Debatt: Katederundervisning och nostalgi utvecklar inte skolan

LÄS ÄVEN: Debatt: En värdelös skola

Det blåser högervindar i svensk skoldebatt. Framträdande opinionsbildare pläderar nu för mer fokus på läroböcker och mindre på digitala lärresurser, mer katederundervisning och mindre processorienterat arbete, mer läxor och mindre tilltro till elevernas egna initiativ.

Så kan man tolka trenden i den aktuella skoldebatten. Några vill vrida tillbaka klockan och återskapa en pluggskola. Men hur långt tillbaka i tiden vill de gå?

Några vill vrida tillbaka klockan och återskapa en pluggskola. Men hur långt tillbaka i tiden vill de gå?

Många missar att den framgångsrika och för skolan gyllene perioden före år 1994 präglades av läroplanen Lgr80, som förespråkar elevaktiva arbetssätt. Dessutom glömmer man att grupparbete var undervisningens ledstjärna under perioden från och med införandet av grundskolans första läroplan, Lgr62.

För att återfinna en utpräglad pluggskola kan vi möjligen söka oss till 50-talet, men framför allt till tiden kring och före andra världskriget och då i synnerhet till realskolor och gymnasier. Den typ av auktoritär undervisning som förekom då och där illustreras bland annat i Alf Sjöbergs film Hets från år 1944 där Stig Järrel spelar den auktoritäre och sataniskt elake läraren Caligula. Eleverna skulle till varje pris kuvas och lära sig att lyda överheten. Rabblandet av faktakunskaper premierades. Analys, kritisk granskning och självständigt tänkande var sådant som var satt på undantag.

Pluggskolans renässans inleddes under 00-talet då majoren och liberalen Jan Björklund var utbildningsminister. Under hans ledning infördes i vårt land en omodern och teknokratisk pluggskola, som manifesterades i och med implementeringen av läroplanen Lgr11. Kunskapskrav, bedömning och betyg blev ledorden och allt kunde och skulle mätas. Kreativitet i undervisningen betraktades som ”flum” och katederundervisning anbefalldes. Elevaktiva arbetssätt förvisades till skamvrån.

De progressiva pedagoger som tidigare rest invändningar mot Björklunds pluggskola har successivt tystnat och i stället har konservativa debattörer blivit tongivande. Fram träder nu föreställningen om en önskad ytterligare auktoritär skola med föga tilltro till elevers inneboende motivation och förmågor.

I stället för att rikta befogad kritik mot skolans statliga styrdokument framhåller de konservativa debattörerna lärares bristande förmåga till ledarskap och elevers oförmåga att inse sitt eget bästa. Allt var bättre förr förefaller debattörerna tycka, och då avser de uppenbarligen 1940-talet och tiden dessförinnan.  

Nej, så utvecklar vi inte svensk skola i positiv riktning. Dagens barn och ungdomar ägnar en stor del av sin vakna tid åt lärande i olika former. Många elever lär sig förmodligen mer på fritiden än under lektionerna i skolan. Ledande skolpolitiker måste inse detta och reformera skolan så att undervisningen bättre anpassas till nutidens elever – en undervisning som stimulerar och motiverar eleverna till fortsatt lärande.

Resultat i Pisaundersökningar kan vi lämna därhän; det är barnens, ungdomarnas och vår gemensamma framtid det handlar om.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare, tidigare läromedelsförläggare