”Inställda nationella prov är att sparka på en kår som redan ligger”

Hur tänker man? Eller är problemet kanske att man inte tänker alls?

För att ”tänka på lärarna” ställer man in de nationella proven. De prov som kunde blivit en väldigt viktig stöttepelare för likvärdigheten i skolan. Att lyckas genomföra de muntliga delarna som också är de krångligaste att få ihop, dessutom mitt i en pandemi, det lyckades man dock med. Att sedan få reda på att övriga delar då ställs in är som en spark i magen.

Vi är mitt i en pandemi, året har bjudit på många sjukbortfall och vikarietimmar. Många ordinarie lärare har behövt spendera mycket tid hemma med symptom (precis som många elever), vilket resulterat i en ojämn undervisning med flertalet vikarier. Proven kunde här blivit en bra chans till räddning för elever att visa vad de faktiskt kan, något fast att ta på och något stadigt att peka på för betygssättande lärare. Något som hade vägt tungt för den ack så viktiga likvärdigheten.

Nej, nationella proven är och ska inte vara hela grunden för ett betyg. De ska dock, enligt Skolverket likväl tas i ”särskild beaktning vid betygsättning”, och de finns för att läraren ska kunna ”ge sina elever rättvisa bedömningar”. Det stödet är något som verkligen hade behövts det här läsåret.

Vi lyckades på något sätt få ihop de muntliga delarna, resterande delar hade blivit en barnlek. Detta för att minska arbetsbelastningen för lärarna. Men vad tror man då att de flesta lärarna kommer göra? Självklart försöka hitta ett likvärdigt substitut för att fortfarande få fram någon slags likvärdighet och en ytterligare stor chans för ungdomarna att få visa sina kunskaper. I slutändan kommer det alltså innebära en ännu högre arbetsbelastning för den redan mycket belastade lärarkåren. Dessutom med risk för att inte få tiden till att rätta då ”de nationella proven inte genomförs denna termin”.

Argumenterar man för att de nationella proven hade varit ännu ett tillfälle där smittspridning kunde skett har man tydligen sovit sedan i mars. Skolan ser nästintill precis likadan ut som när vi startade i januari. Ja absolut, man har trots allt lagt ”resurser” på att minska smittspridningen. Nu finns det ju ändå handsprit överallt. Men vad hjälper det när eleverna sitter på varandra i korridoren? Sitter bredvid varandra i klassrummet? Lånar ut datorer och pennor till varandra?

Smittspridning i skolvärlden går inte att undvika om inte undervisningen bedrivs helt på distans. Jag skulle därför våga påstå att de nationella proven inte hade gjort ett smack för smittspridningen. Då både elever och lärare redan är utsatta för stora risker måndag till fredag varje vecka genom att fortsätta med den undervisning som nu bedrivs på grundskolorna.

Jag har nu en hög med elever i årskurs 9 som faktiskt sett fram emot de nationella proven, att få sitta ner ordentligt och bara skriva. Konstigt kanske vissa tycker, men inte alls ovanligt.

Jag är själv en av dem som kommer att genomföra något substitut för de nationella proven, i två kärnämnen. Jag har haft otrolig tur det gånga året med väldigt lite sjukdom för egen del. Jag har dessutom turen att ha god stöttning från både rektor och kollegor. Kollegors sjukdomsbortfall har dock självklart påverkat och varit mycket påfrestande. Jag har som sagt haft och har tur, men hur ska de som inte har samma förutsättningar faktiskt klara av den här situationen?

Beslutet om inställda nationella prov är att sparka på en kår som redan ligger ner. Trots dåliga beslut och noll omtanke för yrket, så är det en kår som tagit sig igenom de här sjuka förutsättningarna sedan i mars (och långt innan). Ge dessa människor eloge, och låt dem ge råd i vad beslut som tas faktiskt ger för effekt i praktiken. Gärna innan det går helt åt skogen. Passa på medan det fortfarande finns några som inte är utbrända.

Stor eloge till er fantastiska kollegor som lyckats hålla i och hålla ut. Ni är helt otroliga som, trots våra förutsättningar, kämpar för våra ungdomar varje dag. Att vi är så många som står pall och stöttar varandra gör att det är lättare att försöka se ett ljus i slutet på det här läsåret.

Victoria Prins, lokalombud för Lärarnas Riksförbund och lärare på Dalboskolan i Vänersborgs kommun.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.