”Skolmyndigheter behöver ta ungas hälsa på allvar”

Den psykiska och fysiska ohälsan bland unga slår alla rekord. Psykiatrin och sjukvården blir allt mer belastade, och köerna till dem allt längre. De ungas ohälsa är ett hot som skördar offer både i form av skolmisslyckanden och i rena dödstal. Många ansvariga säger att de är oroliga, men faktum är att mycket litet görs för att ändra den negativa trenden.

Unga idag upplever stress och oro, och de sover och äter sämre än någonsin tidigare i modern historia. Mycket av detta är till följd av ökad skärmtid som leder till ökat stillasittande, något som förstärktes ytterligare av coronapandemin. Forskning visar tydligt sambanden mellan rörelse och inlärning, till exempel Bunkefloprojektet i slutet av 90 talet samt MUGI (motorisk utveckling som grund för inlärning, I. Ericsson).

Skolverket nämner detta på sin hemsida men ställer inga krav på att rörelse ska ingå i undervisningen. Ansvariga vill framför allt ge elever mer tid i de teoretiska ämnena då resultaten sjunker. Men det är inte mer tid, utan mer effektiv tid, som eleverna behöver.

Dopamin är det ämne som ger förutsättningar att fokusera, koncentrera sig och ta in information. Efter femton minuters koncentration sjunker halten dopamin i kroppen, men om man rör sig fysiskt höjs halten igen, och stärker förutsättningarna för att ta emot information. Därför är det av största vikt att elever ges möjlighet till rörelse under lektionstid. Bara då får de förutsättningar att prestera på optimal nivå.

Skolverket bör därför tydligt betona vikten av avbrott för rörelse i samtliga ämnen, mer utomhuspedagogik och idrott i skolan i styrdokumenten, så att det inte är öppet för tolkning. Utbildnings– och socialdepartement med ansvariga ministrar bör ta detta på betydligt större allvar och tydligt markera vikten av mer rörelse i skolan.

Cirka en miljon personer i åldrarna 16–84 år klassas idag som överviktiga och den stigande fetman beräknas kosta samhället 70 miljarder kronor per år. Lägger vi därtill kostnaderna för den psykiska ohälsan som beräknas till 80 miljarder per år (FHM -21) så inser man snart att det finns enorma samhällskostnader att spara in genom att hjälpa fler att må bättre. En sådan satsning skulle betala sig själv.

Våra framtida vuxna mår inte bra och behöver akut hjälp för att få leva ett långt, friskt och hälsosamt liv och klarar av att arbeta fram till sin pensionsåldern. Politiker måste visa att de är beredda att satsa långsiktigt och inte enbart fyra år framåt.

Vi i svenska idrottslärarföreningen har under lång tid tillsammans med flera andra organisationer träffat många politiskt folkvalda som säger att de delar vår oro ­– men därefter har mycket litet skett i praktiken. Samtidigt mår allt fler av våra unga allt sämre. Problemet är för stor för att lämnas åt enskilda eldsjälar och små organisationer som kämpar i motvind. Det krävs fler och större satsningar.

Rami Aro Leg. Lärare idrott & hälsa/ ordförande svenska idrottslärarföreningen Tommy Lénberg Leg. Lärare idrott & hälsa /ordförande svenska idrottslärarföreningen östra

• Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.