”Skolorna måste fånga upp elever med språkstörning”

Språkstörning/DLD är en vanlig, men relativt okänd funktionsnedsättning. Två elever i varje klass, eller 7–8 procent, har språkstörning/DLD.

En språkstörning påverkar inlärning i skolans alla ämnen och leder ofta till sämre skolresultat än genomsnittet. Därför är rätt stöd avgörande för dessa elever, genom hela skolgången.

Uppmärksamheten på språkstörning/DLD är ofta som högst i förskolan och lågstadiet. Men utmaningarna i skolan ökar över tid för de flesta med språkstörning/DLD och en del elevers svårigheter upptäcks först på högstadiet eller i gymnasiet.

Förändras över tid

Det är ofta svårare att uppmärksamma impressiva svårigheter, det vill säga svårigheter med språklig förståelse, än när språkstörningen hörs i tal och uttal. En språkstörning förändras också över tid och tar sig inte samma uttryck hos ett mindre skolbarn som hos en tonåring.

Många tonåringar har dessutom lärt sig effektiva metoder för att maskera sina språkliga svårigheter:

• Att hitta konversationsstrategier som gör att man inte behöver visa sina svårigheter, exempelvis användning av fraser eller beteenden för att hålla en konversation i gång utan att avslöja sina svårigheter att förstå eller uttrycka sig.
• Att låsas förstå.
• Strategier att avsluta en konversation som att exempelvis skylla på trötthet eller glömska.
• Att pausa och invänta att någon annan fyller i meningen.
• Att välja aktiviteter som inte kräver så mycket språk.
• Att använda undvikande strategier som att säga ”jag vet inte”.
• Att ta hjälp av kompisar som fyller på eller tar kommandot i ett samtal.
• Att uppträda stökigt för att undvika fokus på de språkliga svårigheterna.

Det kan alltså handla om en lång rad strategier som elevhälsa och lärare måste blir skickligare på att uppmärksamma.

Även utmaningar socialt

Språkstörning/DLD kan också innebära psykosociala utmaningar, både i skolan och på fritiden. Språkanvändning är centralt i sociala interaktioner och många har svårt med kamratrelationer eller utsätts för mobbning. Därför rapporterar också ungdomar med språkstörning/DLD mer upplevd social stress än jämnåriga. Det är också känt att språkstörning medför högre risk för ångest och depression.

Skolan har en nyckelfunktion för att ge barn och unga med språkstörning/DLD en god utbildning och en bra start i livet. Skolledare, elevhälsa och lärare behöver därför öka sin kunskap om språkstörning/DLD, så att elever med språkstörning/DLD kan upptäckas och få rätt stöd i skolan.

Skollogopeder är en lösning

En väg att öka kunskapen om språkstörning/DLD i skolan är att anställa skollogopeder som arbetar integrerat i klassrummen tillsammans med lärare.

En annan väg är att ta stöd av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, som har goda kunskaper om tillgängliga lärmiljöer och både strukturellt och enskilt stöd till elever med språkstörning/DLD. Många anpassningar som hjälper elever med språkstörning/DLD är dessutom till nytta för alla elever.

Vi vill att barn och ungdomar med språkstörning/DLD ska få en positiv upplevelse av skolan. Att skolan ska få vara en plats för lärande och utveckling, en trygg plats där de får stöd och hjälp att lyckas i livet.

Detta mål är både rimligt och möjligt. Och det börjar med kunskap.

Berit Robrandt Ahlberg, ordförande Afasiförbundet/Talknuten

Albert Telon, ordförande UMS, Unga med språkstörning

Jan Höglund, Ordförande Riksförbundet DHB (Döva och hörselskadade barn och barn med språkstörning)

Kerstin Wiström, ordförande Logopedförbundet

Anna Eva Hallin, Biträdande lektor i logopedi, Karolinska institutet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.