Så vill Maria Wiman skapa ett meningsfullt klassrum

Med brist på livserfarenhet kan mycket i omvärlden förefalla obegripligt och frustrerande. Som krig, till exempel, och miljöförstöring och virriga lunchraster. Att berätta för eleverna i åttan att det är viktigt att lära sig samhällskunskap för att i en avlägsen framtid få ett intressant och givande jobb är sällan tillräckligt.

Här, nu och tillsammans, fungerar bättre, anser Maria Wiman, högstadielärare, författare och krönikör i Vi Lärare. Utsedd till årets bästa lärare för några år sedan har hon nu skrivit sin fjärde bok, ”Det meningsfulla klassrummet”.

Svaren flödar in

I boken tar hon fasta på just känslorna och ser dem som ett utmärkt bränsle till engagemangsglöden. Och känslor råder det sällan brist på bland tonåringar.

– Mina favoritfrågor till eleverna är ”Vad gör dig riktigt arg, riktigt orolig, riktigt förtvivlad?”, säger Maria Wiman.

Och när det inte finns ett rätt eller fel svar flödar svaren in.

Vissa är arga på skolan, andra på lillebrorsan, någon är arg på bussen som kom försent och en annan är fly förbannad på politiker som inte tar klimatkrisen på allvar. Stort och smått med andra ord.

Skapat lärorika projekt

Men Maria stannar inte vid svaren.

– Jag kanaliserar vreden och uppmuntrar eleverna att skapa förändring. Att vända ilskan till handlingskraft.

Detta har genom åren skapat många lärorika projekt – sammanvävda med läroplanen.

Ilska mot nationella proven utmynnade i debattartikel i Vi Lärare. Brev till och svar från utbildningsministern. Elever intervjuades i radio och deltog i TV4. Möte med Skolverket.

Upprördheten för kostnaden för lokaltrafiken innebar informationsbroschyrer, insändare och debattartiklar i lokal- och rikstäckande media som SvD, SR och Lilla Aktuellt och demonstration utanför landstingshuset i Stockholm.

Exemplen är många fler men Maria Wimans slutsats är densamma:

– Det behövs både teoretisk och praktisk kunskap om hur demokrati fungerar.

Medel för att väcka energi

Det är stor skillnad i att lära eleverna om hur landet styrs och att låta dem bli en aktiv del av demokratin, säger hon.

Enligt Maria är mycket i skolan konstruerat för dem som klarar att sitta hyfsat tyst och rak i ryggen för att tillgodogöra sig teoretisk kunskap mellan klockan åtta och tre, fem dagar i veckan. I boken ger hon alternativ.

Vi kan inte virvla upp ilska, förtvivlan eller vild glädje varje lektion.

– Vi vet alltså att känslor i grund och botten är ett fundament för vår drivkraft. Men vi kan inte virvla upp ilska, förtvivlan eller vild glädje varje lektion för att skruva igång våra elever. Det finns andra medel att ta till för att väcka energi.

Motivationen kan spridas

I boken ”Det meningsfulla klassrummet” ger hon massor av exempel: Inled lektionen med en fråga, avsluta med en cliffhanger. Inled lektionen med en associationsövning kring bilder. Låt eleverna marschera in till pampig musik.

– Om läraren lyckas elda igång en kärntrupp av elever med entusiasm är chansen stor att motivationen sprider sig. Det är verkligen min erfarenhet! Om jag lyckas smitta en majoritet av eleverna med engagemang finns goda möjligheter att flera dras med, även de coola killarna.

 * * *

Maria Wimans exempel på utmanande undervisning:

Ett sätt att engagera eleverna och få dem att reflektera över sin egen skolgång är att överlåta veckobrevsskrivandet på dem.

Men det är inte riskfritt.

– För ett tag sedan stod jag och smorde in händerna med handsprit medan eleverna skrev. På kvällen när jag läste veckobreven höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen, säger Maria Wiman. En elev hade skrivit: ”Maria står redo med spriten. Det är ju ändå fredag”.

Men för modiga lärare kan den här mallen med reflekterande frågor användas:

• På matematiken denna vecka arbetade vi med procent. Det var...
• På idrotten har vi orienterat. Ett nytt begrepp jag lärde mig var ...
• På SO:n har vi pratat om franska revolutionen. Jag ska här sammanfatta den med fem meningar ...
• Det mest utmanande denna vecka var ...
• Nästa vecka är mitt mål att...

Brev skickas till vårdnadshavare och mentorer och det blir vinst för alla. Vårdnadshavare får koll på skolveckan utifrån det egna barnets ögon, lärarna får ta del av elevernas utvärderingar och eleverna själva får reflektera över sitt eget lärande.