Läraren: Det är dags att skolan byter perspektiv

Ta bort alla måsten. Gör läraryrket attraktivt.

Läser man Skolvärlden så förstår man att det är viktigt med särskilt stöd till eleverna, lärarna tycker att allt det administrativa ska bort, att frånvaron kommer att kosta miljarder, att matematisk kompetens är viktig i livet, att läraren är viktig för elevernas motivation, att idrotten behövs i skolan, att det är en utmaning att fånga elevernas intresse med undervisning på distans, att politikerna inte lyssnar på forskarna, att lärarna måste ha rast, att en VFU student behöver handledning att du kan gå på kurs, att kamrateffekten är stor i skolan, att man måste vägleda de nyanlända och att många lärare saknar den fortbildning de behöver, och så vidare.

Problem finns det många, men det finns också lösningar. Vi måste hitta de lösningar som passar vår skola bäst. Några påståenden:

• Det normala borde vara att alla skolor fungerar. Att det finns lärare i alla klassrum och att alla barn vill lära sig något nytt.
• Vi måste rusta för en framtid. Den framtid som finns för våra ungdomar. En framtid vi inte vet något om.
• Alla lärare är olika.
• En lärare måste återerövra uppdraget varje dag. Det måste utvärderas ständigt.

Att vara lärare är en komplex uppgift. Läraren ska motivera eleven till ett livslångt lärande så att hon/han kan delta i ett demokratiskt samhälle på bästa sätt. Lärare vill lyckas, inte misslyckas. Hur har lärarna tid att bli bättre? Det enklaste skulle kanske tänkas vara att ha mer tid eller mer pengar. Längre skoldagar är en dålig idé. Skoldagen är lång som den är och skulle vi få mer tid skulle det behövas mer pengar.

Pengar löser få problem. Förstalärare till exempel. Orättvist. Vi kan inte köpa tid, men vi kan använda tiden till något annat. Digitalisering. Inte helt bra.

Kan en robot ersätta en människa? Om det vore lösningen är vi på god väg. Digitalisering är ett mycket bra komplement till en lärare, inte mer, men digitaliseringen har också lett till ökat administrativt arbete för läraren.

Vi måste tänka på eleverna. Många gymnasieelever har tröttnat på osäkerheten, har tröttnat på det nya livet framför datorn, har tröttnat på att inte ha ett vanligt gymnasieår. Många väljer att inte vara med på lektionerna. De tar bort sin bild och sitt ljud och gör något annat. Det är inte deras fel att de väljer att inte vara med. Varför är det så?

Jag undrar, var är läraren? Som lärare har man skyldighet att se varje elev. Man ska ge eleven delaktighet i undervisningen samt motivera eleven till ett livslångt lärande så att hon eller han kan delta i ett demokratiskt samhälle på bästa sätt” så småningom. Lärarna måste förändra sina vanor när de undervisar digitalt. Det gäller lärare som vill bli bättre. För de lärare som inte vill bli bättre är varje feedback inte välkommen och ingen feedback kommer att förändra dem. De bör byta yrke. Lärarna behöver nya vanor inte mer kunskap. Att byta vanor är inte lätt och framför allt är det inte automatiskt. Lärare misslyckas många gånger inför nya utmaningar, men om de inte förändras så blir det ett totalt misslyckande. Den nya utmaningen detta år har varit det digitala. Det är inte samma sak att stå i ett klassrum och ha alla eleverna i bänkarna, som att se eleverna på en skärm.

Vad kan då en lärare förändra? Varje lärare kan förändra hur de hanterar arbetet. Det är vanorna inför klassen eller inför eleverna som måste förändras varje dag. Så lärarna måste sluta göra bra saker på lektionerna och göra bättre saker. Det gäller inte bara att bli bättre en gång utan lärarna måste alltid överträffa sig själva, och de måste fokusera på det som imponerar mest på sina elever.

Lärarna borde ha mer koll på sina elever när undervisningen är digital, inte nöja sig med att se bara några elever. Eleverna är inte självmotiverade, de motiveras av läraren. Läraren måste programmera om sina lektioner i helklass till digitala lektioner i delklass, till exempel.

Varje lärare vet vad som är bra för hans/hennes elever. Tänk på att eleverna måste förberedas för en okänd framtid även mitt i en pandemi. Det är inte okej att eleverna har det så här när det är fjärrundervisning. Varje elev kan bara bli bättre. Varje elev har en stor potential. Men eleverna är värda engagerande lektioner, där återkoppling från läraren medverkar till tänkandet.

Ingen vågar nämna om något inte fungerar. Det finns en slags tystnadskultur på alla skolor. Det behövs en slags utveckling av det som redan finns. Utveckling, men utan ökat administrativt arbete för läraren och en utveckling som rättar till missförhållanden.

Det kommer många lösningar från forskningen. Forskning visar bara det som varit. Den visar aldrig vad som komma skall. Vi lärare måste utbilda eleverna till en framtid vi inte känner till.

Vi vill ha kunniga, duktiga och engagerade lärare som bara blir bättre och bättre. En bra skola är en skola med lämpliga och kompetenta lärare. Förändra det du kan. Att undervisa är att förändra och påverka för alltid.

För att varje lärare ska ha tid för denna undervisning behöver varje lärare en lärarassistent. Då får läraren tid att undervisa. En lärarassistent, som inte ska vara med på lektionerna utan som ska sköta det administrativa.

Du som lärare kan förändra skolan. Be om hjälp. Be om en lärarassistent. Bli lite bättre som lärare varje dag. Kämpa inte emot systemet, utan förändra saker och ting i tysthet.

Ägna din tid åt att undervisa, låt lärarassistenten sköta det administrativa. Läraren är ingen sekreterare. Att vara lärare innebär att vi ska klara av och ha de verktyg som behövs för att vara en bra ledare i skolan, en förstalärare med ämneskunskaper, en skådespelare, en regissör, en psykolog, en terapeut, en kunnig talare och en coach. Det räcker.

Gör något positivt. Bli bättre på att undervisa varje dag. Gör vad du kan, med det du har, där du är just nu.

Irene Dolk Castellanos, speciallärare i matematik på gymnasiet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.