Det brådskar att använda digitala läromedel
Debatt Professionellt producerade digitala läromedel används för lite i undervisningen. Det är bråttom att agera om inte läromedelsproducenter ska utplånas och digitaliseringen av den svenska skolan komma ännu mer på efterkälken, skriver den tidigare läromedelsförläggaren Rolf Ekelund.
Sverige har hamnat i bottenligan. I våra grannländer är läget ett helt annat, i synnerhet i Danmark där digitala läromedel används i merparten av skolorna.
Företagen i läromedelsbranschen befinner sig i djup kris. Nu står hoppet till ett genombrott i och med skolornas läromedelsupphandlingar inför det nya läsåret 2017/2018.
Väldigt lite talar dessvärre för att producenternas förhoppningar kommer att infrias.
Illustration: Colourbox
Nuläget:
Av ovanstående torde framgå att såväl företagen i läromedelsbranschen som Sveriges skolor har problem.
Långsiktigt står läromedelsproducenternas överlevnad på spel. De företag som satsat stort och exklusivt på utgivning av digitala läromedel löper överhängande risk att göra stora förluster. Sannolikt hotar nedläggning för något eller några av dessa företag.
Sannolikt hotar nedläggning för något eller några av dessa företag.
Svenska lärare och deras elever ges inte tillgång till digitala läromedel i den utsträckning som vore önskvärd, för att inte säga nödvändig. Skolan har omvittnat stora kvalitetsproblem och några av dem skulle kunna lösas med implementering av digitala läromedel.
Digitala läromedel tillför funktioner som läraren endast med mycket stor möda kan åstadkomma på egen hand: uppläsning av text för den enskilda eleven, animationer, visualiseringar, automatisk rättning av vissa arbetsuppgifter, statistik över elevens prestationer med mera.
Däremot tilltalar de idag tillgängliga digitala läromedlen inte de välutbildade, erfarna och kreativa lärarna. De läromedel som marknadsförs idag lämpar sig väl för lärare som vill arbeta med en given struktur på undervisningen och följa en given planering. Men dagens lärare vill ofta undervisa enligt eget huvud och tillämpar ett formativt upplägg av undervisningen. Skolmyndigheterna ser denna form av undervisning som den önskvärda och negligerar därför de digitala läromedlen.
I nuläget krävs åtminstone två saker för att rädda situationen.
Även de kunniga och kreativa lärarna skulle säkert tacksamt ta emot ett läromedelsstöd, som var så utformat att det kunde berika deras undervisning utan att detaljstyra planering och lektionsupplägg.
Det är väldigt bråttom nu. En framkomlig väg för fortsatt utgivning av digitala läromedel måste utpekas, helst per omgående.
Om så inte sker riskerar flera producenter att utplånas och det skulle i sin tur medföra att digitaliseringen av den svenska skolan kom ännu mer på efterkälken.
En stor potential för kvalitetshöjning i undervisningen skulle därmed gå förlorad.
