”Ta fram ultimata läromedel”

Såväl merparten av skolpolitikerna som läromedelsföretagen och läromedelsförfattarna måste tänka om i läromedelsfrågan. Digitala och analoga läromedel ska inte ställas mot varandra. Det är naturligtvis helt fel. Liberalerna och regeringen måste begrunda läromedelsfrågan djupare innan man tar beslut om att förorda tryckta läroböcker och avvisa digitala läromedel.

Häxjakten på det digitala i skolan legitimerades av Läromedelsutredningen och förbundet Läromedelsförfattarna i den kampanj som följde på offentliggörandet av Läromedelsutredningens betänkande (SOU 2021:70) för drygt ett år sedan.

Glömmer unika pedagogiska fördelar

Argumentationen för läroböcker bygger främst på det faktum att läsning av text fungerar bättre och ger större behållning när texten tillhandahålls i en tryckt bok. Lärobokens förespråkare bortser emellertid från att bokens text illustreras med stillbilder och förespråkarna undanhåller därmed de stora fördelar för förståelse och sammanhang som de digitala läromedlens rörliga bilder i form av filmer och animationer erbjuder.

De som ensidigt förespråkar läroböcker glömmer också de unika pedagogiska fördelar som ryms i digitala läromedel, som till exempel: omedelbar tillgång till ordförklaringar, möjligheten att alternativt kunna välja lättläst version av texten, den enkla åtkomsten till samtidig uppläsning av texten samt omedelbar respons på svaren till många arbetsuppgifter.

Inte en fråga om antingen eller

Bland läromedelsförlagen finns en gammal tradition att addera något till läroboken. Det handlade tidigare oftast om ett ljudband eller en serie diabilder. I dag förekommer tillägg i form av inslag på internet eller digitala komponenter. Dessa tillägg blir emellertid sällan något annat än just tillägg; den centrala förmedlingen av kunskap svarar ändå läroboken för.

Läromedelfrågan kan inte sägas vara en fråga om antingen eller, den är i hög grad en fråga om både och. De olika medierna ska förstås användas till sådant som vart och ett av dem är bäst på. Läsning av välskrivna redogörande sakprosatexter, fördjupande texter, berättande texter och skönlitterära texter hör hemma i tryckta böcker.

För dessa texttyper är boken oöverträffad. När det däremot handlar om korta läromedelstexter med tillhörande pedagogisk apparat erbjuder det digitala läromedlet stora fördelar (se ovan); sådana som läroboken inte förmår att tillhandahålla.

Befriade från pedagogisk apparat

Det ultimata läromedlet skulle således med fördel kunna bestå av en grundläggande digital del med anslutande läseböcker. Den digitala delen kunde utformas i likhet med de i dag förekommande kvalitativa digitala läromedlen och de tillhörande läseböckerna kunde gärna ges formen av antologier med välskrivna texter, illustrerade med intressanta och inspirerande bilder.

Läseböckerna kunde med fördel vara befriade från pedagogisk apparat i form av arbetsuppgifter och liknande. God litterär kvalitet borde särskilt eftersträvas och texterna kunde gärna skrivas eller vara skrivna av etablerade författare till barn- och ungdomsböcker respektive författare till faktaböcker för yngre läsare.

Tre läseböcker per årskurs

De till det ultimata läromedlets digitala del kopplade antologierna skulle kunna bestå av tre läseböcker per årskurs enligt följande:

• Svenska och engelska texter
• Världen, samhället och skapelsen – då och nu
• Naturen och räknekonsten

Dessa läseböcker skulle lämpa sig väl som gåvoläromedel till eleven. Böckerna skulle kunna inta en central plats i hemmets bokhylla och vara till nytta och glädje för eleven långt fram i livet.

Ett försök att tolka önskemålen

Flera av de i dag verksamma läromedelsföretagen torde ha goda möjligheter att utveckla och producera moderna, ultimata läromedel som använder de förekommande medierna på optimalt sätt. Detta gäller företrädelsevis följande producenter: Gleerups, Natur & Kultur (Digilär) och NE.

Vad avser läromedel bör skollagen inte föreskriva någonting annat än att eleverna i den svenska skolan ska ha fullgod tillgång till kvalitativa läromedel. I övrigt ska bestämmanderätten givetvis till hundra procent ligga hos lärarna. Och läromedelsföretagen gör klokt i att foga sig i lärarnas önskemål. Ovanstående beskrivning av det ultimata läromedlet ska ses som ett försök att tolka dessa önskemål.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, före detta läromedelsförläggare och tidigare ordförande i branschorganisationen Föreningen svenska läromedel (FSL)

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.