7 råd: Så möter du elever med prestationsångest

Prestationsångest innebär en rädsla för att misslyckas, eller att man tror att man inte har förmåga att leva upp till egna eller andras förväntningar. Man tycker att det är läskigt att bli granskad och bedömd, eftersom det kan innebära en risk att det avslöjas att man inte duger. Prestationsångest är ingen diagnos, men det kan bidra till oro och nedstämdhet:

– Åtskilliga studier visar att svenska ungdomars stress över skolarbetet har ökat. Och forskning pekar på att just skolrelaterad stress verkar vara en drivande faktor bakom de senaste årens ökning av psykisk ohälsa bland unga. Så det finns skäl att hålla koll på elevernas prestationsångest.

Skolan har genomgått stora förändringar de senaste decennierna. Förändringar är stressande i sig, dessutom dras flera av de nya reformerna med en inbyggd stressfaktor. Betygssystemet, det fria skolvalet och kommunaliseringen – samtliga bidrar till att lägga allt större ansvar på individen, det vill säga eleven.

– Det är svårt att prata om direkt orsak-verkan, men elevernas ökade stress stämmer överens i tid med när reformerna infördes. Ta det fria skolvalet som exempel. Att välja skola innebär stora valmöjligheter, men också en risk att välja fel.

Trycket är hårt på att fatta livsavgörande beslut och många unga har ångest över framtidsval som de inte kan överblicka.

– Det nuvarande betygssystemet gillas ju inte av någon, inte ens dem som en gång i tiden införde det. Framför allt upplever eleverna det som stressande. De har en känsla av att om man misslyckas med ett kursmoment så diskvalificerar man sig till bra betyg.

Dessutom har samhället i stort rört sig mot att bli ännu mer individualistiskt. ”Du är din egen lyckas smed”, ”Om du kämpar tillräckligt länge så kommer du att lyckas”, ”Det är upp till dig”. Sådana förenklingar bortser från strukturerna, och det faktum att alla elever faktiskt inte har en bakgrund där det är ”upp till dig”, menar Martin Forster.

Vid sidan av de stora förändringarna som har skett i skolan så lever vi i en tid där allt ska mätas och betygssättas och där elever jämför sig med varandra. Möjligheterna till jämförelse har mångfaldigats under senare år. Bland annat via sociala medier, men också genom att skolan i sig har blivit mycket mer orienterad mot mätningar. Redan i tidig ålder hålls utvecklingssamtal för att eleverna ska veta hur de ligger till jämfört med målen. Prestationerna mäts oupphörligen, också när det handlar om fritidsaktiviteter.

Trycket på eleverna är hårt alltså. Men hur ska lärarna tänka för att dämpa prestationsångesten? Martin Forsters övergripande råd är att fokusera på innehåll snarare än resultat.

”Vad är det som stressar dig, vad behöver du hjälp med?”

Om en elev är stressad och nervös inför ett prov är den naturliga impulsen att säga: ”Det är ingen fara, det kommer att gå bra, det kommer fler tester”. Problemet är att det förhållningssättet också fokuserar på resultatet, påpekar Martin Forster. Då är det bättre att lyssna på eleven och försöka reda ut vad den är nervös för. ”Vad är det som stressar dig, vad behöver du hjälp med?”. Att så att säga prata om andragradsekvationer hellre än resultatet på matteprovet.

Och till den elev som utbrister ”Jag hade alla rätt på provet” behöver man inte svara ”Åh, vad duktig du är”. För det är precis den slags bekräftelse som eleven söker, den vill ha uppskattning. I så fall är det bättre att svara: ”Oj, vad gjorde du för att lyckas?”, eller ”Du har verkligen kämpat”. Återigen handlar det om att skifta fokus från resultat till arbetsinsats.

– Eleven kanske tror att det är en särskild talang, eller egenskap, som gör att den klarade sig bra. Men det är ett tankesätt som kommer för långt från arbetsinsatsen. För att lyckas med något så måste man lägga ner arbete på det, så är det med det mesta i livet. Alla elever kan inte få alla rätt på ett prov, men alla kan i någon mån påverka sitt resultat.

Om provet inte gick bra då? Om eleven är förkrossad – hur hanterar man som lärare det? I en sådan situation är det förstås naturligt att vilja trösta: ”Det kommer fler prov, du får massor av chanser.” Men egentligen är det hjälpsammare att sätta sig ner och reda ut vad det var som gick fel: ”Vad kan du göra för att det ska gå bättre nästa gång?”. Att ta elevens känsla på allvar och på ett konkret sätt försöka hjälpa den på rätt spår.

Och så finns ju eleverna som får 29/30 på provet, men som ändå är missnöjda. Det handlar ofta om elever som har sin självkänsla kopplad till prestation. En sådan elev kan behöva stärkas på andra områden, kanske genom en meningsfull fritidsaktivitet, men det är ju inte en lärares uppgift, konstaterar Martin Forster.

Elever som är perfektionistiska siktar ofta mot orealistiska mål. Med den kunskap eleven har för tillfället är det omöjligt att nå målet, så målsättningen bäddar för besvikelse. Här gäller det att hjälpa eleven att hitta rimliga mål. Det ligger dessutom i sakens natur att den perfektionistiska gör allt för att det inte ska bli fel. Att sätta mindre, realistiska mål som är möjliga att nå är grundläggande. Att ”lära mig andragradsekvationer” är så att säga ett bättre mål än att bli ”bäst i klassen på matte”.

Varningsflagg bör resas för de eleverna med så kallad dold prestationsångest. De som inte presterar på topp, men som ändå lider av ångest. De har ofta som strategi att prata ner sina förberedelser, och vill gärna påskina att de inte alls har förberett sig. Det är ett sätt att ta ner förväntningarna, för om man inte har investerat så mycket så kan man heller inte förlora något.

– Kanske vill de lämna in uppgiften i sista stund, kanske missar de deadlines. Här krävs lite tuff kärlek, att man inte tillåter att eleven lämnar in sent, och att man ställer krav.

Att jobba med prestationsångest i skolan är en svår balansgång och ett dilemma, för det går ju inte att komma ifrån att mycket i skolvärlden bygger på prestation, konstaterar Martin Forster.

– Jag skulle vilja ge en eloge till alla lärare. Det är en stor utmaning att möta elever som är sårbara eller känsliga för prestation. Men de lärare som jag har stött på, både professionellt och privat, är väldigt medvetna om problemet med prestationsångest och tacklar det bra. De försöker motverka hets och jämförelse, trots att det faktiskt ingår i deras arbetsuppgifter att bedöma och att sätta betyg.