Forskaren: ”Vi kan inte bara läsa tryckta texter”

Att läsa en digital text skiljer sig mot att läsa en analog text. Medan det i en tryckt bok finns lite mer av en given läsordning, blir läsningen av en digital text mycket mer individuell då läsaren har flera sätt att komma in i den via exempelvis ljud, länkar, bilder och filmklipp.

En tryckt text har också ofta ett mediehus eller ett förlag som står som garant för innehållet, men eftersom vem som helst kan publicera vad som helst på nätet är digitala texter mer osäkra kring vem som är avsändare och vad de har för syfte.

– Jag vet att det är lite kontroversiellt att slå ett slag för digital läsning just nu, men jag vill vara med och nyansera bilden av vad läsning i undervisningen ska innehålla. Även om det är jätteviktigt med tryckta läromedel och tryckt skönlitteratur, måste vi också rusta våra elever för de texter de kommer möta ute i samhället. Det ena måste inte utesluta det andra, säger Marie Wejrum som är filosofie doktor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.

Inte passiva mottagare

Hon har precis lagt fram sin avhandling ”Läsa bredvid raderna: Högstadieelevers kritiska läsning av digitala multimodala argumenterande texter” och har kommit fram till att hon tycker undervisningen behöver visa eleverna hur en sådan läsning kan och ska gå till.

– Även om unga är vana att hänga på nätet, uppfattar jag att de inte brukar prata så mycket om texterna de möter där, säger hon.

I sin forskning har hon fokuserat på argumenterade texter som på något sätt försöker påverka den som läser att köpa något eller tycka på ett visst sätt.

– I min studie ser jag att eleverna inte är passiva mottagare. De är kloka, uppfinningsrika och handlingskraftiga för att hitta sätt att anpassa sig, men de behöver ha hjälp med att inte lita så mycket på allt – samtidigt som man vill att de ska lita på säker information, säger hon.

”Har stor tilltro till det de läser”

Marie Wejrum berättar att de högstadieelever hon intervjuat blivit drillade i källkritik i skolan. Många vet att de ska titta på domännamn och läsa på om avsändaren under om-fliken, men att de ändå ofta inte förstår vad det är de hittat.

– De har väldigt stor tilltro till det de läser och till auktoriteter. Likaså om något är snyggt eller välproducerat och skrivet med ett bra språk. De har helt enkelt inte tillräckligt stor omvärldskunskap och erfarenhet för att kunna avgöra om avsändaren är legitim, säger hon.

Genom att få brottas med detta tillsammans med lärare ger det dem verktyg att möta dessa texter och därmed komma längre i sina tankar kring dem, menar Marie Wejrum.

– Det händer mycket med deras förståelse om man ger dem möjlighet till sådana här textsamtal. Exempelvis kan man prata om hur texterna är uppbyggda retoriskt, kring vilka förnuftsargument avsändaren jobbat med hur de jobbat med etos och trovärdighet, säger hon.

”Kan inte gå tillbaka”

Eftersom texterna är multimodala, använder flera medier, handlar det också om att lära sig att analysera bilder, filmer och diagram och hur man förstår allt detta tillsammans.

– Sedan har vi hela debatten med AI och fake news och allt vad det kommer att innebära för läsningen, säger Marie Wejrum.

I sin studie har hon också uppmärksammat att det är stora skillnader mellan de elever hon har följt.

– Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska ge alla en likvärdig chans att leva i ett samhälle där kommunikationen går blixtsnabbt. Vi kan inte gå tillbaka till att bara läsa tryckta texter, säger Marie Wejrum.

LÄS MER:

”Det finns ingen motsättning mellan digitalt och analogt i skolan”

Lärarnas läskrav på nya läroplanerna

Lärarna på fritidshemmet prisas – får läsning att växa

Debatt: ”Digital teknik gör förskolan bättre”