”Skiljetecknen kan vara skillnaden mellan liv och död”

De är så små. Är det just därför reglerna för dem glöms bort, för att de anses mindre viktiga? Eller handlar det rent av om bristande kunskap kring hur de ska användas? Faktum är att dessa små tecken är betydelsebärande i allra högsta grad och ibland utgör de till och med skillnaden mellan liv och död.

• Vi ska äta, mormor!
• Vi ska äta mormor!

Vi syftar såklart på skiljetecknen. De som ibland överanvänds, som när nästan varje mening avslutas med utropstecken, trots att det som skrivs inte är så upprörande, eller när just upprördhet markeras med flera utropstecken och/eller frågetecken (varför??!!). Enligt reglerna räcker det med ett stort skiljetecken. Vill du visa att du tänker vidare, eller att något är oavslutat, kan du använda tre punkter, inte fler och inte kommatecken.

Också ett gissel

Oftare tycker vi dock att skiljetecknen fel- eller underanvänds. Här kan vi ta punkt och kommatecken som exempel och då kommer vi först in på satser som visst också är ett gissel, även om det enbart finns två att hålla ordning på: huvudsats och bisats. Huvudsatsen kan stå för sig själv och bilda mening. En mening inleds med stor bokstav och slutar med punkt. Därför ska du inte sätta kommatecken mellan två huvudsatser. Då bildas det grammatiska felet satsradning.

Självfallet finns undantag och andra skiljetecken, som exempelvis kolon och semikolon, som kan vara behjälpliga, men om du tycker att det är svårt med reglerna: sätt oftare punkt eller infoga konjunktioner i långa meningar.

Exempel på en satsradning: ”Språkpolisen var på hugget, hon hittade alla interpunktionsfel.” Rätta till felet genom att sätta punkt mellan satserna och gör två meningar, eller skriv dit konjunktionen ”och”. Det hjälper inte att bara ta bort kommatecknet.

Ett stilmedel

En bisats kan däremot inte bilda mening, utan är som namnet antyder ett bihang, ett tillägg till huvudsatsen. Därför skapas ett grammatiskt fel när bisatsen står ensam. Meningsbyggnadsfelen, som de kallas, har en funktion inom skönlitteraturen och är ett stilmedel för att understryka något, skapa eftertänksamhet osv. Men i formella texter ska de inte användas. Bara för att de finns.

Bisatser kan ibland också infogas mitt i huvudsatsen som tillägg, förklaringar osv. De kallas då för inskjutna bisatser och ska, som den här, markeras med kommatecken på båda sidor.

Kommatecknen underanvänds ofta, men reglerna för dem kräver en egen artikel.

Finn fem fel!

Vi har tidigare varit bedrövade över att de, dem och dom snart kan smälta ihop i ett dom, Skolverkets exempel vid nationella prov accepterar dock dessa för godkänt betyg, nu är frågan om skiljetecknens värde också ska sänkas och att meningar kan bli hur långa. Eller korta som helst (finn gärna fem fel här)!!!

Skiljetecknen må vara små, men de är fortfarande betydelsebärande i språket. För att undvika missförstånd råder vi dig därför att repetera reglerna en extra gång, om du inte redan kan dem. Om inte annat för att det gör dig mer trovärdig som skribent.

Linda Ekström Lind, Folkungaskolan, Linköping Susanna Kellgren Lundberg, Birgittaskolan, Linköping

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.