”Samverkan måste definieras – för allas bästa”

Är vi inte alla lite utleda på att samverkan mellan skola och fritidshemmet är svår att få fungerande? Det här med samverkan mellan skola och fritids under skoldagen är ungefär lika enkelt som att stoppa ner en kantig kloss i ett runt hål. Men inget är ju omöjligt, eller hur? Det måste ju gå! Men hur gör vi då?

Av någon anledning så är samverkan något som bara ska fungera, för vi är ju alla vuxna människor. Och bara för att vi är vuxna människor, så är vi ju experter på att samarbeta utan problem. Ja, om det ändå vore så enkelt. Men verkligheten visar på något helt annat.

Blir ett konstant skoskav

Det finns ju många sätt att samverka men den mest vanliga samverkan jag ser och har mött är exempelvis en tvåparallellig årskurs i lågstadiet där det finns två lärare, två resurspedagoger från fritidshemmet och kanske en elevassistent. Ledningen tittar nöjt på arbetsfördelningen, tänker att det här blir ett bra samarbete och en bra samverkan.

Vad är det exakt de här fyra individerna, två lärare och två klassresurser, ska samverka kring? Jo men det är ju självklart, serru! De ska ju samverka för att elevgruppen ska få en sån bra dag som möjligt. Och så börjas det, att samverkas.

Den här så kallade samverkan blir sen ett ont konstant skoskav som bara blir mer och mer infekterat för alla parter, klasslärare och fritidspersonal. Och sen till råga på allt ska de alla stå ut resten av läsåret tillsammans i hopp om att nästa läsårs sammansättning av fritidspersonal och klasslärare ska ge mindre magsår och huvudvärk.

Synen på samverkan är olika

När samverkan inte är definierad så vet inte alla pedagoger hur de ska arbeta tillsammans rent konkret. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan; “Men vad ska fritidspersonalen egentligen göra i klassrummet? Vad är deras uppdrag i klassrummet?” Det blir tydligt här att synen på samverkan är olika. Det finns en risk att samverkan blir att fritidspersonalen försvinner ur klassrummet hela tiden.

Samverkan kan se ut så att klassläraren säger till när det passar att resurspedagogen går på rast eller att fritidspersonalen måste be om att ens få gå på rast. Det finns en risk att resurspedagogen blir en marionettdocka som styrs av klassläraren. Eller att resurspedagogen blir ytterligare någon som läraren måste lära upp och leda för att den stöttar ur sin bästa förmåga men det blir ändå fel i lärandesituationer.

Det finns en risk att det inte blir så bra för alla olika konstellationer av människor.

Saknas förståelse för uppdragen

Samverkan är extremt svårt och måste sättas ord på, det måste finnas ett systematiskt arbetssätt för samverkan eftersom alla inte klarar av att samarbeta. Skolledningen behöver vara tydlig med resurspedagogens roll och tydlig med vad samverkan innebär. Det räcker inte med att säga att det ska samverkas så att dagen blir bra för eleverna. Hade det räckt så hade det inte varit sådana problem för vissa konstellationer som det är idag.

En stor del i detta är att det saknas en förståelse för varandras uppdrag. Läraren som kanske inte förstår att det är tufft som klassresurs att vara i barngrupp åtta timmar per dag eller ens vet om att fritidshemmet numer har ett kapitel i läroplanen. Och resurspedagogen har för lite inblick i lärarens press kring kunskapskrav, anpassningar, föräldrakontakt och dokumentation.

Engagerad personalgrupp

Nu kan man ju tänka att ”oj vad du överdriver” eller så tänker man att sådana problem inte finns på alla arbetsplatser. Då vill jag säga grattis till en välorganiserad arbetsplats med ett enat och engagerat team. Eller så missar man att se verkligheten.

I slutändan är det ledningens ansvar att samverkan flyter på. Det går inte att lägga hela ansvaret på det lilla arbetslaget, då arbetslaget är en sammansättning av personer som kanske inte kan samarbeta.

Jag tror att om skolledning gör en satsning kring just samverkan kommer ledningen med tiden tjäna mycket på det. Det borde leda till mindre arbete för rektorer och ledningar kring missnöje i arbetsmiljön samt mindre konflikter och samarbetssvårigheter bland kollegor. Och till sist en ännu mer engagerad och peppad personalgrupp som kan arbeta för elevgruppens hela dag tillsammans.

Sofia Grimm, lärare i fritidshem och utvecklingsledare mot fritidshem i Täby

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.