass. Barnen märks ofta tidigt, sedan kan de ge upp. Om eleven har kunskaper som mot­svarar högre årskurser är det skolledningen som beslutar om uppflyttning en eller flera årskurser.

Vad är viktigast att tänka på om man har en särskilt begåvad elev i klassen?

– Man ska läsa på och inte lita på sin egen fiffighet. Det räcker inte med att låta dessa elever få extra uppgifter för att fylla ut deras tid. Barn som har särskild begåvning har ofta en upp­täckarlust och vill lära sig mer. Man måste möta det lärandebehovet. De behöver acceleration, berikning och coachning.

– Det finns visserligen begåvnings­utredningar som kan indikera hög begåvning, till exempel WISC-test som ofta görs i samband med npf-utredning. Man kan säga att alla som ligger över normalbegåvning ingår i gruppen särskilt begåvade. Det utgör cirka 10–15 procent, beroende på hur man räknar. Men lärandebehoven ökar i takt med begåvningen.

Vad händer med dessa elever om de inte får rätt undervisning?

– Vissa kan börja slåss medan andra drar sig tillbaka och går hem. De kan bli hemmasittare och vägra gå till skolan. De här barnen behöver stimuleras och inte bli uttråkade för att de redan kan det som läraren lär ut.

– Det blir en stress för hjärnan. Precis som ”burnout”, utbrändhet, stressar hjärnan så stressar ”boreout” också hjärnan. De tappar lusten helt enkelt.

Varför hamnar dessa elever ofta i utanförskap och blir mobbade?

– Att vara duktig intellektuellt är inte så populärt. Elever kan bli provocerade av att särskilt begåvade elever ställer många och konstiga frågor. När alla vill gå ut på rast kanske en särskilt begåvad elev föredrar att vara kvar i klassrummet och studera.

– Det är underligt, för om någon är bra på sport, till exempel fotboll, blir de hedrade och extra omtyckta, men om en elev är särskilt begåvad och har ett stort intellekt betraktas han eller hon mer med skepsis.

LÄS MER:

Tioårige Vincent går redan på högstadiet: ”Var ett fängelse”

Satsning för särskilt begåvade elever – så gick det sen

Han är lärare med fokus på särskilt begåvade elever

Forskning om särskilt begåvade elever – med lärarna i fokus

”Varför pratar vi om särskilt begåvade elever som små vandrande explosioner?”