Likvärdighet ger alla en ärlig chans

Alla vann av likvärdighetsprincipen, skriver debattören.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på lararnastidning.se

Att ta ansvar tycks vara karaktärsskapande. Det behövs i dag i vårt samhällsbygge, skriver Margareta Elfgren Alsiö.

Tror du som lärare att alla tioåringar ”vill vara bra”? Det gjorde tre lärare på 80-talet. Vi fick viss ökad resurs för våra två klasser 4-6 och kom att under tolv år utveckla en process som lät tala om sig, där alla elever ”behöll gnistan” (200 st). Sedan kom 90-talet – och väl beprövad erfarenhet ersattes av ”uppifrånstyrning”, NPM (new public management) med mera.

I dag är frågan: Vad gjorde att tillit, bemötande och likvärdighet resulterade i ansvarskännande 12-åringar med vana av egna överväganden? Det borde få hamna i fokus.

För vår samhällsutvecklings skull handlar det i så fall om att tro eleverna om eget ansvar i god tid, ja senast i början av mellanstadiet. Ge dem erfarenhet av eftertanke och egna val eftersom de vet bäst hur deras önskan om framsteg kan stödjas. Vår tro på eleven ger tillförsikt tillbaka till oss, och främst till eleven själv! Jag har i hundratals elevsamtal med 10-åringar lyssnat till sådant som befäster min tro i detta.

För vår samhällsutvecklings skull handlar det i så fall om att tro eleverna om eget ansvar i god tid, ja senast i början av mellanstadiet.

Lika-värdet var grunden i vårt samspel. Alla vann av likvärdighetsprincipen. Allas lika-värde bidrog till det aktiva lugn som utvecklades i arbetsmiljön.

Men ökad resurs krävs för att ett lika-värde ska stärka alla ... Jag blev vårt lags resurs (förutom mitt huvudansvar för svenskämnet och bild i de båda klasserna).

  • Självbedömning gav lust till ambitioner.
  • Elevernas egen-ansvar skapade uthållighet (grit).
  • Likvärdigt deltagande i allt gjorde att alla fortsatte ”vara bra”.
  • Med mig bedömde 10-åringarna först sin läsning. De läste en text där vi båda hörde dagens lässtatus. På en skala från ”Inte så bra till Bra” satte sen eleven kryss som svar på de fem frågor jag ställde. Kryssen markerade elevens bedömning av hur väl hans eller hennes läsning flöt i nuläget. Fem kryss med lite olika placering i fältet gjorde att elevens läsförmåga och läsflyt blev fullt synlig.

    Elevens koncentration riktades då genast mot hur läsningen skulle kunna förbättras. Det såg ju inte alls svårt ut! Så träning ville alla starta med, men hur, när och med vem som lyssnare, publik? Ett samtal utspann sig här som stöd för det eleven funderade över. När till sist ett datum valts för uppföljning av elevens valda ansvar, låg glad viljestyrka i luften.

    Snart var allas läsflyt på väg. Läsa + tänka och uttrycka sig (i smågrupper), skriva väl och intressant (i halvklass) och räkna i grupp och lösa problem på inspirerande sätt, kom på tur. Om detta tränas på mellanstadiet blir kunskapsarbete, faktainsamlande och måluppfyllelse möjligt för alla. Vant ansvar för egen roll ökar vars och ens tillförsikt inför prov och betyg.

    Att ta ansvar tycks vara karaktärsskapande. Det behövs i dag i vårt samhällsbygge!

    2020 års likvärdighetsbidrag kan nu alla lärare i samspel söka! Mitt råd för våren -20 är därför: Övertyga varandra om de framsteg ni vill pröva tillsammans och med era elever! Ta med er lärarfackens hejarop och låt skolledning, kommun och Skolverket följa er väg. Lycka till!