Glöm inte hjärnan när skolan digitaliseras
Debatt Det krävs en realistisk syn på hur tekniken påverkar vår hjärna om vi ska vi ta vara på digitaliseringens möjligheter. En yrvaken teknikoptimism har gjort att skolarbetet idag präglas mer av kopiering än fördjupning, skriver Elias Granath och Joakim Sveland från Informationspedagogerna.
Idag hör man ofta argumentationen att skolan måste hänga med i utvecklingen, att lärare ska anpassa sin undervisning till den digitala miljö som eleverna befinner sig i. Men innan vi anpassar vår undervisning till den nya tekniken bör vi fundera på hur den nya tekniken förhåller sig till våra pedagogiska mål och vad mediet i sig uppmuntrar för slags beteenden.
När man tar del av Skolverkets IT-uppföljning, Utbildningsutskottets forskningsöversikt kring IT i skolan och OECD:s rapport ”Students, computers and learning” framkommer ett mönster: de digitala verktygen stör undervisningen, stressar eleverna och leder inte till ökade resultat.
Illustration: Colourbox
69 procent av lärarna och 28 procent av eleverna i gymnasieskolan uppger att arbetet i klassrummet störs varje dag på grund av mobiler och sociala medier.
Rapporterna pekar också på att internet uppmuntrar eleverna att ständigt klicka sig vidare snarare än att stanna kvar och reflektera på djupet. Resultatet är att kunskapsbildningen mer präglas av en kopieringsmetod än av fördjupning. Den samlade slutsatsen är att digitala verktyg inte förbättrar resultaten.
Hur kan vi förstå detta? Jo, genom studier av hur internet påverkar vår hjärna. Hjärnforskare som Katarina Gospic och studier från Microsoft kommer fram till samma resultat – den digitala tekniken försvårar vår koncentrationsförmåga och tränar hjärnan på att vara ofokuserad. Neurologen och litteraturvetaren Maryanne Wolf beskriver i sin senaste bok, Reader, Come Home, hur den kontemplativa och djupa läsningen i princip omöjliggörs i ett digitalt klimat.
Vårt långtidsminne kräver fortfarande samma långsamma process för lagring av information som tidigare.
Internet har förändrat vårt sätt att röra oss bland information, men inte vår förmåga att ta till oss den. Vårt långtidsminne kräver fortfarande samma långsamma process för lagring av information som tidigare.
Inte heller har den digitala tekniken påverkat målet med utbildning och bildning. Vi tror att få pedagogiska mål kan uppnås i miljöer präglade av stress, hastighet och skiftande fokus. Vi anser inte att den förändrade teknologin bör vara ett argument för att vända ryggen till komplexa färdigheter och djup förståelse.
Vi tror att få pedagogiska mål kan uppnås i miljöer präglade av stress, hastighet och skiftande fokus.
Att frågan om hur de digitala medierna påverkar lärares och elevers beteenden ännu inte på bred front har fått genomslag i skolvärlden kan förstås som en konsekvens av yrvaken teknikoptimism. Men i ljuset av Skolverkets nya riktlinjer på området är det hög tid att förhålla sig till de digitala verktygen på ett mer seriöst och kritiskt sätt.
Det krävs en realistisk syn på hur skärmarna påverkar våra beteenden och en insikt om att boken är väsensskild från skärmen som inlärningsinstrument. Först med kunskap om den uppkopplade skärmens princip – att kasta läsaren eller tittaren ut och in i olika sammanhang – kan vi skapa lärmiljöer som samtidigt främjar långvarig koncentration och använder de digitala verktygens potential.
