REPLIK: Grovt felaktig beskrivning av Läromedelsförfattarna

LÄS ÄVEN: DEBATT: Obalanserat om nya läromedel

I debattartikeln "Obalanserat om nya läromedel", som publicerades i Läraren torsdagen den 17 mars, skriver Rolf Ekelund om digitala läromedel vs. tryckta böcker. Läromedelsförfattarna har som förbund ingen åsikt om huruvida det ena är bättre än det andra, utan tror liksom de flesta lärare och elever att båda är bra, och kompletterar varandra. Något vi däremot reagerar starkt på är beskrivningen av kopieringsersättning och våra stipendier, eftersom det är en grovt felaktig beskrivning som ges.

Den kopieringsersättning han syftar på är ett system som möjliggör för lärare och elever att kopiera lagligt i skolan och ersättningen författarna får är ersättning för denna kopiering. Rolf Ekelund verkar leva i tron att detta inte gäller digitala läromedel, men det är helt fel. Avtalen möjliggör även digital kopiering i skolorna.

Systemet är en viktig del i att försäkra att upphovspersoner både i Sverige och utomlands får ersättning för det arbete de lägger ner, samtidigt som svenska lärare och elever kan kopiera en skälig mängd utan att göra intrång i upphovsrätter. Det är ett system som initierades av den svenska staten på 1970-talet, som har utvecklats och fortfarande fungerar väldigt väl. Det har också varit ett exempel för många länder.

Systemet är en viktig del i att försäkra att upphovspersoner både i Sverige och utomlands får ersättning för det arbete de lägger ner.

Möjligen har Rolf Ekelund missuppfattat systemet. För det utgår ingen kopieringsersättning (och därmed inga stipendier), om kopiering är förbjuden. Detta gäller både digitalt och tryckt, till exempel många tryckta arbetsböcker, men också individuellt licenserade digitala läromedel.

Rolf Ekelund skriver att ”Författarna berikar sig själva genom att årligen dela ut skattefria stipendier om närmare 25 miljoner kronor till utvalda författare”. Detta är inte sant. Vi väljer inte ut några författare. Alla som skriver läromedel eller kurslitteratur får ta del av de ersättningar som kommer in, genom ett system främst baserat på hur stor produktion man har. Och det är som sagt inget ”berikande” utan en ersättning för kopiering som skett.

När Rolf Ekelund skriver ”Det är svårt att bortse från att detta förhållande kan påverka läroboksförfattarnas ställningstagande vad gäller frågan om analogt kontra digitalt” är han alltså helt fel ute vad gäller huruvida digital kopiering ger kopieringsersättning och stipendier. Därmed är anklagelsen att Läromedelsförfattarna på något sätt skulle vilja styra debatten i någon riktning också helt grundlös. Med detta klargörande välkomnar vi Rolfs intresse och en vidare, men saklig, debatt om läromedel på alla plan!

Frida Engman, förbundsdirektör Läromedelsförfattarna