”Jag hoppas vi kan lyfta friskolor som goda exempel”

Under det senaste året har en het debatt förts kring marknadsskolan i Sverige. Tyvärr tycks diskussionen alla skolor inom icke kommunal sektor över en kam, vilket är bekymmersamt då det är många lärare i landet som faktiskt inte känner igen sig i den beskrivningen.

Många åsikter kring icke kommunal sektor, friskolesektorn, privat sektor – eller hur man nu väljer att benämna oss som arbetar där – har hörsammats och lyfts i våra medier. Med all rätt, absolut. Jag ser själv inte hur vinster inom skolans område skulle gynna mina elever och jag är rädd att Sveriges framtid ser mörk ut om vi inte försöker styra om helt avgörande frågor som boendesegregation, skolsegregation och kösystem.

Vi kan också se beslut fattas inom vår egen organisation som går i riktning mot att avskaffa marknadsskolan. Det är viktigt att vi som innehar professionen lärare fortsätter komma till tals och försöker påverka inom Sveriges Lärare. Det borde vara vi som har bäst insikt om hur arbetet ska bedrivas, vilka resurser vi behöver och hur vi kan arbeta för att få en bättre skola i Sverige. Så fortsätt debatten!

Jag saknar de goda exemplen

Det jag dock vill poängtera här är att oavsett hur historien ser ut kring den svenska skolan så kan vi konstatera att: Nu är vi där vi är. Och jag vill mena att det som saknats i den debatt som förts faktiskt är de goda exemplen som också går att finna inom icke kommunal sektor.

I mitt arbete som ombud inom privat sektor så har jag fått en större insikt om just detta. Jag tror därför att vi måste lyfta blicken och se att det finns många samhällen i vårt avlånga land, många lärare och många elever som faktiskt drar nytta av att just deras friskola finns idag.

Det finns skolor som även om de betraktas som mindre enheter och har mindre elevgrupper, har god behörighet bland lärarna och som bedriver undervisning med hög kvalitet. Det finns skolor inom privat sektor som har elevernas kunskapsutveckling i fokus, som erbjuder bra arbetsmiljö för sina lärare samt bedriver långsiktig och väl genomarbetad personalpolitik. Skolor, som INTE har som mål att gå med vinst. Det tycks vara lätt att glömma bort dem i debatten.

Har känt stolthet över mitt jobb

Utan en viss friskola hade elever fått odrägligt långt till sin skola för att kommunen beslutat att lägga ner deras egen i byn där de bor, eller i grannbyn. Utan en viss friskola hade elever fått svårare att klara sin skolgång då det finns elever som trivs och klarar skolan bättre på mindre enheter där vare sig klasser eller personalgrupper är alltför stora.

Utan en viss friskola hade lärare inte kunnat komma tillbaka till läraryrket efter sjukskrivning. Utan en viss friskola hade lärare inte fått högre löneförhöjning än genomsnittet.

Utan en viss friskola skulle den positiva känslan jag har när jag åker till jobbet varje dag kanske inte infinna sig.

När jag på min examensdag på GIH i Stockholm vandrade ner för den röda tjockmattan hade jag ingen tanke på att jag en dag skulle arbeta inom privat sektor. Men av flera anledningar blev det så. Och jag har under alla åren känt stolthet över att arbeta på den skolan. Vi behövs! Jag behövs!

Vi får ta konsekvenserna

Man tycks också tro att det är ett ensidigt beslut att starta upp en skola, men är det inte så att både Skolverkets och kommunpolitikernas inställning också spelar roll? Jag tror det är viktigt att vi har i åtanke att vi faktiskt lever i ett demokratiskt land, där vi kan rösta om vilka vi vill ska fatta besluten åt oss inom kommun, region och riksdag.

Utifrån dessa val får vi sedan också ta konsekvenserna. Vill vi på något sätt förändra hur den svenska skolan i framtiden ska se ut så får man nog fundera en eller två gånger var man faktiskt väljer att lägga sin röst i nästa val.

Nu står vi där vi står, med en kommunal, statlig och privat sektor som alla kan bedriva undervisning i Sverige och också gör det, i skiftande kvalité. I Sveriges Lärare hoppas jag att vi kan stärka skolan och också i debatten lyfta många av de goda exemplen som finns, oavsett sektor.

/Anna-Sara Carlsson, ombud inom privat sektor, förbundsmötesdelegat riks, arbetsplatsombud

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.