Rektorn: Är Skolverkets nya allmänna råd förenliga med skollagen?

Vi fick en ny läroplan på grundskolan 2011, Lgr-11 rede ut begreppen och man ville tydligt peka på vad som krävs och förväntas av eleverna. Ett centralt innehåll som vävs samman med förmågor och bildar kunskapskrav. Många hyllade tydligheten men kroknade sedan ganska snabbt när ett nytt raster, läs betyg, lades ovanpå en kort tid därefter det.

2012 släpptes en av de största skolstudierna genom tiderna. Hattie (2012) fann många slutsatser kring lärande och undervisning och skolvärlden lyssnade, debatterade och tyckte till. Alla ville peka på exempel och praktisk metodik och didaktik som var samstämmigt med Hatties beskrivningar av framgångsrik undervisning och lärande, inte minst de OECD-länder som samma år visade sig ligga bra till i Pisa-mätningarna.

Rapporterna presenterades 2013 och många imponerades av till exempel Finlands resultat – Åland blev rena turistorten för förvaltningarpolitiker och inte minst lärare.

Jag deltog själv i ett benchlearningprojekt arrangerat av Skolverket och finska utbildningsstyrelsen i samklang med rektorsutbildningen där vi fick besöka skolor i så väl Helsingfors som Stockholm för att jämföra.

I Sverige däremot slickade vi såren efter att ha fortsatt dyka nedåt i resultaten. Men nu hade vi en politik som landat en ny läroplan med tydligare mål och betygskala. Man noterade så klart att länder som lyckats väl i Pisa (2013) relaterades till Hatties resultat av sin undersökning och begrepp som formativ bedömning, innovativa läromiljöer och inte minst lärandemål tuggades friskt från olika håll.

Här tror jag det tog skruv, så att säga – i Sverige började vi likställa Hatties lärandemål med vår läroplans kunskapskrav. Flera föreläsare och organisationer proklamerade med all önskvärd tydlighet att baklängesplanering, att utgå från vad som ska bedömas för att planera undervisningens innehåll (väldigt enkelt förklarat) var receptet för framgång och dessutom en tydlighet för elever och vårdnadshavare att följa. Matriser blev och är ett verktyg för avcheckning, inte minst som formativ bedömning i sammanhanget.

Jag tror att det finns ett problem i detta. Om man misstolkar Hatties lärandemål och jämställer dem med kunskapskraven i svenska läroplanen så kommer den formativa bedömningen snarare att handla om betyg, uppgifter och bockar i matriser än elevens lärande i att göra uppgiften – och inte minst syftet med den.

Detta är en vändning som jag vill hylla.

Nu, sju år efter att vi har implementerat den nya läroplanen, blivit nedslagna av resultatet i Pisa 2013, tagit influenser av Hattie, politikens och föreläsares tolkningar av vad som är lärandemål och föremål för formativ bedömning, vidare lyfts upp av resultatet i PISA 2016 – så har skolverket dragit i handbromsen. Vi har fått nya allmänna råd i betyg och bedömning, lärarens arbete har blivit för statiskt och man ser ett problem i att lärarna i väldigt hög grad utgår i från kunskapskraven i sin planering av undervisning.

Lärarna ska nu i större utsträckning använda det centrala innehållet och syftet i deras planering av undervisningen och min tolkning av detta är att man inte längre likställer lärandemålen med kunskapskraven. Detta är en vändning som jag vill hylla. Lärandemålen blir nu vad jag hör lärare i min omgivning prata om varje dag, just målen för undervisningen – lärandet i sig. Hurra!!!

Men jag tycker mig se en problematik i införandet av dessa nya allmänna råd, trots att jag verkligen välkomnar dem. Vi har infört en legitimation i Sverige och i lagen finns ganska tydliga riktlinjer om vad legitimationen innebär för läraren. Problemet som jag ser är att man där särskiljer vad en legitimerad lärare är och vad behörighet att undervisa i ämnet är. En ny beskrivning av hur läroplanen ska tolkas, allmänna råden, ändrar inte det faktum att lagstiftaren fortsatt tillstår detta.

Den legitimerade läraren har alltså professionen att sätta betyg, myndighetsutövning, och detta mot bakgrund i kunskapskravens utformning, hen kan göra det helt oberoende av kunskap om huru vida en obehörig lärare har utgått ifrån det centrala innehållet eller tittat på syftet som utgångspunkt i undervisningen.

Jag tänker att allmänna råden borde följas av en lagändring som medger att den legitimerade läraren som sätter betyg, eller hjälper en obehörig att sätta betyg, ska ha kunskaper om ämnets centrala innehåll och syftet i kursplanen, med andra ord vara behörig i ämnet.

Det kanske är gammaldags av mig när jag tänker att detta arbete är väldigt beroende av ämnets beskaffenhet, att ämnets natur och elevens lärande, inte minst systematiskt i klassrummet i en läromiljö med formativ bedömning, är nog så betydande för att göra en adekvat bedömning av elevens prestation.

Separera inte lärarens ämneskompetens och hens rättighet till bedömning om allmänna råden ska vara gångbara fullt ut – om syftet och det centrala innehållet ska vara underlag för undervisningens utformning och om matriser och kunskapskraven är lärarens verktyg för betygsättning. Om de tillsammans ska ge en helhet så är det inte en generell profession att bedöma och betygsätta, det är bundet till ämnet, och inte minst undervisningens utformning.

Så här tänker jag och det är klart att det också är en tolkning, men jag ser fram emot en undervisning som ger läraren lite friare spelrum i utformning, att kunskapskraven inte behöver beskrivas i tid och otid och att bedömningen åter är lite mer lärarens redskap för lärande snarare än något att hänga upp i en kravbild.

Jens S West, rektor i Västerås