Facket efter Academedias internutredning: ”Väcker misstankar”

Efter larm från LR och flera uppmärksammade artiklar i media om oegentligheter och fusk med betyg på Cybergymnasiet i Stockholm så beslutade Academedia, som äger skolan, att tillsätta en intern utredning.

Under perioden som utredningen pågått har skolans rektor fått lämna sin tjänst och Academedia har själva anmält skolan till Skolinspektionen. Den 15:e december presenterades och publicerades företagets egen utredning.

Facket har stor respekt för att frågan är svår och komplex att utreda. Å ena sidan finns en massa upplevelser och misstankar. Å andra sidan ska utredningen försöka fastslå faktiska omständigheter. Det betyder inte att det som inte kan fastslås automatiskt inte har skett men vi vet att det har uppstått en viss frustration bland medlemmar kring detta.

”Spöklärare”

Att utredningen inte alls bemöter misstankarna om en obehörig betygsättande “spöklärare” utan i stället tar upp att en enstaka yrkeslärare obehörigen satt betyg i ett ämne väcker fler frågor och misstankar än det ger svar för många. Det finns en frustration över att utredaren inte redovisar de faktiska antalen för hur många personer som utgjort underlaget i undersökningen.

Utifrån det är det svårt att utesluta att det kanske hade gått att “gräva djupare”, fått fram mer svar. Utifrån detsamma är det rimligt att anta att mörkertalen här spelar en väsentlig roll. Facket tycker inte att utredaren i någon rimlig omfattning visar att man tar hänsyn till och adresserar det i utredningen.

”Pekar mot glädjebetyg”

Huruvida satta betyg på Cybergymnasiet är “riktiga” eller är “glädjebetyg” är av förklarliga skäl inte något som utredningen kan svara på. Ty det är i princip omöjligt att empiriskt mäta förekomsten av glädjebetyg. Det utredningen försöker svara på är frågor kring processer och rutiner och huruvida dessa varit förenliga med lagar och styrdokument.

Även om utredningen inte explicit pekar på hur skolans processer, rutiner eller skolledningen har utgjort påtryckningar som strävat efter eller resulterat i att lärare sätter falska betyg så pekar mycket i utredningen mot just det.

”Bara genom godkända betyg”

Utbredd tveksamhet i styrningen beträffande gränsdragning mellan ändrat betyg och prövningsbetyg. Godtyckligt förlängda kurser, att prövningar pågår så länge och med så mycket undervisning och lärarstöd som krävs för att elever ska nå godkända betyg. Bara genom att sätta godkända betyg kommer den arbetsbelastning som rutinerna pålägger läraren att upphöra.

Det är uppenbart att de organisatoriska lösningarna som beskrivs i sig kommer leda till falska betyg. Bara det faktum att utredaren ständigt blandar in och hänvisar till “vilka insatser som krävs för att eleverna ska nå kraven för examen” vittnar om en hets och otillbörlig press i att sätta godkända betyg. I själva verket behöver alla organisatoriska lösningar aktivt motverka glädjebetyg. Huvudmannen måste å det starkaste ta ansvar för och följa upp detta.

”Diffust framskrivna”

Utredningen mynnar även ut i ett antal åtgärder. Även om dessa är väldigt diffust framskrivna av typen skärpt tillsyn och framtagande av nya rutiner och riktlinjer så lyfter dessa fram något väldigt centralt – det behövs en “översyn av vilka resurser som skolan är i behov av, samt säkerställande av att skolan har de resurser som krävs”.

Utifrån det som utredningen faktiskt beskriver, i hur mängder av elever (ännu fler än idag) skulle behöva klara ännu fler prövningar; hur dessa elever i själva verket skulle behöva mycket mer lärarstöd och undervisning, utifrån det blir det tydligt att gapet mellan krav och resurser är kolossalt.

”En grogrund”

Utan tvivel utgör detta ett enormt problem i sig. Men gapet är också en grogrund för oegentlig betygsättning i sig. Lärare vill inte framstå som dåliga eller otillräckliga genom att öppet flagga med att de inte räcker till för elevernas behov.

Rektorer och skolchefer kan inte öppet tala om att det utifrån förutsättningar och resurser helt enkelt inte går att göra mer för eleverna. Inte gentemot skolinspektionen eller inför den interna kvalitetsgranskningen. Inte med hänsyn till skolans goda rykte.

Underkända elever, även om det underkänts tveklöst rätt och riktigt, genererar automatiskt ännu större kostnader för skolan, bland annat utifrån den rättighet till prövningar som utredningen hänvisar till. Ännu större kostnader och krav på samma skola där gapet mellan resurser och krav redan var enormt.

Ständigt ökad måluppfyllelse, ständig effektivisering av resurser är ofta mantrat. I många fall ett ständigt och genomgående bedrägeri, både enskilt och kollektivt. Att som lärare stå upp för likvärdigheten, värna om kunskap och sätta rättvisande betyg i den beskrivna miljön är i många fall att sätta lägre betyg än vad väldigt många vill, hoppas eller förväntar sig.

”Inget som står emot”

Sammanfattningsvis finns det hundraen konsekvenser av att sätta, måhända något missvisande, godkända betyg som gör lärarens och många andras tillvaro enklare. Samtidigt finns det egentligen inget som står emot. Inget förutom lärarens och kollegiets professionalitet, yrkesstolthet och integritet.

Alla åtgärder, rutiner och riktlinjer som nu tas fram måste aktivt stötta lärarna i detta och facket kommer hålla Academedia vid sin utfästelse att skolan ska få de resurser som krävs.

Christian Liljeros, vice ordförande och biträdande föreningsombud, Academedia LR-förening

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.